Guru Giri’s story / guru Giri’s berättelse

I have noticed Giri at net playing bridge at very odd times depending on his living in western part of India, in Chennai, Tamil Nadu. At first I thought it was a single occurrence, but next day again. Decided to ask my daily partner about the weather in Tamil Nadu. He has a brother living in Chennai and spoke to him often. Yes some more rain than usual, even if it it the winter monsoon period. I thought of the answer and at last l decided to ask Giri himself, how come he had last weeks played bridge that late at night, almost dawn. 

He laughed at me and understood he had confused me with his appearance that time a day. But he told me he were visiting his son in California. An explanation why he had turned the globe in my head. And the turning is, between that places almost half the globe. 

He send me some pictures and I get the feeling my guru Giri had a nice time over there. This man has sent me some small anecdotes and a book he published. When I read them it is another english than I follow rather well by now. I can hear his wonderful Indian accent, his words is not the same as an cockney Londoners. And I have to use the translator more often when I read his stories. But I get better and better following his accent. And his stories are very nice. Many of them are everyday events, like those which happens every one of us. But his way to write them makes me laugh. And sometimes he gives me inspiration to write about very simple events. 

The following story I received in a letter from him yesterday and when I read it my eyes got filled with tears. Not because of sorrow, but the feeling he woke up in me. The feeling to have a connection with an animal and what happiness it brought. He reminded me my own cat Oscar. But most he reminded me about the novel by Doris Lessing: Rufus. I returned him a letter and told him, if he get a phone call from Nobel Price committee, it maybe was because I have asked him to share the story to you, my readers. Doris Lessing was a Nobel Price winner 2007, maybe not for the novel Rufus, but I think it is her best. And Giri’s is the next one on my top ten list. 

I do wonder why the cat got a name from a Indian way to cook rice. I have googled the recipe and you may get it from me on demand.

A little later I noticed Giri had made his own explanation how Jeera Rice got his name. If you push the headline you will get the page with comments appearing after the story, after the swedish one.

Here’s guru Giri’s story

Back with a Bang !

When we got back to Chennai home after 3 months, I was mildly surprised to see no sign of Jeera Rice on Day 1.

After all, we knew through video footage that he was regularly visiting our house during our absence…

On next day, I stepped out after breakfast with a song on my lips and I was stopped in my tracks by the Return of Jeera !

He gave me a mew lashing for the next three minutes : ‘ Where the hell  were you all these days ? You know I could have starved to death !’ 

I looked him over and mildly replied,’you seem quite fine, if anything a bit more rounded than when we left..’

‘ That’s beside the point’ he mewed back, ‘ anyway now that you are back, feed me Now !’

I pulled out a slice of bread and put it on his feeding point on the wall outside the kitchen and he quickly polished it off. 

But he continued to sit there and mew at me, much to the irritation of Honey who was cooking,’ I thought we had gotten rid of him…’

‘You ate that bread.  What else do you want?’ I asked him.   

‘ Some fish of course’ he promptly replied.   

‘ Sorry, no fish is available. Now get lost and try your luck tomorrow’ I shot back.

He left for then but returned after 30 minutes and mewed again.

‘Now what do you want?’ I asked him wearily.

‘ One more slice of bread. After all, you did not feed me for 90 days, so there is a quite a backlog…’

G

här är svenskan

Jag hade lagt märke till att Giri spelade bridge vid mycket udda tider beroende på att han bor i västra Indien, i Chennai, Tamil Nadu.  Först trodde jag att det var en enstaka händelse, men nästa dag igen.  Bestämde mig för att fråga min dagliga partner om vädret i Tamil Nadu.  Han har en bror som bor i Chennai och pratar ofta med honom.  Ja lite mer regn än vanligt, även om det är vintermonsun-perioden.  Jag funderade på svaret och till slut bestämde jag mig för att fråga Giri själv, hur kommer det sig att han de senaste veckorna hade spelat bridge så sent på natten, nästan gryning.

