Home again after a week in Paris, a wonderful experience. Normally we use to be in our cottage this time a year, but we decided to let our old bodies to confess and the journey to southern places instead of plod in meter-high snow. There is an old expression about meet the spring in Paris, and we have really met the spring there. When the bus transported us by Denmark through Germany we clearly noticed the buds on the bushes and trees showed that we approached the spring and summer. Funny, it is this scenario we use to see when we leave cottage after have been there at Easter. When we have driven along Sweden from north to south we have had in three days from winter to summer. Now we have seen the same happen but down at the continent.
We have gone this tour with bus once before, and one time we went by a flight. It is a long way to go by bus but both of us are sure we enjoy the bus tour much more than the flight. With a good guide who tells us about the landscape we pass by and the history, makes the journey interesting. Even if it is well known facts it gets a new dimension when we feel we have been at that place, even just passed by.
The reason to our journey from my point of view were, we were going to Giverny and the garden where Claude Monet lived. Monet’s art I have find so beautiful all my life. Admittedly it is not any remarkable grading for Monet that I like him, but I am not alone to admire his art. Everywhere around us we can see art with a impressionist motive. In many public environments you can see pictures where the painter have had Monet’s water lily pond in his/her mind. The cascade of colours in his garden with tulips daffodils and azaleas made me breathless for a while. And as the lower flower between all the different kind you had forget-me-not, blue and pink. When I strolled around I found myself humming “Amazing grace”. Don’t know why. But we have heard so much French music during riding the bus, that music which I find almost sorrowful. But here among all this colours which I still was able to see, most of them, I found that French music wrong. I didn’t feel ashamed at all humming english evergreens, because it was the mood I felt.
We went across the street to the other side to the Asian part of his garden and we met a “forest” of bamboo. The big pond with the Japanese bridge, which most people recognise was just adorable as I waited to see it. Many kind of azaleas in different stage from small buds till beautiful blooming flowers. My eyes was filled with tears and I had to press a handkerchief to my eyes, to be able to enjoy all flowers fully. And when we went back to Paris I also thought about an old swedish song, “ögon känsliga för grönt” (eyes sensitive to green) not any French music either.
About a year ago this sight was a utopia for me, when I lost my sight on my one and only working eye. But the scientific has found a method to keep the sight and even get it a bit better. When it was worst, I couldn’t see the watch. Reading was out of the question, but doctors and nurses has treated and continue with their injections in my eye. And I SAW Claude’s gardens! 
Tuesday next week I have a new appointment for next injection. Incredible! They give me more quality of life.
This journey we also visited Versailles and sailed at Seine. The chestnut tree was just going to bloom along the quays of Seine. It promised a new summer coming.
When we were up to Sacré-Cœur and those environments around Montmartre, it showed some lacks because of the pandemic. We didn’t get any snails at the restaurants, they said it hadn’t been any demand on snails during the pandemic so we had to choose onion soup instead. It is a very tasteful alternative so I didn’t mind. And afterwards we found a restaurant downtown where we got that dish, the snails. The food is a very important part of a journey when we get abroad. At our way back to Sweden we visited Reims, the capital of Champagne district. Yes of course we bought some souvenirs. Those from our earlier visits in France is finished.
Talking about finished, we dined at a restaurant and tasted a risotto with grilled chicken and asparagus. We said we must taste how a real chef make his risotto. A delicate portion with a porridge like risotto. What a taste! And mixed with asparagus and that grilled chicken as a crown. We ate and drunk and looked at the people and traffic. It was at a pavement so a real Parisian dinner. Not any hurry. At last the servant came and asked if we were finished. I had still some risotto at my plate, so I asked him if crème brûlée was possible to get. He smiled and said “ oui oui Madame” and then I let the last risotto go away. I wanted that crème brûlée! That brûlée made that day! Crispy sweet cover, and the most soft vanilla tasted pudding. I can recommend it.
This is only some of our experiences in Paris last week, but we met the spring in Paris.
Här är svenskan
Hemma igen efter en vecka i Paris, en underbar upplevelse. Normalt brukar vi vara i vår stuga den här tiden på året, men vi bestämde oss för att låta våra gamla kroppar bestämma resan till sydliga platser istället för att traska i meterhög snö. Det finns ett gammalt uttryck om att möta våren i Paris, och vi har verkligen mött våren där. När bussen transporterade oss genom Danmark och ner genom Tyskland såg vi tydligt knoppar på buskar och träd som visade att vi närmade oss våren och sommaren. Lustigt, det är detta scenario vi vanligtvis får se när vi lämnar stugan efter att ha varit där under påsken. När vi har kört längs Sverige från norr till söder har vi förflyttat oss på tre dagar från vinter till sommar. Nu har vi sett samma hända men nere på kontinenten.
