Be careful about the eyes / Var försiktig med ögonen

Have been for treatment of my eye today. Last week I told my sister we had to cancel our Monday phone call, because I wasn’t home today. I had got an early appointment for the treatment, so I was back home earlier than I use to have my breakfast most days. At first I thought of phone my sister after all, but remembered she had an appointment herself. She were going to our police station to get her passport renewed. So our call with the weekly chat may be postponed to next day. 

But at the usual time she called and confessed she had forgotten about my visit at eye clinic. We laughed and when I was home we kept our schedule for contacts. Good we said. We need all our routines to keep updated what date and month it is. None of us has the habit going to church at Sundays. Otherwise we have it as a kind of memory. For the moment it is Tuesdays we do our grocery purchase. When we have dentist, doctor and many of this kind of appointment we get a text at our mobile phones the day before. As a reminder about next days events. Both of us were sure this kind of reminder suited both of us. But I said it entailed a false security. If the mobile phone were left in my handbag I didn’t always hear that little pling sounding. 

We told about all our appointments we knew had this service. I was glad my podiatrist had that service with a reminder the day before. She has rather long waiting time between registration and the day she take care of me. And my sister told me even her hairdresser had started to send her a note the day before her appointment. But by now I protested. Oh no, not my hairdresser. I don’t think our Maria has digitalised her ordering service. Not yet and not in a near future, I said. If we ask her about this upgrading her service, she probably tell us: I expect you have your head for something more than grow your hair on…. Have had this hairdresser for so many years I am convinced about her opinion about digitalising all the world.  

My froggyfriend is skiing in the Alps this week. A annual event with his children and grandchildren. He complained the other day the youngest grandchildren claimed he should wear a helmet when skiing. It wasn’t any popular idea for that old man. He had skied all his life with only a usual cap on his head. Saying as my husband and I use to say, it was better the old days. I clearly read in his text he didn’t like to be brought up by grandchildren. I know that feeling! But this time I agreed with those who insisted froggy should wear helmet, as well as all other in family. 

Last year he had sent me a picture when the whole gang posed in front of the camera, all with all kind of protecting helmets and other equipment. All but my friend. There he stood in a nice red ski overall, bareheaded and without any sunglasses. Nice to get the picture, but when I got it I reacted why he didn’t wore those protections? Yesterday I copied the picture and sent to him telling him; who is that stupid guy in middle of the gang, not wearing any either helmet or sunglasses? A very quick answer from him; it was hi ski teacher… Oh my god, I know that guy, I said. But after a while he asked me to send the picture to him again. He hadn’t that picture saved. I told him it would cost him something, we had to negotiate about it. But he promised I should get more pictures as a commodity. 

Today this afternoon at first i got some pictures of that bareheaded guy in same red ski overall , but after a while i got a new one, same guy but whit helmet huge sunglasses and a mask in front of the nose and mouth. I saw it was same guy in that red overall…. But very well protected.  Laughing I found he had heard my criticism, same opinion as his grandchildren have. Now dear friend take it easy out in the pists. And come safe home without any broken legs.

Här är svenskan

Har varit på behandling av mitt öga idag.  Förra veckan sa jag till min syster att vi var tvungna att hoppa över vårt måndagssamtal, eftersom jag inte var hemma idag.  Jag hade fått en tidig tid för behandlingen, så jag var hemma tidigare än jag brukar äta min frukost de flesta dagar.  Först tänkte jag trots allt på att telefonera syster, men kom ihåg att hon hade en tid själv att passa.  Hon skulle till polisen för att få sitt pass förnyat.  Så vårt måndagssamtal fick skjutas upp till nästa dag.

 Men vid den vanliga tiden ringde hon och erkände att hon hade glömt mitt besök på ögonkliniken.  Vi skrattade och när jag ändå var hemma höll vi vårt schema för kontakter.  Bra sa vi.  Vi behöver alla våra rutiner för att hålla oss uppdaterade vilket datum och månad det är.  Ingen av oss har för vana att gå till kyrkan på söndagar.  Annars kan man ha det som ett slags minne.  För tillfället är det tisdagar vi gör våra matinköp.  När vi har tandläkare, läkare och många av den här typen av tid får vi ett sms i mobilen dagen innan.  Som en påminnelse om kommande dagars händelser.  Vi båda var säkra på att den här typen av påminnelse passar oss båda.  Men jag sa att det innebar en falsk säkerhet.  Om mobiltelefonen låg kvar i handväskan hörde jag inte alltid den där lilla plingen.

 Vi berättade om alla våra möten vi visste hade den här tjänsten.  Jag var glad att min fotterapeut hade den tjänsten med en påminnelse dagen innan.  Hon har ganska lång väntetid mellan registreringen och den dag hon tar hand om mig.  Och min syster berättade för mig att till och med hennes frisör hade börjat skicka ett meddelande till henne dagen innan hennes möte.  Men vid det här laget protesterade jag.  Åh nej, inte min frisör.  Jag tror inte att vår Maria har digitaliserat sin beställningstjänst.  Inte än och inte inom en snar framtid, sa jag.  Om vi ??frågar henne om det här med att uppgradera hennes tjänst, säger hon förmodligen till oss: Jag förväntar mig att ni har huvudet för något mer än att växa hår på…  Har haft denna frisör i så många år att jag är övertygad om hennes åsikt om att digitalisera hela världen.

 Min froggyfriend åker skidor i Alperna den här veckan.  Ett årligt evenemang med hans barn och barnbarn.  Han klagade häromdagen att de yngsta barnbarnen hävdade att han borde bära hjälm när han åkte skidor.  Det var ingen populär idé för den gamle mannen.  Han hade åkt skidor hela sitt liv med bara en vanlig mössa på huvudet.  Som jag och min man brukar säga, det var bättre förr i tiden.  Jag läste tydligt i hans text att han inte gillade att bli uppfostrad av barnbarnen.  Jag vet hur du känner det!  Men den här gången höll jag med dem som insisterade på att froggy skulle bära hjälm, liksom alla andra i familjen.

 Förra året hade han skickat en bild till mig när hela gänget poserade framför kameran, alla med all sorts skyddshjälmar och annan utrustning.  Alla utom min vän.  Där stod han i en fin röd skidoverall, barhuvad och utan några solglasögon.  Kul att få bilden, men när jag fick den reagerade jag på varför han inte bar de där skydden?  Igår kopierade jag bilden och skickade till honom och frågade;  vem är den där dumma killen mitt i gänget, som inte har vare sig hjälm eller solglasögon?  Ett mycket snabbt svar från honom;  det var hans skidlärare… Herregud, jag känner den där killen, sa jag.  Men efter ett tag bad han mig skicka bilden till honom igen.  Han hade inte den bilden sparad.  Jag sa till honom att det skulle kosta honom mycket, vi var tvungna att förhandla om det.  Men han lovade att jag skulle få fler bilder som utbyte.

 Idag i eftermiddags fick jag först några bilder på den där barhuvade killen i samma röda skidoverall, men efter ett tag fick jag en ny, samma kille men med hjälm stora solglasögon och en mask för näsa och mun.  Skrattande såg jag att han hade hört min kritik, samma åsikt som hans barnbarn har.  Nu kära vän, ta det lugnt ute i pisterna.  Och kom säkert hem utan några brutna ben.