nedtecknade minnen och berättelser

Swedish Flag Day / Svenska Flaggans Dag

When I was a kid this day, the day of 6th June was celebrated were we had some sport events and some important political persons made a speech. Often in our big sports ground, where many sports clubs had their activities. Many times I have viewed one of our town’s most important persons give away a flag to both associations and private individuals. After submitted applications to our town council and a special committee, you were able to get a flag from this authority. It was very serious event. I can still recall the feeling inside me when we walked our way back home. A kind of seriousity not often experienced. And some envy over those who had got a flag, even if my parents as far as as I know, never send any request to get one. 

The flag was a serious symbol for the country and there IS a lot of rules around how to use it. 

When our flag had become so worn out it started to show some broken edge, my parents forbid us to hoist the flag. Not before it were carefully mended or we had bought a new one. And it was nothing to compromise about. You might not have a flag pole if you didn’t own a flag. And you might not own a flag if you didn’t hoist the flag when it was flag days according to the almanac. It was in my fathers opinion almost a mortal sin to forget to lower the flag in the evening. 

I still remember one day he arrived to our little summerhouse and revealed us still sleeping kids and the flag at the top of the flagpole. No one had remembered to lower it the day before. We celebrated we had a little parent-free evening, staying up late and play and chat almost all night.

We were told how ashamed he was over his children who had no respect for our country, over our lineage, our origin. Those days weren’t worth to beg for some coins for candy. We had to wait almost a week until it was possible to talk to him again.

One of the most horrible ”jokes” my father suffered from was, when his two older brothers had hoist a chair from the garden furniture up to top at flagpole before they went home from our summerhouse. After a party which had last long after the flag was lowered They weren’t sober, none of them, neither my father. But he was very quick to take the chair down before he even notice his headache next morning.

And here I am, this old girl, who still react when I see a naked flagpole this very day, Swedish flag day. Nowadays we celebrate it named as National Day. It has turn to be a red-letter day. It is a profane holiday. And in my mind it will remain as  “Swedish flag day” in my lifetime. The other name of this day, can concern every country in this world, but the name in my head only has one reference, to Sweden.

Many times my husband has laughed at me and told me I am as if I had made a military career as the warrant-officer, a high upgraded officer who even take care of the flag. Nowadays I don’t own a flag and am not supposed to buy any, but if, I know the rules around it and the symbol, that blue and yellow banner is mine and something I am proud of.

här är svenskan

När jag var barn firades denna dag, den 6 juni, och vi hade några sportevenemang och några viktiga politiska personer som höll ett tal.  Ofta på vår stora idrottsplats, där många idrottsklubbar hade sina aktiviteter.  Många gånger har jag sett en av stadens viktigaste personer ge bort en flagga till både föreningar och privatpersoner.  Efter att ha lämnat in ansökningar till vårt kommunfullmäktige och en särskild kommitté kunde man få en flagga från denna myndighet.  Det var en mycket allvarlig händelse.  Jag kan fortfarande minnas känslan inuti mig när vi gick hem.  Ett slags allvar som inte ofta upplevs.  Och en del avund mot dem som hade fått en flagga, även om mina föräldrar så vitt jag vet, aldrig skickat in någon begäran om att få en.

 Flaggan är en viktig symbol för landet och det finns många regler kring hur man använder den.

 När vår flagga hade blivit så utsliten att den började visa en trasig kant, förbjöd mina föräldrar oss att hissa flaggan.  Inte innan den noggrant reparerats eller vi hade köpt en ny.  Och det var inget att kompromissa med.  Du har inte en flaggstång om du inte äger en flagga.  Och du äger inte en flagga om du inte hissar flaggan när det var flaggdagar enligt almanackan.  Det var enligt min far nästan en dödssynd att glömma att hala flaggan på kvällen.

 Jag minns fortfarande en dag att han kom till vår lilla sommarstuga och avslöjade oss fortfarande sovande barn och flaggan högst upp på flaggstången.  Ingen hade Kim it ihåg att hala den dagen innan.  Vi firade att vi hade en liten föräldrafri kväll, stannade uppe sent och lekte och pratade nästan hela natten.

 Vi fick höra hur skamsen han var över sina barn som inte hade någon respekt för vårt land, över vårt nationalitet, över vårt ursprung.  Denna dag var det inte värt att försöka be om ens en liten peng för lite godis.  Vi fick vänta nästan en vecka tills det var möjligt att prata med honom igen.

Ett av de värsta ”skämten” som far led av var när hans två äldre bröder hade hissat upp en stol från trädgårdsmöblerna upp till toppen vid flaggstången innan de åkte hem från vårt sommarhus.  Efter en fest som hade varat långt efter att flaggan halats. De var inte nyktra, ingen av dem, inte heller min far.  Men han var väldigt snabb att ta ner stolen innan han ens märkte hans huvudvärk nästa morgon. 

Och här är jag, den här gamla flickan, som fortfarande reagerar när jag ser en naken flaggstång just denna dag, Svenska Flaggans Dag.  Numera firar vi den namngiven Nationaldagen.  Det har blivit en röd helgdag. Det är en profan helgdag.  Och i mina tankar kommer den att förbli som ”Svenska Flaggans Dag” under min livstid.  Det andra namnet Nationaldagen kan avse alla andra länder i denna värld, men namnet i mitt huvud “Svenska Flaggans Dag” har bara en hänvisning, till Sverige.

 Många gånger har min man skrattat åt mig och sagt att jag är som om jag hade gjort en militär karriär som fanjunkare, en högt uppgraderad officer som även tar hand om flaggan.  Nuförtiden äger jag inte en flagga och ska inte köpa någon, men att jag känner till reglerna kring den och symbolen, det blå och gula baneret, är mitt och något jag är stolt över.

Föregående

Second jab/Andra sprutan

  1. Margareta

    Jag tycker att vår flagga skändas när idrottarna använder den som cape.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén