Back to reality/ Tillbaks till verkligheten

Svenskan efter engelskan

What a feeling! We are free people again. I don’t know what we want to do with the freedom but a clear feeling inside me. First this cancelling of restrictions, but even the longer daylight as gets more obvious day by day gives me some strange feeling I want to do something. But what? I have not any ideas for the moment. I have to sit down and make a plan. And discuss this and persuade my husband how necessary this plans are. First is it all the buses in my town which needs to be explored. Which ones is already in our knowledge, and which ones is on the schedule to explore?

Further information about our bus travelling will appear at this pages. It is still on the planning level yet. 

It happens I hear people say to me; you aren’t “make-less”, a word I use when I am without any either plan or to-do things on my list. When I hear it it is a word, not invented by me but a word I have borrowed from people up north in Sweden. As a statement I always have something to do whatever happens. 

Yesterday I got a phone call about the local we are playing bridge in Wednesdays afternoons. It is allowed for us to gather again in that local, and I typed a letter and send out to the players. After an hour I already got four answers, indicating people have waited for this release of the restrictions. First one told me she was so glad but she still was all to ill to participate. We have spoken about those facts earlier, and I have promised her to get my messages even if she isn’t able to come anymore. As she says, all the names and to see the result from last weeks play, makes her to follow her friends in a way after all. The second one cheered and I clearly heard her happiness about getting an easier life back again. Third one typed and send: OF COURSE, I will be there Wednesday 13.00 sharp! And after some minutes my phone signalled I had got a payment for something. It was the payment for the play! I had in the letter clearly explained I didn’t accepted any coins, only notes or Swish over phone, ha ha it was his way to tel how anxious he were to get back to normal life and play some cards. The fourth just send my letter back and he had forget to type any message if he wanted to participate or not. Just followed my instructions how to answer, either by send this mail back by pushing the button “answer” I am convinced he would have typed something if he Not is able to come to play so I make a note he show up. The fifth had tried to phone me very early (in my opinion what is early or not) and had met a phone answering machine; I didn’t want to be disturbed. I called her when it was decent time in my eyes, and she were happy to come next week. The sixth had left a message in my  message box telling me she did so because she didn’t feel comfortable to use her mail. But she didn’t tell me if she is coming or not, so probably I have to phone her after all and ask about it. 

After one day I can clearly see people isn’t looking in their mailbox frequently for any mail. Especially retired people doesn’t get mail every day. After this weekend I have to check the list which one who hasn’t answered , and I have to phone them. Can you understand when I say I am not without things to do. Keep me busy and my brain may not become too mixed up. A list helping me to have a check up what I am going to do and what I already have done is a necessity to me. Sometimes I forget if it is done or I already have done it. At our age we have to find facilities to keep our life in a comfortable shape. 

Today our windows are cleaned and the sun shines. I was going to clean the windows but my husband didn’t trust my work would be good enough. So we shared the work, I stood beside him telling him how and what to do. Till he asked me to step aside and keep quiet. I continued my knitting and he had to fending. But I am happy we have got rid of that grey windows. It is one less thing to be annoyed about.  

Här är svenskan

Vilken känsla!  Vi är fria människor igen.  Jag vet inte vad jag vill göra med friheten men det är en tydlig känsla inom mig.  Först detta upphävande av restriktioner, men även det längre dagsljuset som blir mer uppenbart dag för dag, ger mig en underlig känsla av att jag vill göra något.  Men vad?  Jag har inga idéer för tillfället.  Jag måste sätta mig ner och göra en plan.  Och diskutera detta och övertala min man hur nödvändiga dessa planer är.  Först är det alla busslinjer i min stad som måste utforskas.  Vilka finns redan i vår kunskap, och vilka finns på schemat att utforska?

 Mer information om våra bussresor kommer att finnas på dessa sidor.  De är fortfarande på planeringsnivå ännu.

 Det händer att jag hör folk säga till mig;  du är inte ”göralös”, ett ord som jag använder när jag är utan någon planering eller ”att göra saker” på min lista.  När jag hör det är det ett ord, inte uppfunnit av mig utan ett ord som jag har lånat av folk norrut i Sverige.  Som ett uttalande att jag alltid har något att göra, vad som än händer.

 Igår fick jag ett telefonsamtal om lokalen vi spelar bridge i på onsdagseftermiddagarna.  Det är tillåtet för oss att samlas igen i den lokalen, så jag skrev ett brev och skickade ut till spelarna.  Efter en timme hade jag redan fyra svar, vilket tyder på att folk har väntat på denna ”frigivning” av restriktionerna.  

Den första sa till mig att hon var så glad men hon var fortfarande för dålig för att delta.  Vi har pratat om dessa fakta tidigare, och jag har lovat henne att få mina meddelanden även om hon inte kan komma längre.  Som hon säger, alla namn och att se resultatet från veckans spel, gör att hon trots allt följer sina vänner på ett sätt.  

Den andra jublade och jag hörde tydligt hennes lycka över att få tillbaka ett lättare liv igen.  

Tredje skrev och skickade: SJÄLVKLART, jag kommer på onsdag 13.00 på klockslaget!  Och efter några minuter signalerade min telefon att jag hade fått en betalning för något.  Det var Spelavgifter!  Jag hade i brevet tydligt förklarat att jag inte accepterade några mynt, bara sedlar eller Swish över telefon, ha ha det var hans sätt att berätta hur angelägen han var att komma tillbaka till det normala livet och spela lite kort.  

Den fjärde skickade bara tillbaka mitt brev och han hade glömt att skriva något meddelande om han ville delta eller inte.  Följde bara mina instruktioner hur man svarade, antingen genom att skicka tillbaka detta mail genom att trycka på knappen ”svar” Jag är övertygad om att han skulle ha skrivit något om han inte kunde komma och spela så jag gör en anteckning om att han dyker upp.  

Den femte hade försökt ringa mig väldigt tidigt (enligt vad jag tycker är tidigt eller inte) och hade mött en telefonsvarare;  Jag ville inte bli störd.  Jag ringde henne när det var vettig tid i mina ögon, och jag fick veta att hon kom gärna nästa vecka.  

Den sjätte hade lämnat ett meddelande i mina meddelanden som berättade att hon gjorde såhär för att hon inte kände sig bekväm att använda sin post.  Men hon sa inte till mig om hon kommer eller inte, så jag måste nog ringa henne trots allt och fråga om det.

 Efter en dag kan jag tydligt se att folk inte letar i sin brevlåda så ofta efter någon post.  Särskilt pensionerade får inte post varje dag.  Efter den här helgen måste jag kolla på listan vilka som inte har svarat och jag måste ringa dem.  Kan du förstå när jag säger att jag inte saknar saker att göra.  Håll mig sysselsatt och min hjärna kanske inte blir för slö.  En lista som hjälper mig att kolla upp vad jag ska göra och vad jag redan har gjort är en nödvändighet för mig.  Ibland glömmer jag om jag ska gör a eller om jag redan har gjort det.  I vår ålder måste vi hitta hjälpmedel för att vårt liv ska vara bekvämt.

 Idag är våra fönster putsade och solen skiner.  Jag skulle putsa fönstren men min man litade inte på att mitt arbete skulle bli tillräckligt bra.  Så vi delade på arbetet, jag stod bredvid honom och berättade hur och vad han skulle göra.  Tills han bad mig gå åt sidan och hålla tyst.  Jag fortsatte att sticka och han fick kämpa på.  Men jag är glad att vi har blivit av med de där gråa fönstren.  Det är en sak mindre att irritera sig på.