Suddenly the world opens up and a new era starts up. Yesterday I got an invitation from my eye doctor, who wanted to see me. I have been waiting for that summons for long time, even if I knew it should be about this time they called. As long as I didn’t know anything about when, our wanted travelling to our cottage had been very uncertain. Friends and relatives has asked us about when and how we are going away. Not just because they long for us, but our emergence in cottage is a proof world is going back to normal life. And our stay in the cottage tells everyone: many of us has survived this boring period, with the virus which ruled our world.
Isn’t it such egocentric people like I am for the moment, who very clearly feels how the world spins around them? If I read my news about Biden and Putin who are meeting, it is not that important than I and my journey to Norrland. However, now we have to plan for our journey.
It is almost two years since we shut and locked the door and as I usual do, turn around stand for while and say, bye my dear cottage we’ll meet again next year. When I stand there like that, I feel a sorrow inside my chest. A wondering feeling every time. Will it become true? Do we live next year? Will we be able to do this long journey? But we don’t know before we have made a try. Therefore for the 28th summer we start to plan for our journey.
The shower will become a low prioritised project this summer. Water pipe from the lake and water in tap in the kitchen is good enough. The cottages around us are equipped with showers. If we pretend we come for a cup of coffee, we may borrow the toilet and a quick shower is done in same moment they prepare our coffee. If they wonder why I am wet in hair after a usual visit at their privacy, they will not get any answer.
I need to buy new bags of flour and sugar. Have to bake some buns and boil some jam. We can not be without those basic things we use to have there.
I still remember when my homemade buns were used as a carrot for some of the youngsters when they had been out for a walk in the mountains, a long walk some days. The last day one of them were so tired she sat down and refused to take another step. Her sister told her, they were not far from home by then and she intended to visit us in cottage for a “fika” and some buns, which I am famous for. Her sister resigned and asked for some more minutes, but after a while rose and continued the last distance and arrived to our cottage exhausted, hungry and thirsty. As a saviour my buns worked that time. Maybe you think I am bragging, and yes I am. I will not tell you it have taking me about 50 years to develop this skill. To bake the buns just as I want them. During years there has been a load of mistakes, burnt buns, not the right ingredients and many more mistakes.
It maybe sounds pretty weird to plan for baking some buns, but it belongs to the summer, to have coffee and buns when people pop up as guests in our summerhouse. Another side of this baking is, when I make them it makes our cottage being a real home, not only a shelter to spend the nights into. Makes the old timber house built long time before our ownership, to be an old settlement where people I have met while they still were alive, had lived in. They were brought up in this small cottage without any facilities. Just an open fire in the corner in the “living room” one small chamber to sleep in. Not any kitchen or any bathroom.
We have made some arrangement in the the chamber so a modern kitchen with stove, refrigerator, freezer and sink. The most important when we made the cottage more comfortable was, not to change the exterior too much. Too keep the roof with its turf surface was important to me. Enlarge the cottage to get a bathroom was out of the question for me. If my husband had made plans of such a change I had refused and forced to sell the cottage. I can live with that simple standard, can use lake as my shower and I can pee in our little shelter for privacy.
Do you divine my longing to get to cottage? We are leaving an apartment this time, not with bad conscience towards our children having a big house to look after. Maybe if we are lucky, we have three plants which need some water once a week. And the postbox to become emptied. Not any land with harvest to look after, or any robot lawn mover who needs some service. Just to lock the door and go away. It will be a new experience for us. One of those advantages we looked forward to, when we decided to sell our house after 47 years.
For a while after the sale of the house, I thought how nice it was being just an renter. Without the responsibility for painting the walls and repair if anything was broken, just call the landlord and ask for assistance. But after some weeks I remembered we still have a house which need to be taken care of. So it’s high time to pay some attention to the cottage. Both in- and outside.
How much do we have to pack for 7-8 weeks? My iPad and some more things. Ha ha, my needs is very simple, and there’s stores who lives because there is customers who need some equipment. Day by day we find out what we need to pack. Has already spoken about write a list. In our world even things like planning has any hurry.
Här svenskan
Plötsligt öppnas världen och en ny era börjar. Igår fick jag en kallelse från min ögonläkare, som ville träffa mig. Jag har väntat på den kallelsen länge, även om jag visste att det borde handla om den här tid de angav i kallelsen. Så länge jag inte visste någonting om när, hade vår efterlängtade resa till vår stuga varit mycket osäker. Vänner och släktingar har frågat oss om när och hur vi ska åka iväg. Inte bara för att de längtar efter oss, utan vårt uppdykande i stugan är en bevis på att världen går tillbaka till det normala livet. Och vår vistelse i stugan berättar för alla: många av oss har överlevt den tråkiga perioden med viruset som styrde vår värld.
Är det inte sådana egocentriska människor som jag för tillfället är, som mycket tydligt känner hur världen snurrar runt dem? Om jag läser nyheterna om Biden och Putin som möts är det inte lika viktigt som jag och min resa till Norrland. Men nu måste vi planera för vår resa.
