Parisresa tisdag

Tisdag 12 april 2022

Inget gnäll Inga-Lill, du har själv valt! Men jag kom ju inte ihåg att man måste stiga upp i ottan, vilket jag gjort för fjärde dagen idag. Mina bridgeturneringar lider skada. De turneringar som går runt midnatt. Men idag var det värt vartenda offer. En gammal närd dröm om att få kika i en trädgård som denna målare har byggt upp runt sig och sin familj i Giverny. Claude Monet! Jag är inte så duktig på konst och målning, tycker bara att denna kille verkligen återgav blommor och njutningen av att titta på dem.på vägen hem i bussen satt jag och nynnade på en sång om ögon känsliga för grönt. Kan inte texten men just den frasen lever kvar i skallen på mig, om ögon som är känsliga för färger. Jag om något vet ju detta. Och i Monets trädgård var det en kaskad av vårblommor. En liten lövsångare påminde att man det har varit instängd under pandemin. Satt på en bänk och njöt av vårsången. I gårkväll hörde vi en näktergal. Detta gjorde oss tidsvilla och dagavilla. Näktergal i april?  När jag strax efter lövsångare hörde en gransångare sitta och tjattra sin sill-salt-salt-sill, insåg jag att uttrycket ”möta våren i Paris” verkligen är en upplevelse, och näktergalen i den sena vårkvällen var sann.

Monets trädgård är nu i begynnelsen av våren fylld med bl.a. blommande azaleor, tulpaner och narcisser. Jag är säker att John i Trädgårdstider hade nickat lite nöjt. Han är förtjust i sådana rabatter. Man såg inte någon jord, allt var täckt med marktäckare, mycket jag kände igen men vissa var obekanta. Förgätmigej som jag klart och tydligt SÅG. Visserligen var det en rabatt full me rosa förgätmigej, men visst ska de vara blå?  Jag har bekymmer med blå färg, när jag ser något som är blott blått och jag vill titta på det, i samma ögonblick jag fokuserar försvinner det. Där står man och tittar på grönskan, för det gröna är kvar. Det gör mig lite förbryllad för grönt består ju av blått och gult. Men jag har bestämt mig för att sluta grunna. Det är att gilla läget, att ha glapp i sina sinnen. Andra som också som har, tröstar jag mig med. Men nu slutar jag skriva för det jag sett idag har ingen möjlighet att förklara, bara titta… ni också.

På väg ner till bussen råkade vi på ett träd fullt med mistel. Jag tycker att det är spännande denna växt som i Sverige är helt fridlyst, växer här och parasiterar på sina värdträd.

Efter besöket hos Claude hade vår reseledning fixat lunch i det gröna. Olika franska ostar (även chèvre som jag varit lite emot) franska lantpatéer och en leverpaté cornicons korvar som nästan såg giftigt röda ut. Till detta ett glas vin på flodstranden av floden Seine. De ni, kan man kanske minnas! Annars är intrycken så många att jag har svårt att memorera allt.

Ikväll ska vi gå på stan och få oss nån mat. Undrar om vi klarar det. Vi har precis varit ute och avnjutit en strutglass. Det blev precis så som vi önskade även om det åsamkar oss lite träningsvärk av allt viftande för att förklara oss.