A new rendezvous with an author was scheduled in my calendar Thursday evening. The subject this time was a book I didn’t find as an audiobook. It isn’t many weeks since the book was published, therefore that audiobook wasn’t ready yet. I got the book in my postbox about a fortnight ago, but my eyes is all too lazy to read in an ordinary way. I decided to read one of the earlier books from this author, which as a matter of fact was a pair of authors.
During my walks I listen to an audiobook this time a year. It isn’t that much singing birds, just some cranes in sky who sounds like a fanfare from a trumpet, celebrating they are going south during the dark cold winter, but most of them are in southern by now. So the audiobook is a nice company when I stroll around. I hadn’t read many chapters in this last book before I reacted. Without any need for the story in book to be more expositive or would miss its act, the authors told about at least two other Swedish authors. Now l became confused. Had to “rewind” some pages in my book and listen once again. No this names didn’t give the story anything but confusion for me. They were mentioned in a negative terms, which irritated me. Why this comments?
I listened and tried to figure out if those mentioned authors gave the book I read an added value.
Tried to forget and focus at the story in the book. After all it had disturbed me this much, I after a while gave up the book. Tried another one by this authors. A rather commonplace story, but it made me read almost whole book, before this meeting with the authors.
Thursday appeared. Must admit I’m looking forward to this rendezvous. After all it is something more challenging than sit at home and look at TV. TV is a one way communication. And I feel as no one listen to my opinion. Just sit there. With this dull looking. Not always following the aim in program. Start to look at their dresses and how there hair is done. Forget the subject they speak about. So I arrived to the meeting. Predictable and a pretty defiant.
It started with a meal and some wine to drink. Very nice arranged. Tasteful and well thought out. A meal to get us all into a mood where we can meet one another and find it nice. In Sweden we speak about Friday cozy evenings, “Fredagsmys”. I felt this was Thursday cozy evening mood we got.
When the meal was eaten we were invited to sit in the huge sofa, soft nice seats with cushions for them who preferred. Most of us had our glasses with remaining wine ´balancing in our hands. The small places between the seats are probably made for the glasses we brought. The moderator greeted us welcome, the authors as well as us the participants. And asked the pair to tell about how come the were two of them. When did they start to write and why….
This couple had a very relaxed way to tell, they were used to act together. They never interrupted one another, instead the spoke and share the talk by asking each other, “wasn’t it like that?” No one made the other one either bigger or less than the other. And their story about how they had started to write was nice to hear. They had started to push each other by promise future readers a date of a book which still was at the planning stage.
Ha ha here I was stunned. I know very well about this emptiness in brain, when people ask me to continue my writing at this pages, and I have nothing to gossip about. It has happened I get panicked when I understand readers who follows waits for next story, and I don’t have any.
Suddenly the moderator told us, it was time to go home and finish this evening…. Those two authors had really entertained us with their story about their lives and what had followed since the started their writing. Some small questions about the book became answered. But the story around their life as authors was much more entertaining than the story in their books. According to me. In my mind this kind of book are sorted under the label predictable. Shame of me. Who am I to critic other authors books. But even I write and gossip here at my pages, I publish it without any other expectations of any win, but get my stories saved in a folder here in a cabinet in my home. And why I publish them at net is because I will be able to tell I have a page at net. Simultaneously I keep my skill to handle the computer and not forget where to find those keys at keyboard, to remember the way to look up words and translate some.
Last week we have had our meals at other place. Even have had a dinner invitation we joined. My sister use to say food for free is very tasteful. So we feel luxurious selected. Now we have to stay at home and be common people again.
här är svenskan
Ett nytt möte med en författare var planerat i min kalender i torsdag kväll. Ämnet den här gången var en bok som jag inte hittade som ljudbok. Det är inte många veckor sedan boken publicerades, därför var den ljudboken inte klar än. Jag fick boken i min brevlåda för cirka två veckor sedan, men mina ögon är för lata för att läsa på ett vanligt sätt. Jag bestämde mig för att läsa en av de tidigare böckerna av denna författare, som i själva verket var ett par författare.
