A heavy scent of allspice fills my home today. Some smell from cooking is impossible to avoid. Cabbage, onion and some spices you can not hide from people around you with a normal senses. Today we have decided to invite my friend to taste a meal we like and use to prepare, often with a thought having for some days. Have some leftovers the day after and some in freezer. It feels like a fortune having this self made dinners with our “touch and spices” waiting for a day when we get out of ideas what to serve for dinner. When my friend and I have had discussions about cooking I have mentioned this meal now and then. It has made her curious to taste. Probably because it doesn’t sound as any exciting food, this potato dish. Today when we easily can chose among all kind of dishes from around the world, an old Swedish dish probably sounds boring. But I have tried to persuade her to taste this old Swedish food, and how our specific meals stays out in comparison to the whole world’s food, and we still have many similar dishes around the world. In India I have eaten buns made of potato with stuffing by meat of lambs and garlic. Very good. And during years i have bumped into recipes with this ingredients I use in my dish. Therefore I think the elder I get the more I realise we have the same food all over the world, but we have our own way of preparing the food.
Meanwhile we prepare this food today the stuffing for our “potato buns” the smell from both pork, onion and allspice fills our home with the scent. The fan above the stove works as much as possible but this flavour it hasn’t any chance to clean from air. I must admit I hesitate if it makes any difference to use the fan or not. When we have the sitting room and kitchen without any separating walls. I try to use the fan as low as possible. It has become a question in my conscience using a lot of electricity unnecessarily. Like using the elevator for eight steps in stairwell when I bring my walker. So stupid of me, to once think to carry the walker those eight steps with the walker and risk falling and injuring myself so I have to switch to a wheelchair. Then I have no option, the elevator will become a necessity for me.
For the moment I am convinced it doesn’t make any disparity about using the fan or not. But I will not take the risk, getting my cozy sofas smelling onion and pork. Smiling I remember a story from my childhood.
My uncle Erik, mom’s younger brother was invited to dine with us following Sunday. Mom knew he liked cabbage rolls and she has determined to make this dish. A quick phone call the day before and Erik gladly said: Yes thanks dear sister. He was hurrying away to catch a bus so the phone call was very short. Next day my mom started to prepare the dinner. Some of us kids were looking forward to both a tasteful dinner and a guest not very often seen in our home. He was a bachelor and had a very wide circle of acquaintances, and we loved when we rarely get him as our guest. He were engaged in a lot of social life, both union and political. Very enthralling man with a lot of funny stories from his challenging life. But when the time for the dinner was, Erik didn’t appear. The food was ready, the drinks were chilled and the unusual napkins at every plate was nicely prepared. We children were water combed and mom had just blown our noses so we looked presentable. But we went hungry and tired to be nice and neat. About fifteen minutes delayed my uncle appeared. With a bouquet of flower for the hostess, my mother. His big smile and the promise about getting food soon made him excused. Our waiting was ended.
When we were sitting at the table the conversation flowed on. But suddenly my father asked about Erik’s delay. Even my father were affected by the disturbance Erik caused us with his late arrival. Erik laughed and once again asked for apology, but he told us, he had four sisters with voices which sounds so similar, he had been busy to run around our town to try to smell where he would find the right smellof cabbage rolls by sniffing through the letter drop in their front door. Of course it was a big lie, but my uncle didn’t want to tell he probably had been stuck with some friend in a conversation somewhere. Funny, I have nowadays a relative who has the same way to forget about the time…
Now I will continue to prepare our food. And maybe some delicious dessert. After all it is Sunday.
BTW, my last story I didn’t translate to english. Today I have received a letter which makes me suspect some friends after all have tried to follow and maybe made an own translation. My friend Giri, for the moment visiting his son in California, but is heading home to India next Saturday, sent me a link to a video and I will share it with you. He think it is an unknown song in Sweden, but as well as some dishes all over the world are like, even music is likewise.
här är svenskan
En tung doft av kryddpeppar fyller mitt hem idag. En del lukt från matlagning är omöjligt att undvika. Kål, lök och vissa kryddor kan du inte dölja för människor omkring dig som har normala sinnen. Idag har vi bestämt oss för att bjuda in min vän att smaka på en måltid som vi gillar och håller på att förbereda, ofta med tanke på några dagars måltider. Ha några rester dagen efter och några i frysen. Det känns som en förmögenhet att ha de här egentillverkade middagarna med vår ”touch and kryddning” i väntan på en dag då vi får slut på idéer om vad vi ska servera till middag. När min vän och jag har haft diskussioner om matlagning har jag nämnt denna måltid då och då. Det har gjort henne nyfiken på att smaka. Förmodligen för att det inte låter som någon spännande mat, den här potatisrätten. Idag när vi lätt kan välja bland alla slags rätter från hela världen låter en gammal svensk rätt förmodligen tråkig. Men jag har försökt övertyga henne om den här gamla svenska maten. Hur våra specifika måltider sticker ut i jämförelse med hela världens mat, man har fortfarande många liknande rätter runt om i världen. I Indien har jag ätit bullar gjorda av potatis med fyllning av kött av lamm och vitlök. Mycket delikata. Och under flera år har jag stött på recept med dessa ingredienser som jag använder i min maträtt. Därför tror jag att ju äldre jag blir desto mer inser jag att vi har samma mat över hela världen, men vi har vårt eget sätt att tillaga maten.
