Last week I had predicted bad weather, because it use to be so week 8. That week our children here in southern Sweden have a holiday week from school. But this year I wasn’t right in my “forecast”. The weather showed the other way around this year. I saw the meteorologist explained some of the changes about winter weather last fifty years. We haven’t had any winter in my part of country last years. One day or two with some snow but it has melt away quick. Instead we have last week had some sunny days and no wind. Suitable for walking and some picnic with a cup of coffee somewhere at a bench, enjoying the sun. This time a year I really enjoy the sun. Feel the warmth on my nose and cheeks. Yesterday we took the opportunity having our lunch in our town park. Everywhere small spots at the lawn, and when we were looking closer, we see both snowdrops and crocus. Some trees has started to show small willow buds. And once again I stand there and search deep in my brain all names on flowers and trees. Funny, it seems to be important for me to remember their names. As if I forget them they maybe forget me.
When we ate our lunch in the park we sat and looked at people who as well as we, enjoyed the gorgeous weather. A pair of young boys stood and watched us, two old people. They whispered and giggled something about us. Suddenly one of them approached slowly. In front of us he stopped and said: have a good day! and he run away, we laughed and wished him the same, We were convinced the boys had bet if anyone dared to address us with some words … and yes, one of them won the betting. In such a moment we realise we probably are grown up people by now. Ha ha ha, can we be seen as a danger? Or what was it made us so challenging?
After lunch we went by bus to explore another part of our town where it had been made a project with a promenade with different playgrounds, football pitches and fields with flowers and butterflies. We have read in our newspaper about it and we have decided; we would take a walk there. Now we have done. And it is possible we will do so in some weeks again. The spring will be nice there, l’m sure.
This divine sunny days make me feel as a queen. Probably the returning sun this early spring is also a part of my wellbeing. Some ugly thought appears in my brain, till summer I will try and hide from the sun because it will be too hot. But it is another day, another time. May I be delighted now and here.
We had some coffee left and some buns, so a break for afternoon coffee were appreciated both by our feet and coffee thirst. The area had benches for a rest, and we found some with tables too.
The promenade was more than 1,5 kilometres long with many small spots for recreation. But not any toilet. A shame for our town I think. When we walked at the seaside promenade some weeks ago, there is a toilet every hundred meters! Free! It is also an important topic for us when we explore our town, to look where there is such facilities as toilets.
I have reported to my town we miss a bench along the path between Sofiero castle and my home. That promenade is about 4 kilometres long and not a single bench. The man I spoke to in town hall promised my to report it and I got a message it had become a issue, but after some weeks I got an answer the town couldn’t afford any benches more. We will get a exhibition in town H22 in some month and it will cost many millions of crowns, so no bench for us wanderers.
Today I have finished a pair of socks again. My legs have got one day off. Sunday, resting day.
Här är svenskan
Förra veckan förutspådde jag dåligt väder, för det brukade vara så vecka 8. Den veckan har våra barn här i södra Sverige lov från skolan. Men i år var jag inte rätt i min ”prognos”. Vädret visade sig tvärtom i år. Jag såg att meteorologen förklarade några av förändringarna kring vintervädret de senaste femtio åren. Vi har inte haft någon vinter i min del av landet de senaste åren. En dag eller två med lite snö men det har smält bort snabbt. Istället har vi sista veckan haft några soliga dagar och ingen vind. Lämplig för promenader och picknick med en kopp kaffe någonstans på en bänk, njutandes av solen. Den här tiden på året njuter jag verkligen av solen. Känner värmen på min näsa och kinder. Igår passade vi på att äta vår lunch i stadsparken. Överallt små fläckar på gräsmattan, och när vi tittade närmare såg vi både vintergäck och krokus. Vissa träd har börjat visa små videknoppar. Och återigen står jag där och letar djupt i hjärnan alla namn på blommor och träd. Konstigt, det verkar vara viktigt för mig att komma ihåg deras namn. Liksom om jag glömmer dem kanske de glömmer mig.
När vi åt vår lunch i parken satt vi och tittade på människor som likaväl som vi njöt av det underbara vädret. Ett par unga pojkar stod och kikade på oss, två gamlingar. De viskade och fnissade något om oss. Plötsligt närmade sig en av dem sakta. Framför oss stannade han och sa: ha en bra dag! och han sprang iväg, vi skrattade och önskade honom detsamma. Vi var övertygade om att pojkarna hade slagit vad om någon vågade tilltala oss med några ord … och ja, en av dem vann vadslagning. I ett sådant ögonblick inser vi att vi förmodligen är vuxna människor vid det här laget. Ha ha ha, kan vi ses som en fara? Eller vad var det som gjorde oss så utmanande?
Efter lunch åkte vi buss för att utforska en annan del av vår stad där det har gjorts ett projekt med en promenad med olika lekplatser, fotbollsplaner och fält med blommor och fjärilar. Vi har läst i vår tidning om det och vi har bestämt oss; vi skall ta en promenad dit. Nu har vi gjort det. Och det är möjligt att vi kommer att göra det om några veckor igen. Våren kommer att bli fin där, det är jag säker på.
Dessa gudomliga soliga dagar får mig att känna mig som en drottning. Förmodligen är den återkommande solen denna tidiga vår också en del av mitt välmående. Någon ful tanke dyker upp i min hjärna, till sommaren ska jag försöka gömma mig för solen för det kommer att bli för varmt. Men det är en annan dag, en annan tid. Må jag vara glad nu och här.
Vi hade lite kaffe kvar och några bullar så en paus för eftermiddagsfika uppskattades både av fötterna och kaffetörsten. Området hade bänkar för vila, och vi hittade några med bord också.
Promenaden var mer än 1,5 kilometer lång med många små platser för rekreation. Men inte en enda toalett. Skamligt för vår stad tycker jag. När vi gick strandpromenaden för några veckor sedan så finns det en toalett var hundra meter! Gratis! Det är också ett viktigt ämne för oss när vi utforskar vår stad, att se var det finns faciliteter som toaletter.
Jag har anmält till min stad att vi saknar en bänk längs stigen mellan Sofiero slott och mitt hem. Den promenaden är cirka 4 kilometer lång och inte en enda bänk. Mannen jag pratade med i stadshuset lovade mig att rapportera det och jag fick ett meddelande att det hade blivit ett ärende, men efter några veckor fick jag svar att staden inte hade råd med fler bänkar. Vi kommer att få en utställning i staden, H22 om någon månad och det kommer att kosta många miljoner kronor, så ingen bänk för oss vandrare.
Idag har jag gjort klart ett par strumpor igen. Mina ben har fått en ledig dag. Söndag, vilodag.
Margareta
Återigen en härlig historia om ert liv! Njut av att vara två, att sitta själv och fika i stadsparken är inte roligt.