All that is needed is a patch! / det enda som behövs är ett plåster!

When we sold our house and sorted out all unnecessary things, we got rid of our book shelves. Looking back to the seventies and eighties, any homes wasn’t completed before there were some book shelves. And the more intellectual you wanted to be seen, the more books you put into those shelves. The contents in our shelves was a mixture of books, videocassettes,  and boxes with both puzzles and boxes with games for family amusement. Yes you are right, it was before computer time and mobile phone time. When children made any phone calls at that “old” phone of ours, they had to tell if it was long distance calls. Because those costed a lot and had to become limited. 

It sounds maybe as it is since family Flintstone, but it is not long time ago. During nineties the bookshelves wasn’t that important anymore. It turned to be a furniture to keep looking good by dusting. And that dusting become more and more seldom as my eyes get weaker and weaker. Finally when the move to a new flat made the decision to threw them away was very easy to take. Because of my reading had decreased to a minimum, just some cookery books I wanted to save, and they can be kept somewhere else but in a big book shelf. The relieve, when those big furnitures was out of my possession, was enormous. I can read my books as audiobooks and I borrow them from library. A big box with CD audiobooks I had bought last decade, I sent to my brother and his wife. But after they have read it, I wanted them to pass it further to someone else or throw them away. 

At last we have reached that time in life we have stopped to put a lot of things in drawers and cupboards, because we maybe sometime in future need them. “Good to have things”, I think it is almost a kind of disease. My husband use to blame me for having some diagnose about my writing and curiosity to develop both language and my bridge play. I mean his eager to collect all this good to have things, can even this be seen as some kind of diagnose as well. 

After all, we may have our special tomfoolery, as long as we don’t hurt anyone with it. 

After a year in our apartment we realise some shelves, any kinds, had been a smart way to store our  binders and all material around our bridge play, that play we do IRL. And some paper for the printer, and some yarn for mending stockings, and some magazines we want to keep, and some decks when son come and play cards, and this cookery books, and some odd glass, and some bottles of wine, and some good to have things. Some of this things had become small piles here and there. 

We took a bus ride to #IKEA to buy some plates for our Pasta Carbonara. We like to eat this dish in the bowls we bought in IKEA many years ago. We have those bowls in cottage. And now we miss them when we are in town. When we walked around at the huge store as #IKEA is, our thoughts fell on the little shelf we have spoken about to have our printer on. Shall we look if they have any suitable shelf, we said. 

Now we are owner of a smart rather big shelf. With a lot of space, we can have 10 printers on it. And all this good to have things gets their own drawer or mini cupboard. We can have some glass and bottles in the open compartments. We have bought some boxes having yarn and knitting things in. To be honest we are back in our collecting mood again.

But it was a joy to bring home this flat packages you get when you’re shopping at #IKEA. So smart wrapped in corrugated cardboard. Not many millimetres of free space around the details. In Sweden we use to speak about packed like sardines, but I am sure Portuguese fishermen had something to be taught by #IKEA. 

At dinner table we sit and discuss it, how can it be possible to have this products for the low price we paid. Impossible I said. The inventor of the product, material buy, the manufacturing, painting, invention of the packaging, someone who count the small parts as plugs, screws and nuts and who draws that smart instructions. Even a sluggish customer understand the pictures. Not a single word, just drawings. And a tiny bag with the small parts. All this for a sum of almost nothing. As I sat and told spouse about it, he asked me to stop nagging about it. I get bad conscience, he said. You don’t need to, I said. None of these shamefully underpaid people have any time to think bad thoughts about us. They are busy to figure out how to survive on their bad wages. And have no time to think of the word solidarity. And our talk fell silent. Must confess we felt a bit ashamed. 

And it didn’t help we complain about the lack of some adhesive plasters in the package. All other things are within the package. My husband has get two wounds by cut his fingers on the edge of the corrugated cardboard. And when a man gets wounded….OMG. Now I have the washing up work rest of the week. Poor me. 

Här är svenskan

När vi sålde vårt hus och slängde ut alla onödiga saker blev vi av med våra bokhyllor.  Om man ser tillbaka på sjuttio- och åttiotalet, var många hem inte färdigställda innan det fanns någon bokhylla.  Och ju mer intellektuell du ville bli sedd, desto fler böcker ställde du in i de där hyllorna.  

Innehållet i våra hyllor var en blandning av böcker, videokassetter och lådor med både pussel och lådor med spel för familjens nöje.  Ja du har rätt, det var före datortid och mobiltid.  När barnen ringde telefonsamtal från vår ”gamla” telefon, var de tvungna att berätta om det var långdistanssamtal.  För de kostade mycket och fick bli begränsade.