 Han skrattade åt mig och förstod att han hade förvirrat mig med sitt uppdykande den tiden på dagen.  Men han berättade för mig att han besökte sin son i Kalifornien.  En förklaring till varför han hade vänt jordklotet i mitt huvud.  Och vändningen är, mellan dessa platser nästan halva jordklotet.

 Han skickade några bilder till mig och jag fick en känsla av att min guru Giri hade det trevligt där borta.  Den här mannen har skickat några små anekdoter till mig och en bok han publicerat.  När jag läser dem är det en annan engelska än jag förstår ganska bra vid det här laget.  Jag kan höra hans underbara indiska accent, hans ord är inte detsamma som en ”cockney” Londonbo.  Och jag måste använda översättning oftare när jag läser hans berättelser.  Men jag blir bättre och bättre på att följa hans accent.  Och hans berättelser är väldigt fina.  Många av dem är vardagliga händelser, liknande de som händer var och en av oss.  Men hans sätt att skriva om det får mig att skratta.  Och ibland ger han mig inspiration att skriva om väldigt enkla händelser.

 Följande berättelse fick jag i ett brev från honom igår och när jag läste den blev mina ögon fyllda av tårar.  Inte på grund av sorg, utan känslan av att han väckte i mig.  Känslan av att ha en koppling till ett djur och vilken lycka det gav.  Han påminde mig om min egen katt Oscar.  Men mest påminde han mig om romanen av Doris Lessing: Rufus.  Jag skickade tillbaka ett brev till honom och sa till honom att om han får ett telefonsamtal från Nobelpriskommittén så var det kanske för att jag har bett honom om att fåtillåtelse att dela historien till er, mina läsare.  Doris Lessing var nobelpristagare 2007, kanske inte för romanen Rufus, men jag tycker att den är hennes bästa.  Och Giri’s är nästa på min topp tio-lista.

 Jag undrar varför katten fick ett namn från ett indiskt sätt att koka ris.  Jag har googlat på receptet och du kan få det av mig på begäran. Giri har själv kommenterat och berättat hur Jeera Rice fick sitt namn. Klicka på överskriften så dyker kommentarsfältet upp efter storyn.

Här kommer Giris berättelse:

Tillbaka till en utskällning!

 När vi kom tillbaka hem till Chennai efter 3 månader, blev jag lätt förvånad över att inte se några tecken av Jeera Rice under dag 1.

 När allt kommer omkring visste vi genom videofilmer från övervakningskameran att han regelbundet besökt vårt hus under vår frånvaro…

 Nästa dag klev jag ut i trädgården efter frukost med en sång på mina läppar och jag stoppades av den återvändande Jeera!

 Han gav mig en jamande föreläsning under de följande tre minuterna: ”Var fan har du varit alla dessa dagar?”  Du vet att jag kunde ha svultit ihjäl!’

 Jag tittade på honom och svarade milt: ’Du verkar ha det ganska bra, om något lite mer rundad än när vi reste..’

 ”Det har inte med saken att göra”, jamade han tillbaka, ”i alla fall, nu när du är tillbaka, mata mig nu!”

 Jag tog fram en skiva bröd och lade den på hans matställe vid väggen utanför köket och han svepte snabbt i sig den.

 Men han fortsatte att sitta där och jama mot mig, till stor irritation för Honey som lagade mat, ’Jag trodde att vi hade blivit av med honom…’

 ”Du åt det där brödet.  Vad vill du ha mer?’ frågade jag honom.

 ”Några fiskar såklart” svarade han snabbt.

 ”Tyvärr, ingen fisk är tillgänglig.  Gå nu iväg och pröva lyckan imorgon, svarade jag.

 Han gick, men kom tillbaka efter 30 minuter och jamade igen.

 ’Vad vill du nu?’ frågade jag honom trött.

 ”En till skiva bröd.  När allt kommer omkring har du inte matat mig på 90 dagar, så det finns en ganska stor eftersläpning…’

 G