I woke up with a sound I recognise as something I have heard earlier, but what was it? Someone told me he/she wanted talk to me. I listened and tried to understand who was speaking to me? And why didn’t this someone tell about the errand. Just repeatedly nagging about ”you have to answer, I maybe have something important to tell you, you have to answer…please answer NOW…”. This sentence I think I heard at least twice, maybe trice. Slowly I woke up and understood it was a phone call at my phone. It is the calling signal at my phone, this signal someone maybe has something important to tell… Who called in middle of my night? I stood up and realised the time wasn’t any night anymore. It was 11.05 am. But as it is Sunday we are allowed to have sleeping mornings. Just as Alfred the peasant boy sings about his Sunday sleeping mornings, the priest can sleep late all weekdays but Sundays, but decent people starts their working early rest of the week. So Sunday we turn over in bed and take another nap when the weather is grey and clock is too early.
I was too slow to answer the phone call. I decided to leave the bed and put some clothes on. Check if there was some coffee left at the coffeepot and if spouse had read his newspaper. Before first cup of coffee I wasn’t too keen to call and ask about the phone call.
When i sat with the news, I got stuck with another word I see once a while. Pragmatic! If you are to be truthful, how often do you use that word when you speak; pragmatic? Some words I refuse to use, is mostly I haven’t any idea of its real signification. Therefore I avoid those words. As the word in my latest chat, the culture word.
Now I had to look up the word “pragmatic” and got an explanation which told me – perception that claims that truth is dependent on its usefulness or fertility; pragmatic attitude!
Oh, how I envy those people who can look up those difficult words and immediately say; oh my God, so simple it is…I didn’t think of it. I use to think; well, and where can I do another request and get and answer what this humble-mumble means?
I read and wondered. Sipped my hot coffee and ate my fresh toast with apricot jam. Continue the reading, and suddenly I noticed the coffee also tasted fresh. I squinted at my spouse to see if he also have had a sleeping morning? Was his hair water combed and still wet? No, he handed over the newspaper when I entered the kitchen, he had been up for some time by then. When he saw my pensive look, he told me he had made a pot of new brewed coffee, because he knows what I dislike old coffee, either in thermos or had been kept hot at a hot plate.
I am as a spoiled child, I know. And I have the sense to appreciate it.
The phone rang again, and this time I answered. My sister in law wanted to discuss the book I had spoke about. What book I wondered, the last one she said. And I had to try and recall, when did we speak about books last time? And in what context?
In situations like this I don’t want to show my beginning ageing and reveal my bad memory. So I tried and carefully speak about my latest read book. But no, I heard it was wrong…. When did we last speak book? I think it is month ago. We have spoken knitting, instructions of knitting, moose hunting, baking bread, shopping winter clothes and fishing. Not any books latest month. I didn’t want to confess my bad memory. So a question about the weather saved me for a while, and now I was reminded of our long country and up north they had much shorter days by now. It is grey days before they get any snow, this snow as seems getting the days lighter and life easier to live.
I mentioned the book again, and by now I got the answer she just had read my last tale about the book circle. The title on that book I read last Sunday, I had to look for it. By now I am already at the last pages in next book, but she got the answer what she wondered about. And we have had a nice chat about weather wind families and relatives. Completed the call with a promise to send some pictures from nature, to show about the autumn.
Returned to my last not read pages in newspaper. Drunk the second cup of coffee, which still tasted very good, despite my slow breakfast/brunch. Spouse looked at me and said, are we going to do the medical work today? I looked at him and realised it was high time to do the work I do once per every four week, put my pills in a special box for my medications.
Okay, I fetched the box with medicines. And that special tool we have to push out the pills from its blister pack. 394 pills in four weeks it is what an old lady as I consumes. If I make a quick estimate, it is less than 100 pills a week. Keeps my body going and my brains not too much occupied with pity and pain. Most of my needs for medicine is because of welfare diseases, so who am I to complain and not to be ashamed.
This huge sum of pills was made very quickly today, and when we were finished I asked if we should do his medicine sharing as well. An old man at eighty years and just have 21 pills per week, that job with his medicine is fast done. When I said pick your box with medicine and we do that job as well, he answered it was done. What? So early in the morning and he already had done a whole day work. He replied it wasn’t early and he had waited for me to show for hours. There had been a lot of time doing that boring job and read news and and and… probably I was supposed to be ashamed over my sleeping morning, but I am not. It is very healthy to change our habits occasionally, not do same thing every day and every hour.
Now I also have written this chat before lunch which I enjoyed at 3.30 pm. The punishment for my lazy life will be a very short afternoon. Have to cope with that.
Här är svenskan
Jag vaknade av ett ljud som jag känner igen, något jag har hört tidigare, men vad var det? Någon sa till mig att han/hon ville prata med mig. Jag lyssnade och försökte förstå vem som talade till mig? Och varför berättade inte denne någon om ärendet. Bara tjata upprepade gånger om ”du måste svara, jag har kanske något viktigt att berätta, du måste svara … snälla svara NU…”. Den här meningen tror jag att jag hörde minst två gånger, kanske tre gånger. Sakta vaknade jag och förstod att det var ett telefonsamtal på min telefon. Det är ringsignalen på min telefon, den här signalen någon kanske har något viktigt att berätta … Vem ringde mitt i natten? Jag reste mig upp och insåg att det inte var någon natt längre. Klockan var 11.05. Men eftersom det är söndag får vi ha sovmorgnar. Precis som Alfred, bonddrängen som sjunger om sina söndagsmorgnar; prästen kan väl sova hela måndagen men, för en fattig bonddräng börjar knoget igen. Så söndag vänder vi på oss i sängen och tar en tupplur igen när vädret är grått och klockan är för tidig.