Vi har åkt denna tur med buss en gång tidigare, och en gång åkte vi med ett flyg. Det är en lång väg att åka med buss men vi är överens på att vi njuter av bussturen mycket mer än flygningen. Med en bra guide som berättar om landskapet vi passerar och historien gör resan intressant. Även om det är vissa välkända fakta får det en ny dimension när vi känner att vi har varit på den platsen, till och med även om vi bara åkt förbi.
Anledningen till vår resa från min sida var att vi skulle till Giverny och trädgården där Claude Monet bodde. Monets konst har jag tyckt vara så vacker i hela mitt liv. Visserligen är det inte något märkvärdigt betyg för Monet att jag gillar honom, men jag är inte ensam om att beundra hans konst. Överallt omkring oss kan vi se konst med ett impressionistiskt motiv. I många offentliga miljöer kan man se bilder där målaren har haft Monets näckrosdamm i tankarna. Kaskaden av färger i hans trädgård med tulpaner påskliljor och azaleor gjorde mig andfådd ett tag. Och som undervegetation mellan alla olika sorter liljor fanns förgätmigej, blå och rosa. När jag strosade runt kom jag på mig själv med att nynna på ”Amazing grace”. Vet inte varför. Men vi har hört så mycket fransk musik när vi åkt buss, den där musiken som jag tycker nästan är sorglig. Men här bland alla dessa färger som jag fortfarande kunde se, de flesta av dem, fann jag att den franska musiken var fel. Jag skämdes inte alls för att nynna på engelska evergreens, för det var stämningen jag kände. Vi gick över gatan till andra sidan till den asiatiska delen av hans trädgård och vi mötte en ”skog” av bambu. Den stora dammen med den japanska bron, som de flesta känner igen var bara så bedårande som jag väntade att få se den. Många sorters azaleor i olika stadier från små knoppar till vackra blommande blommor. Mina ögon fylldes av tårar och jag var tvungen att trycka en näsduk mot ögonen, för att kunna njuta av alla blommor fullt ut. Och när vi åkte tillbaka till Paris tänkte jag också på en gammal svensk låt, ”ögon känsliga för grönt” inte någon fransk musik då heller.
För ungefär ett år sedan var denna syn en utopi för mig, då jag tappade synen på mitt enda fungerande öga. Men forskarna har hittat en metod för att behålla synen och till och med få den lite bättre. När det var som värst kunde jag inte se klockan. Läsning var uteslutet, men läkare och sjuksköterskor har behandlat och fortsätter med injektioner i mitt öga. Och jag såg Claudes trädgårdar!
Tisdag nästa vecka har jag en ny tid för nästa injektion. Otroligt! De ger mig mer livskvalitet.
På denna resa besökte vi även Versailles och åkte båt på Seine. Kastanjenträden skulle precis blomma längs Seines kajer. Det utlovade en ny sommar.
När vi var upp till Sacré-Cœur och miljöerna runt Montmartre visade det på vissa brister på grund av pandemin. Vi fick inga sniglar på restaurangerna, de sa att det inte hade varit något efterfrågan på sniglar under pandemin så vi fick välja löksoppa istället. Det är ett väldigt smakfullt alternativ så jag hade inget emot det. Och efteråt hittade vi en restaurang i centrum där vi fick den där rätten, sniglarna. Maten är en väldigt viktig del av en resa när vi kommer utomlands. På vägen tillbaka till Sverige besökte vi Reims, huvudstaden i Champagnedistriktet. Ja visst köpte vi några souvenirer. De från våra tidigare besök i Frankrike är slut.
Snacka om slut, vi åt på en restaurang och smakade på en risotto med grillad kyckling och sparris. Vi sa att vi måste smaka på hur en riktig kock gör sin risotto. En delikat portion med en ”gröt” som var risotto. Vilken smak! Och blandat med sparris och den där grillade kycklingen som krona. Vi åt och drack och tittade på människorna och trafiken. Det var på en trottoar så en riktig parisisk middag. Ingen brådska. Till sist kom servitören och frågade om vi var färdiga. Jag hade fortfarande lite risotto på min tallrik, så jag frågade honom om crème brûlée var möjligt att få. Han log och sa ”oui oui Madame” och sedan lät jag den sista risotton försvinnan med honom ut i köket. Jag ville ha den där crème brûléen! Den där brûléen gjorde den dagen! Krispigt sött täcke, och den mjukaste vaniljsmakade pudding. Jag kan rekommendera det.
Detta är bara några av våra upplevelser i Paris förra veckan, men vi mötte våren i Paris.
Margareta
Du kan berätta, du! Nu har jag sett Monets trädgård också.