Parisresa måndag

Måndagen den 11 april 2022

Och vet ni vad vi hittade? Längst ner i källarvalven, under vårt hotell fann vi en pytteliten matsal med supergott kaffe, nybakat bullar, croissanter, bröd att rosta, youhurt flera sorter, juice flera sorter och personal som visserligen inte talar svenska, men är väldigt vänliga och verkar effektiva. Vi har sagt good morning flera gånger som i all hast ändrats till bonne journée monsieur eller bonne journée madame. Men efter våra tidigare visiter i Paris känns detta knöliga och högfärdiga sätt att hälsa nästan helt riktigt. Det är såhär i detta land. Merci beaucoup är också flitigt använd fras. Även om froggyfriend försökt lära mig en massa franska genom att ibland skriva ett helt långt meddelande på franska, har lata jag kopierat och klistrat in i Google translator. En gång för länge sedan kopierade jag ett av hans uttryck och sa till honom efter en bravad med halvtaskiga kort. Han gapskrattade och meddelade mig att han var inte en liten flicka. då la jag ner det fuskandet, avslöjad med en gång! Lära franska är ingenting jag strävar efter i detta liv. Får vänta till mitt nästa. 

Efter en helt acceptabel frukost tog vi oss ut i staden. Femtio meter från vår ingång är vi ute i storstadstrafik på Boulevard Montmartre. Vi hade tagit sovmorgon och skippat stadsturen med buss i Paris. Visserligen alltid trevligt, och olika guider har lite olika historier att berätta om dels historiska personer, dels om berömda byggnader och dess historia. Om allt är sant, vilket vår guide intygar, har jag fått ganska många delikata sanningar om franska personer på de resor vi tagit till Paris. Ädlingar, politiker och även vanligt folk och deras liv och öden har passerat mina öron. Jag säger passerat, för om jag hade lyckats memorera allt jag hört hade jag inte funnit något större nöje att lyssna på våra guider. Men en sådan glömström som jag är, är jag som ett barn som tycker om att höra samma saga gång efter gång. Och det jag känner igen sen tidigare ler jag och nickar instämmande åt. 

I eftermiddag har vi åkt en tur med turistbåtarna längs Seine. Vi blev lite spridda då vi äntrade båten och tyvärr fick vi sitta inomhus. Fönstren var helt öppnade så blev ändå det en trevlig resa. Helt plötsligt passerade vår guide oss, förvånat tittade han på oss och sa, där är ni ju, ni vill väl också ha kakor? I det allmänna sorlet som är i större folksamlingar hörde jag att han sa så. Maken som satt ytterst fick i uppdrag att undersöka vad för sorts kakor vi missade.

Efter en stund återvände han balanserande på två pappmuggar. Jag kisade och spanade…… inga kakor men väl en mugg mousserande vin. Däremot fiskade han fram var sin karta över flodfärden med alla broar och omgivande byggnader presenterade. Måste erkänna att dessa var mer uppskattade än några eventuella kakor.  

 Att kastanjerna längs Seine börjat visa vita blommor gör att jag häpnar. Den 11 april Ulf-dagen har vi inga träd som visar några tecken till vår ännu i Helsingborg. Men kastanjerna är utslagna och platanerna är inte långt efter. Det ser ut att vara de vanligaste träden längs paradgator och Seine. Jag som hade hoppats att få se lite jakaranda-träd, men nej inte hittat ännu.

Oj vad pauserna är korta mellan evenemangen somliga dagar.  Nu står gubben nyduschad och väldoftande bredvid mig, en kväll på Montmartre väntar. Får återkomma.

Och somliga saker blir mer viktiga att våga sig på, nu har jag åkt linbanan upp mot Sacré-Cœur. Jag skall för all del inte bara ge ”att våga” hela skulden. Vi har inte anat vad det skulle innebära att ta sig dit bort med promenader och klättrande i backar. Med rullator går jag bättre än förut då jag gick med stavar. Och linbanan var ingen hängande makapär. Den var jordbunden och gick på räls. Så det var som att kliva på en spårvagn. 

Maten som vi ätit var också tänkt att jag skulle prova  något jag inte med säkerhet vet om jag smakat. Men idag skulle jag äta sniglar, sådana som grodor äter…. Men det fanns inte att uppbringa i Paris enligt restaurangfolket. Pandemin har lagt sordin på den näringsgrenen. Men ankan i apelsinsås har jag testat nu, så jag vet att den är rekommendabel. Löksoppa som vi åt som entré både gubben och jag, den är bara …..PARIS. Visserligen serverad med krutonger, de vill väl underlätta för oss stackars turister, men det ska vara en redig ostmacka som gratineras ovanpå soppan. Sicken hopplös käring jag är som ska hitta något att anmärka på, hela tiden. 

Trevligt sällskap vid bordet, ett par som precis som vi, halva hjärtat i Norrland. Då är det inte svårt att vara trevlig. Jag tror att jag är ganska ensam i Paris med rullator, den enda i ressällskapet. Men alla i bussen håller koll på varandra, hjälper och erbjuder hjälp. Jag har fått förslag om att byta tjänster flera gånger. Speciellt herrar som menar att de kan hjälpa mig över trottoarkanter, mot att de får lifta med mig hem från krogen. Det har blivit en förhandlingsfråga. Men de erbjuder sin hjälp i alla fall, de törs inte chansa.

Morgondagen blir en utflyktsdag bort till Normandie, Giverny och Monets trädgård. Ska bli fantastiskt, har varit en önskan från mig i mänga. Lite bridge innan jag slaggar kan vara trevligt. Bonne soirée.