Jag var för långsam för att svara på telefonsamtalet. Jag bestämde mig för att lämna sängen och ta på mig lite kläder. Kontrollera om det fanns lite kaffe kvar vid kaffekannan och om maken hade läst sin tidning. Innan den första koppen kaffe var jag inte så angelägen om att ringa och fråga om telefonsamtalet.
När jag satt med nyheterna fastnade jag för ett annat ord jag ser då och då. Pragmatisk! Om du ska vara ärlig, hur ofta använder du det ordet när du talar; pragmatisk? De flesta ord jag vägrar att använda beror på att jag troligtvis inte har en aning om dess verkliga betydelse. Därför undviker jag dessa ord. Som ordet i min senaste chatt, kultur-ordet.
Nu var jag tvungen att slå upp ordet ”pragmatisk” och fick en förklaring som berättade för mig – uppfattning som hävdar att sanningen är beroende av dess användbarhet eller fertilitet; pragmatisk inställning!
Åh, vad jag avundas de människor som kan slå upp de svåra orden och direkt säga; herregud, så enkelt är det … jag tänkte inte på det. Jag brukar tänka; Tja, och var kan jag göra en annan förfrågan och få och svar på vad detta humble-mumble betyder?
Jag läste och undrade. Smuttade på mitt varma kaffe och åt min färska toast med aprikossylt. Fortsätt läsa, och plötsligt insåg jag att kaffet också smakade färskt. Jag sneglade på min make för att se om han också har haft en sovmorgon? Var hans hår vattenkammat och fortfarande blött? Nej, han lämnade över tidningen när jag kom in i köket, han hade varit uppe ett tag då. När han såg mitt fundersamma kollande berättade han för mig att han hade fixat en kanna med nybryggt kaffe, för han vet vad jag ogillar gammalt kaffe, antingen i termos eller om det hade hållits varm på en värmeplatta.
Jag är som ett bortskämd barn, jag vet. Och jag har vett att uppskatta det.
Telefonen ringde igen, och den här gången svarade jag. Min svägerska ville diskutera boken jag hade talat om. Vilken bok undrade jag, den sista sa hon. Och jag var tvungen att komma ihåg, när pratade vi om böcker sista gången? Och i vilket sammanhang?
I sådana här situationer vill jag inte visa mitt åldrande och avslöja mitt dåliga minne. Så jag försökte noggrant tala om min senaste lästa bok. Men nej, jag hörde att det var fel …. När talade vi bok sist? Jag tror att det är månader sedan. Vi har talat stickning, instruktioner om stickning, älgjakt, bakning av bröd, shopping av vinterkläder och fiske. Inga böcker senaste månaden. Jag ville inte erkänna mitt dåliga minne. Så en fråga om vädret räddade mig ett tag, och nu blev jag påmind om vårt långa land och att norrut hade de mycket kortare dagar nu. Det är gråa dagar innan de får snö, den här snön tycks göra dagarna ljusare och livet lättare att leva.
Jag nämnde boken igen, och nu fick jag svaret att hon precis hade läst min sista berättelse om bokcirkeln. Titeln på den boken läste jag i söndags, jag var tvungen att leta efter den. Nu är jag redan på de sista sidorna i nästa bok, men hon fick svaret det hon undrade över. Och vi har fått en trevlig pratstund om väder, vind, familjer och släktingar. Vi avslutade telefonsamtalet med ett löfte om att skicka några bilder från naturen, för att visa hur långt hösten kommit.
Återvände till mina senast olästa sidor i tidningen. Drack den andra koppen kaffe, som fortfarande smakade väldigt bra, trots min långsamma frukost/brunch. Maken tittade på mig och sa, ska vi göra det medicinska arbetet idag? Jag tittade på honom och insåg att det var hög tid att göra det jag gör en gång var fjärde vecka, lägga mina piller i en specialbox för mina mediciner.
Okej, jag hämtade lådan med mediciner. Och det specialverktyget måste vi pressa ut pillerna från sin blisterförpackning. 394 piller på fyra veckor är det vad en gammal dam som jag konsumerar. Jag gör en snabb uppskattning är det mindre än 100 piller i veckan. Håller min kropp igång och min hjärna inte alltför upptagen av självmedlidande och smärta. De flesta av mina behov av medicin är på grund av välfärdssjukdomar, så vem är jag att klaga och inte skämmas.
Denna enorma mängd piller gjordes väldigt snabbt idag, och när vi var klara frågade jag om vi också skulle göra hans medicindelning. En gammal man på åttio år och bara har 21 tabletter per vecka, det jobbet med hans medicin är geschwint gjort. När jag sa; plocka fram din låda med medicin så gör vi det jobbet också, svarade han att det var klart. Vad? Så tidigt på morgonen och han hade redan jobbat ett helt dagsverke. Han svarade att det inte var tidigt och han hade väntat på att jag skulle visa mig i timmar. Det hade varit mycket tid att göra det tråkiga jobbet och läsa nyheter och och och … förmodligen skulle jag skämmas över min sovmorgon, men det gör jag inte. Det är mycket hälsosamt att ändra våra vanor ibland, inte göra samma sak varje dag och varje timme.
Nu har jag också skrivit den här chatten före lunch som jag njöt av vid 15.30 -tiden. Straffet för mitt lata liv blir en mycket kort eftermiddag. Måste klara av det.
Margareta
Det är mycket som ska göras en söndag. Tur att det snart är måndag.