Under mina promenader lyssnar jag på ljudböcker den här tiden på året. Det är inte så mycket sjungande fåglar, bara några tranor i skyn som låter som trumpetfanfarer, som firar att de far söderut under den mörka kalla vintern, men de flesta av dem är redan i södern vid det här laget. Så ljudboken är ett trevligt sällskap när jag strosar runt. Jag hade inte läst många kapitel i den här senaste boken innan jag reagerade. Utan att berättelsen i boken skulle vara mer utvecklande eller missa sin handling, berättade författarna om minst två andra svenska författare. Nu blev jag förvirrad. Var tvungen att ”spola tillbaka” några sidor i min bok och lyssna en gång till. Nej, dessa namn gav inte berättelsen annat än förvirring för mig. De nämndes i negativa ordalag, vilket irriterade mig. Varför dessa kommentarer? Jag lyssnade och försökte lista ut om de nämnda författarna gav boken jag läste ett mervärde.
Försökte glömma och fokusera på berättelsen i boken. Efter att jag hade stört mig så mycket på det ovidkommande inläggen, gav jag efter ett tag upp boken. Provade en annan bok av denna författare. En ganska alldaglig historia, men den fick mig att läsa nästan hela boken, innan det här mötet med författarna.
Torsdagen dök upp. Måste erkänna att jag såg fram emot detta möte. Det är trots allt något mer utmanande än att sitta hemma och titta på tv. TV är en enkelriktad kommunikation. Och jag känner att ingen lyssnar på min åsikt. Bara sitta där. Med denna tråkiga handling. Följer inte alltid målet i programmet. Börja titta på deras klänningar och hur håret är klippt och kammat. Glömt ämnet de pratar om. Så jag kom till mötet. Förutsägbar om än ganska trotsig.
Det började med en måltid och lite vin att dricka. Mycket trevligt arrangerat. Smakfullt och genomtänkt. En måltid för att få oss alla på humör där vi kan träffa varandra och tycka att det är trevligt. I Sverige pratar vi om fredagsmys, ”Fredagsmys”. Jag kände att det var torsdagsmyskväll vi fick.
När maten var uppäten blev vi bjudna att sitta i den enorma soffan, mjuka sköna sittplatser med kuddar för dem som föredrog. De flesta av oss hade våra glas med kvarvarande vin i händerna. De pyttesmå borden mellan sätena är nog gjorda för glasen vi tagit med. Moderatorn hälsade oss välkomna, såväl författarna som oss deltagare. Och han bad paret att berätta om hur det kom sig att de var två. När började de skriva och varför…
Det här paret hade ett väldigt avslappnat sätt att berätta, de var vana vid att agera tillsammans. De avbröt aldrig varandra, istället talade de och delade samtalet genom att fråga varandra, ”var det inte så?” Ingen gjorde den andra varken större eller mindre än den andra. Och deras berättelse om hur de hade börjat skriva var trevlig att höra. De hade börjat pusha varandra genom att lova framtida läsare ett datum för en bok som fortfarande var på planeringsstadiet.
Ha ha här blev jag chockad. Jag känner mycket väl till den här tomma hjärnan, när folk ber mig att fortsätta mitt skrivande på de här sidorna, och jag har inget att skvallra om. Det har hänt att jag får panik när jag förstår följare väntar på nästa berättelse, och jag har inga.
Plötsligt sa moderatorn till oss att det var dags att gå hem och avsluta denna kväll… De två författarna hade verkligen underhållit oss med sin berättelse om deras liv och vad som hade följt sedan de började skriva. Några små frågor om boken blev besvarade. Men historien kring deras liv som författare var mycket mer underhållande än historien i deras böcker. Enligt mig. I mina ögon sorteras den här typen av böcker under etiketten förutsägbar. Skäms på mig. Vem är jag att kritisera andra författares böcker. Men även jag skriver och skvallrar här på mina sidor, jag publicerar det utan några andra förväntningar på någon vinst, men får mina berättelser sparade i en pärm här i ett skåp hemma hos mig. Och varför jag publicerar dem på nätet är för att jag kommer att kunna berätta att jag har en sida på webben. Samtidigt behåller jag mina kunskaper i liv att hantera datorn och inte glömma var man kan hitta dessa tangenter på tangentbordet, att komma ihåg hur man slår upp och söker ord och översätter några av dem.
Sista veckan har vi fått vår mat på annan plats. Har till och med haft en middagsinbjudan som vi avnjöt. Min syster brukar säga att gratis mat är väldigt smakfull. Vi håller med henne. Så vi känner oss lyxigt utvalda, nu vi måste stanna hemma och vara vanliga människor igen.
Margareta
Trevlig läsning, som vanligt.