Under tiden jag sitter här och skriver, lagar vi denna mat. Fyllningen till våra ”potatisbullar”, doften från både fläsk, lök och kryddpeppar fyller vårt hem. Fläkten ovanför spisen jobbar på så mycket som möjligt men den här doften har den inte någon chans att eliminera. Jag måste erkänna att jag tvekar om det gör någon skillnad att använda fläkten eller inte. Eftersom vi har vardagsrum och kök utan några separata väggar försöker jag använda fläkten så mycket som möjligt. Det har blivit en samvetsfråga om att använda el i onödan. Som att använda hissen de åtta steg i trapphuset när jag tar med min rollator. Så dumt av mig, att ens en gång tänka på att bära rollatorn de där åtta stegen och riskera att ramla och skada mig själv så jag måste byta till rullstol. Då har jag inget val, hissen blir en nödvändighet för mig.
Dock, för tillfället är jag övertygad om att det inte gör någon skillnad om att använda fläkten eller inte. Men jag tar inte risken att få mina mysiga soffor luktande av lök och fläsk. När jag tänker på dofter, leende minns jag en historia från min barndom.
Min morbror Erik, mors lillebror var inbjuden att äta middag med oss på söndagen som följde. Mor visste att han gillade kåldolmar och hon hade bestämt sig för att göra den rätten. Ett snabbt telefonsamtal dagen innan och Erik sa: Ja tack kära syster. Han skyndade iväg för att hinna med en buss så telefonsamtalet blev väldigt kort. Nästa dag började min mor förbereda middagen. Några av oss barn såg fram emot både en smakfull middag och en gäst som inte sågs särskilt ofta i vårt hem. Han var ungkarl och hade en mycket bred bekantskapskrets och stort samhällsengagemang, och vi älskade när vi fick honom som gäst. Han var engagerad i mycket, både fackligt och politiskt. Mycket fängslande man med många roliga historier från sitt spännande liv. Men när det var dags för middagen dök inte Erik upp. Maten var klar, drycken var kyld och servetterna vid varje tallrik var snyggt vikta. Vi barn var vattenkammade och snutna så vi såg presentabla ut. Men vi var hungriga och trötta på att vara snygga och presentabla. Cirka femton minuter försenad dök min morbror upp. Med en bukett blommor till värdinnan, min mor. Hans stora leende och löftet om att vi snart skulle få mat gjorde honom snart ursäktad. Vår väntan var över.
Vi satt vid bordet, samtalet flöt på. Plötsligt frågade min far om Eriks försening. Till och med min far var irriterad över förseningen Erik orsakat oss med sin sena ankomst. Erik skrattade och bad ännu en gång om ursäkt, men han berättade att han hade fyra systrar med röster som lät så lika, han hade varit upptagen med att springa runt hela stan för att försöka lukta var han skulle hitta rätt lukt genom att nosa igenom brevinkastet på deras ytterdörrar. Naturligtvis var det en stor lögn, men min morbror ville inte berätta att han förmodligen hade fastnat med någon vän i en konversation någonstans. Lustigt, jag har en släkting även i nutid som har samma sätt att glömma tiden…
Nu ska jag fortsätta förbereda vår mat. Och kanske någon läcker efterrätt. Det är trots allt söndag
Apropå min senaste berättelse översatte jag inte till engelska. Tyckte det var svårt att berätta om traditioner på annat språk. Idag har jag fått ett brev som får mig att misstänka att några vänner trots allt har försökt följa och kanske gjort en egen översättning. Min vän Giri, som för tillfället besöker sin son i Kalifornien, men är på väg hem till Indien nästa lördag, skickade mig en länk till en video och jag kommer att dela den med dig. Han tror att det är en okänd låt i Sverige, men liksom vissa rätter är likvärdiga överallt är det likadant till och med musik.
Margareta
Med tanke på att elen både är knapp och dyr, förvånas jag av all denna julbelysning som lyser upp vintermörkret. Visst är det vackert…. Så använd hissen, den är JU nödvändig.
Det är alltid god mat som serveras i ert hem. Med eller utan skarpa dofter.