What is culture? / vad är kultur?

What do you mean when you say ”culture”? In my ears it always sounds as something the upperclass use as a time-killer, when days have more hours to fill. I have never felt as l have any need for culture, my life is fulfilled as it is with all pursuit I find out is in need for me to do. Culture is for this people who is brought up in homes where both theatre-going’s and opera was usual everyday life. When I was a teenager the visits at a cinema was filled with a feeling of luxury. My pocket money was all gone, but I had seen a movie. It was possible for me to participate in talk about that movie next week. And if someone in those days had named my cinema visit as a cultural deed, I am sure I had refused. Not denied the fact I had been at cinema, but it was culture deed, I had denied. Rubbish, it was just such a “simple” joy, we children could afford. Just an ordinary afternoon joy a Sunday during falls and winters. If someone at that time had said to me I had joined any “culture” I had refused their say. Cinema wasn’t any culture, it was a cinema. 

All my life I have been convinced I am an ordinary simple girl without any needs of culture. Ordinary life has been enough for me. Not without a small feeling of jealousy I have heard people speak about their travelling or visits at those performance at opera house. But I have tried to persuade myself I haven’t the right clothes or economy for this kind of gaiety. And culture like book circles is high above my knowledge, I have thought. Who I am to discuss my taste of literature, me who read those detective novels who is on top of the sellers list. That isn’t any culture named to become extradited, but have been my favourite reading most of my life. 

Some weeks ago there was an advertisement in our daily newspaper about a “book circle”. Everything about any books I read and this one tempted me. The first meeting at the circle was about a book by, and with one of my latest favourite authors. I have lived that long, I realise even authors get retired and even pass away, they don’t fulfils my reading needs and publish new books anymore. Therefore I am wide open when a debut author is presented. 

The book circle in my newspaper was about an author I already had read some books by. But I was curious to meet him and listen to him. I sent in my registration of interest, and I got a book sent home to me, the latest by this author, published earlier this year. The book arrived Saturday morning and I realised the weekend became occupied reading the book. Didn’t want to go to the meeting and not read the entire book. Fortunately the weather wasn’t too nice. It was easy for me to spend my days in sofa corner. And I also knitted half a stocking. 

Yesterday evening I went for the get-together. Must admit I was a little anxious what people I should meet there. Were they highly intelligent people with a lot of books read during years? But I have read a huge sum of books too. Were they very good to speak, analyse and socialize with the author and the other participants? When I sat and waited outside the building before the meeting started, a lady approached towards me and asked if I intended to go for a book circle meeting. Her hesitating speech revealed she was a beginner as well as I was. Not many sentences needed and we had made a new friend. There were a group of women just beside us. We clearly saw that they were old acquaintances and we were convinced they had been at this kind of meeting earlier. As two anxious beginner we kept each other company all evening. Funny how quickly you can find security in another human being just because you have a common anxiety. 

Today when I sat and made a a summary of my experience, I thought of the word “culture”, and looked it up in dictionary. Two different explanations were presented

-Human activity in a certain area and a certain time;  science, literature, art, music, etc.

-Systematic cultivation of e.g.  plants, 

When I knew I hadn’t any dirty hands or soil under my nails I was sure the first alternative was the answer of my request. I had joined a culture event last evening. But what more? When I read the explanation, I gained an insight. All my life I have been doing a lot of “culture”. All my handicraft during years can be sorted out to be culture things too. My simple cinema visits is also a kind of culture. When I get abroad visiting towns like London and Paris and I walk around and look at buildings and people around me, not shopping as women are supposed to do, I also do a cultural deed. Oh my God, what a cultural person I am. You can practice culture even in your worn out blue jeans! Another word has been a word in my vocabulary as an accepted word, not only for upper class people but for me as well. Wow….

Här är svenskan

Vad menar du när du säger ”kultur”?  I mina öron låter det alltid som något överklassen använder som tidsfördriv, när dagarna har fler timmar att fylla upp. Jag har aldrig känt att jag har något behov av kultur, mitt liv är fullt som det är med allt jag är i behov av att göra.  Kultur är för dessa människor som är uppfostrade i hem där både teaterbesök och opera var vanlig vardag.  När jag var tonåring var besöken på en bio fyllda med en känsla av lyx.  Mina fickpengar var borta, men jag hade sett en film.  Det var möjligt för mig att delta i samtal om den filmen nästa vecka.  Och om någon på den tiden hade kallat mitt biobesök för en kulturell gärning, är jag säker på att jag hade sagt nej. Inte förnekat det faktum att jag hade varit på bio, men att det var kulturhandling, det hade jag förnekat.  Skitprat, det var bara en sådan ”enkel” glädje, vi barn hade råd med.  Bara en vanlig söndagseftermiddag under höst och vintrar.  Om någon vid den tiden hade sagt till mig att jag hade avnjutit någon ”kultur” hade jag nekat.  Bio var ingen kultur, det var en bio.

