Parisresa torsdag

Idag var det tidig revelj. Det ringde faktiskt på den där svarta mackapären som vi har sneglat på alla dagar på rummet. Undrat vad det var för slags urtida maskin. Skulle aldrig lyckats se knapparna och än mindre tänkt att försöka få kontakt med yttervärlden på den. Men då jag satt på sängkanten och väntade på att vi skulle bege oss till matsalen för en tidig frukost var det något som lät. Jag lyfte luren och tyckte jag hörde någon som andades. Var inte den sortens fenomen utdött, folk som andas i luren utan att ge sig tillkänna? Jag hallåade och good morningade, övergick till bonjour. Inget svar, bara andning, så jag la på. Klockan 05.55 var jag inte på humör att utveckla något vidare samtal med sådana där andningsandar. Efter en minut ringde det igen och en röst lät meddela att klockan var….just 05.55. Merci och kvickt på med luren. Sen höll sig mackapären i schack. 

 Ner till en frukost där vi nästan väckte personalen. Kaffet var först framdukat och från ugnen i serveringsköket doftade det av nybakat bröd. Croissanterna var först i ugnen så jag nöjde mig med att rosta lite vanligt bröd. Kaffe juice och bröd räckte. Det var sagt att bussen skulle lämna Paris klockan 7.00. Så det var viktigt att vara snabb idag. Akterseglad är ingen önskedröm.

Ett morgonsömnigt Paris mötte oss då vi klev ut från hotellet. Gatsopare som från äldre dar, men de sopade längs rännstenarna, och sopbilar tömde sopkärl som var utkörda till trottoarkanterna. Här var helt annorlunda ljud ljus och dofter än det var sent igår kväll då vi anlände hem. 

Vi hann med bussen och färden startade mot Reims. Utanför staden låg morgondimmorna tätt. Det var en flera mil lång älvdans. Vi brukar kolla om dimmorna stiger eller lägger sig, om de stiger regnar det innan kväll och om de lägger sig blir det en solskensdag. Eller så är det tvärtom. Vi har många gånger talat om detta men skrattat åt de gamla bondeuttrycket, för vi kommer ju ändå aldrig ihåg vilket som är vilket.

Då vi anlände Reims var det fortfarande tidig förmiddag. Vår guide berättade om katedralen i denna stad som varit kröningsdom för kungar under lång tid. Jag är inte säker på att jag hörde något första årtal nämnas, men jag misstänker att vi inte fått Ansgar upp till oss i Norden då denna kyrka byggdes. 

Men Reims är framför allt Champagnes huvudstad och ett besök hos någon champagnefabrikant var utlovat. En liten förhandsinformation från vår guide om ungefärliga priser och vad vi hade att vänta av besöket kändes bra att få på bussen innan vi klev av. Våran eminenta busschaufför lyckades squeesa in bussen genom portalen till denna gamla byggnad. Förmodligen byggd för ett hästekipage md högst EN häst. Hade aldrig gått om det hade varit en manlig sådan, de har inte det tålamod och logik som krävs. (Detta är inget jag sagt, bara ett skrivfel som aldrig redigerades). Förf:s anm. 

Vi hade fått besked att vi fick smaka en sort! Och förslagsvis byta med vårt sällskap så vi fick smaka båda varianter… det var han den där reseledaren som säkert inte ville skämmas över sitt glupska sällskap. Men till er följare kan jag avslöja att de lämnade flaskorna på disken så man kunde hälla upp och smaka av den andra sorten också om man var lite diskret och passade på medan de betjänade de som bestämde sig efter en slurk. Jag jämförde, diskuterade med mina medresenärer smakade igen och till slut var det någon som gav mig sitt glas och bad mig smaka på hans sort. Inga covid-rädslor här inte. Väl ute i bussen nöjda och många pengar fattigare åkte vi norrut, mot Sverige. Vår reseledare hade före besöket sagt att man fick rabatt på sex om man köpte en låda/kartong med flaskor. Vem vill inte ha rabatt på sex? Så ut till vår buss kånkade den gamle ut två kartonger… utan att knäa. Han är fantastisk, gamlingen.

Vidar genom dessa oändliga landskap där så många miljoner unga män dog i skyttegravskriget som varade i drygt 4 år. Fick via reseledaren veta att det är detta som var västfronten som Erich Maria Remarque skrev om. Jag hörde detta uttryck många gånger då jag växte upp, ”på västfronten inget nytt”, men inte vetat vad boken handlar om. Nu har jag en både plats- och tidsrelation till boken. Tyvärr har jag slängt den, den stod i mitt barndomshem. Jag får sätta upp på min ”to do list” att läsa den.

Upp och in i Luxemburg för lunch. Ett litet minirike mitt i Europa med sitt eget konungahus. Plötsligt fick musiken på bussen som varit så fransk, svensk text. Sjungen av en Kristianstadstös så den var klar och tydlig i sitt budskap. 

Min greve utav Luxemburg   

Var finns han

Han som är manlig, stark och grann

Var finns han

Han som är ridderlig och sann

Var finns han

Var kan jag finna denne man

Vem är han

Min greve utav Luxemburg ….

Trevligt med ett gammalt inslag från melodifestivalen 1968. Det kanske inte finns så mycket musik som handlar om just detta pytteland. 

Vi fick en lunchtimme med god mat och tillfälle att köpa lite delikatesser för dem som ville. Sedan vidare norrut. Vi hade en lång sträcka att köra.

Kanske inte i rätt ordning men med min skrala syn får ni själv sortera dem i tidsföljd.

Under färden i eftermiddags fick jag en del bilder från kära släkten som är i Rönäs. Bilder på plogkanter som jag aldrig hade klarat att forcera. Bilder på ispimplare i solskenet på Tängvattnet och bilder som visar snödjupet. Längtan finns, men den går att överbrygga. 

Klockan 19.25 anlände vi till hotellet för sista övernattningen. Imorgon väntar Sverige.