Det är nästan två år sedan vi stängde och låste dörren och som jag som vanligt gör, vänder jag mig en stund och säger, hej min kära stuga vi träffas igen nästa år. När jag står där så känner jag en sorg inne i bröstet. En undrande känsla varje gång. Kommer det att bli sant? Lever vi nästa år? Kommer vi att kunna göra den här långa resan? Men vi vet inte innan vi har försökt. För den 28: e sommaren börjar vi därför planera för vår resa.
Duschen blir ett lågprioriterat projekt i sommar. Vattenrör från sjön och vatten i kran i köket är tillräckligt bra. Stugorna runt oss är utrustade med duschar. Om vi ??låtsas att vi kommer för en kopp kaffe kan vi låna toaletten och en snabb dusch görs i samma ögonblick som de förbereder vårt kaffe. Om de undrar varför jag är våt i håret efter ett vanligt besök på deras toalett, kommer de inte att få något svar.
Jag måste köpa nya påsar mjöl och socker. Måste baka några bullar och koka sylt. Vi kan inte vara utan de grundläggande sakerna vi brukar ha där.
Jag minns fortfarande när mina hemlagade bullar användes som morot för några av ungdomarna när de hade varit ute på en promenad i fjällen, en lång promenad på några dagar. Sista dagen var en av dem så trött att hon satte sig ner och vägrade att ta ytterligare ett steg. Hennes syster sa till henne att de inte var långt hemifrån, och hon tänkte besöka oss i stugan då de var hemma, för en ”fika” och några bullar, vilka jag är känd för. Hennes syster resignerade och bad om några minuter till, steg upp efter en stund och fortsatte de sista kilometerna och kom utmattad, hungrig och törstig till vår stuga. Som frälsare fungerade mina bullar den gången. Du kanske tror att jag skryter, och ja det gör jag. Jag kommer inte att berätta för dig att det har tagit ungefär 50 år att utveckla denna färdighet. Att baka bullarna precis som jag vill ha dem. Under åren har det varit en massa misstag, brända bullar, inte rätt ingredienser och många fler misstag.
Det låter kanske ganska konstigt att planera att baka några bullar, men det tillhör sommaren, att ha kaffe och bullar när folk dyker upp som gäster i vårt sommarhus. En annan sida av denna bakning är att när jag gör dem blir det vår stuga till ett riktigt hem, inte bara ett skjul att övernatta i. Gör det gamla timmerhuset byggt långt innan vårt ägande, till att vara en gammal bosättning där människor jag har träffat medan de fortfarande levde, hade bott i. De uppfostrades i denna lilla stuga utan faciliteter. Bara en öppen spis i hörnet i ”vardagsrummet” en liten kammare att sova i. Inte något kök eller något badrum.
Vi har ordnat till i kammaren så ett modernt kök med spis, kyl, frys, arbetsbänk och vask. Det viktigaste när vi gjorde stugan bekvämare var att inte ändra exteriören för mycket. Att behålla taket med torvytan var viktigt för mig. Bygga ut stugan för att få ett badrum var uteslutet för mig. Om min man hade planer på en sådan förändring hade jag vägrat och tvingat honom sälja stugan. Jag kan leva med den enkla standarden, kan använda sjön som min dusch och jag kan kissa i vårt lilla utedass.
Anar du min längtan efter att komma till stugan? Vi lämnar en lägenhet den här gången, inte med dåligt samvete mot att våra barn har ett stort hus att ta hand om. Kanske om vi har tur har vi tre växter som behöver lite vatten en gång i veckan. Och postlådan ska tömmas. Inte något med skörd att ta hand om, eller någon robotgräsklippare som behöver lite service. Bara att låsa dörren och sticka iväg. Det kommer att bli en ny upplevelse för oss. En av de fördelarna vi såg fram emot när vi bestämde oss för att sälja vårt hus efter 47 år.
Ett tag efter försäljningen av huset tänkte jag hur trevligt det var, bara att hyra. Utan ansvaret för att måla väggar och reparera om något har gått sönder, bara ringa hyresvärden och be om hjälp. Men efter några veckor kom jag ihåg att vi fortfarande har ett hus som måste tas om hand. Så det är hög tid att ägna lite uppmärksamhet åt stugan. Både inomhus och utanför.
Hur mycket måste vi packa för 7-8 veckor? Min iPad och några fler saker. Ha ha, mina behov är väldigt enkla, och det finns butiker som lever, eftersom det finns kunder som behöver lite utrustning. Dag för dag kommer vi på vad vi behöver packa. Har redan pratat om att skriva en lista. I vår värld har inte ens saker som planering ingen brådska.

Margareta
Egoistisk som jag är, tycker jag inte alls om att ni ska lämna Helsingborg. Men mitt generösa jag gratulerar er till denna vistelse. Tur att vi har telefon.