 Hela mitt liv har jag varit övertygad om att jag är en vanlig enkel tjej utan behov av kultur.  Vanligt liv har räckt för mig.  Inte utan en liten känsla av svartsjuka har jag hört folk tala om sina resor eller besök på föreställningar på opera.  Men jag har försökt övertyga mig själv om att jag inte har rätt kläder eller ekonomi för denna typ av glädje. Och kultur som bokcirklar ligger högt över mina kunskaper, har jag tänkt. Vem är jag att diskutera min smak av litteratur, jag som läser de deckare som ligger högst upp på säljarlistan.  Det är inte någon kultur, men har varit min favoritläsning större delen av mitt liv.

 För några veckor sedan fanns det en annons i vår dagstidning om en ”bokcirkel”.  Alla artiklar om böcker läser jag och den här frestade mig.  Det första mötet på cirkeln handlade om en bok av och med en av mina senaste favoritförfattare.  Jag har levt så länge, jag inser att även författare går i pension och till och med går bort, de uppfyller inte mina läsbehov och publicerar inga nya böcker längre.  Därför är jag vidöppen när en debutförfattare presenteras.

 Bokcirkeln i min tidning handlade om en författare som jag redan hade läst några böcker av.  Men jag var nyfiken på att träffa honom och lyssna på honom.  Jag skickade in min intresseanmälan och jag fick en bok hemskickad till mig, den senaste av denna författare, publicerad tidigare i år.  Boken kom på lördag morgon och jag insåg att helgen var helt upptagen om jag skulle hinna läsa boken.  Ville inte gå till mötet och inte läst hela boken.  Tur att vädret inte var för bra.  Det var lätt för mig att spendera weekenden i soffhörnan.  Och jag stickade också en halv strumpa.

 Igår kväll gick jag på träffen. Måste erkänna att jag var lite orolig för vilka människor jag skulle träffa där.  Var de mycket intelligenta människor med massvis med böcker som de läst under åratal?  Men jag har också läst en enorm massa böcker. Var de mycket bra på att tala, analysera och umgås med författaren och de andra deltagarna?  När jag satt och väntade utanför byggnaden innan mötet började, närmade sig en dam mig och frågade om jag tänkte gå på ett bokcirkelmöte.  Hennes tveksamma tal avslöjade att hon var lika mycket nybörjare som jag.  Det behövdes inte många meningar och vi hade fått var sin ny vän.  Det stod en grupp kvinnor bredvid oss.  Vi såg tydligt att de var gamla bekanta och vi var övertygade om att de varit på ett sådant möte tidigare.  Som två ängsliga nybörjare höll vi varandra sällskap hela kvällen.  Roligt hur snabbt man kan hitta trygghet hos en annan människa bara för att vi har en gemensam ängslan.

 Idag när jag satt och gjorde en sammanfattning av min erfarenhet tänkte jag på ordet ”kultur” och slog upp det i ordlistan.  Två olika förklaringar presenterades

– Mänsklig aktivitet inom ett visst område och en viss tid;  vetenskap, litteratur, konst, musik etc.

– Systematisk odling av t.ex.  växter,

 Jag visste att jag inte hade några smutsiga händer eller smuts under naglarna, så jag var säker på att det första alternativet var svaret på min förfrågan.  Jag var med på ett kulturevenemang i går kväll.  Men vad mer?  När jag läste förklaringen fick jag en insikt.  Hela mitt liv har jag hållit på med ”kultur”.  Allt mitt handarbetande genom åren kan sorteras in som att vara kultursaker också.  Mina enkla biobesök är också en slags kultur.  När jag kommer utomlands och besöker städer som London och Paris och jag går runt och tittar på byggnader och människorna runt mig, inte handlar som kvinnor ”bör” göra, gör jag också en kulturell gärning.  Herregud vilken kulturell person jag är.  Du kan utöva kultur även i dina slitna blå jeans!  Ett ord i mitt ordförråd som har blivit ett accepterat ord, inte bara för överklassfolk utan också för mig.  Wow….