 Det låter kanske som det är sedan familjen Flintstone, men det är inte länge sedan.  Under nittiotalet var bokhyllorna inte så viktiga längre.  Det blev en möbel enbart för att fortsätta se snygg ut och genom att damma av.  Och det dammet blev mindre och mindre synligt när mina ögon blev svagare och svagare.  Till slut gjorde flytten till en ny lägenhet att beslutet att kasta hyllorna, det var mycket lätt att ta.  Detta på grund av min läsning hade minskat till ett minimum, bara några kokböcker kvar som jag ville spara, och de kan förvaras någon annanstans än i en stor bokhylla.  Lättnaden, när de där stora möblerna var ute ur min ägo, var enorm.  Jag kan läsa mina böcker som ljudböcker och jag lånar dem på biblioteket.  En stor låda med CD-ljudböcker som jag hade köpt förra decenniet skickade jag till min bror och hans fru.  Och efter att de har läst dem ville jag att de skulle lämna den vidare till någon eller slänga dem.

 Slutligen har vi kommit till den tidpunkten i livet då vi har slutat att lägga en massa saker i lådor och skåp, för vi kanske behöver dem någon gång i framtiden.  “Bra att ha saker”, jag tror att det nästan är en slags sjukdom.  Min man brukar klandra mig för att jag har en diagnos rörande mitt skrivande och nyfikenhet att utveckla både språket och mitt bridgespel.  Jag menar att om han är inställd på att samla alla dessa “bra att ha saker”, kan även detta ses som någon slags diagnos.

 När allt kommer omkring kan vi ha våra speciella tokigheter, så länge vi inte skadar någon med dem.

 Efter ett år i vår lägenhet inser vi att några hyllor, någon typ, hade varit ett smart sätt att förvara våra pärmar och allt material runt vårt bridgespel, de spel vi gör IRL.  Och lite papper till skrivaren, och lite garn för att laga strumpor, och några tidningar vi vill behålla, och några kortlekar när sonen kommer och spelar kort, och de här kokböckerna, och några udda glas, och några flaskor vin, och några  bra att ha saker.  En del av dessa saker hade skapat små högar här och där.

 Vi gjorde en bussresa till #IKEA för att köpa några tallrikar till vår Pasta Carbonara.  Den här rätten äter vi gärna i skålarna vi köpte på #IKEA för många år sedan.  Vi har de där skålarna i stugan.  Och nu saknar vi dem när vi är i stan.  När vi gick runt i den enorma butiken som #IKEA är, föll tankarna på den lilla hyllan vi pratat om att ha vår skrivare på.  Ska vi titta om de har någon lämplig hylla sa vi?

 Nu är vi ägare till en smart ganska stor hylla.  Med så mycket utrymme att vi kan ha 10 skrivare på den.  Och alla dessa, bra att ha saker får sin egen låda eller miniskåp.  Vi kan ha lite glas och flaskor i de öppna facken.  Vi har köpt några söta boxar att ha garn och stick-saker i. Ärligt talat är vi tillbaka i vår samlarmani igen.

 Men det var en fröjd att få hem dessa platta paket du får när du handlar på #IKEA.  Så smart inslaget i wellpapp.  Inte många millimeter ledigt utrymme runt detaljerna.  I Sverige brukar vi prata om packade som sardiner, men jag är säker på att portugisiska fiskare har något att lära sig av #IKEA.

 Vid middagsbordet sitter vi och diskuterar om det, om hur det kan vara möjligt att få dessa produkter för det pris vi betalat.  Omöjligt sa jag.  Uppfinnaren av produkten, materialköp, tillverkningen, målningen, uppfinningen av förpackningen, någon som räknar de små delarna som pluggar, skruvar och muttrar och som ritar de där smarta instruktionerna.  Även en trög kund förstår bilderna.  Inte ett enda ord, bara teckningar.  Och en liten påse med de små delarna.  Allt detta för en summa av nästan ingenting.  När jag satt och berättade för maken om det, bad han mig att sluta tjata om det.  Jag får dåligt samvete, så han.  Du behöver inte, sa jag.  Ingen av dessa mycket horribelt  underbetalda människor har någon tid att tänka dåliga tankar om oss.  De är upptagna med att lista ut hur de ska överleva på sina dåliga löner.  Och har inte tid att tänka på ordet solidaritet.  Och vårt samtal tystnade.  Måste erkänna att vi skämdes lite.

 Och det hjälper inte att vi klagade på bristen på några plåster i förpackningen.  Alla andra saker finns i paketet.  Min man har fått två sår genom att skära fingrarna på kanten av wellpappen.  Och när en man blir skadad… OMG.  Nu har jag diskjobb resten av veckan.  Stackars mig