A year ago no one had any idea for how long this odd existence should last. All this recommendations and restrictions. We live day by day. The longest we dare to look forward to is one week a time. The hairdresser felt as an utopia for a while. The dentist, we have almost forgot his face. The whole community have been locked for less urgent actions. 

When all this happened I found we became better to plan our everyday life. First because we were asked not to go the shops without any shopping list and if possible not more than one person into the store. During spring and summer last year we sold our house and moved to an apartment in town. When we decide to do this big step in life, I looked forward to move closer to all this service in town, stores, buses, restaurants and an easier life. Same day as we were supposed to sign the contract for the apartment, the virus paralysed our society. 

Funny what we have learnt and what we have sorted out as “not necessary” things. But we have got assistance to turn to compact living. It was a time when many things were visualised after long time in cupboards and clothes closets. Cant move all that stuff into the new flat. They were not needed, just not thrown away. But as the old collectors as both of us are, we couldn’t just throw it. Lists of pictures with the stuff, with a request for any interest  were mailed to our children. And I must admit, I was surprised they said yes to many of the things. 

Laughing for myself I think of the Christmas tale we see in TV every year, where the father in the story desperate shout out: “ I have nourished a communist at my bosom“, I can feel I have nourished some collectors as well in my bosom. But in same moment I try to persuade myself, they are not any friends of fast decisions, as maybe will be regretted later when it is too late to regret. Nowadays our place for “good to have”- things is diminished to one drawer in a drawer. Proudly I will tell you there is a lot of empty space in that drawer. 

Last week we celebrated my husband, he turned 80 years old or young. Choose what you want. And when we expected some people wanted to celebrate him, we wondered how to do. It is nice with some guests. But still this restrictions. At our age the birthday parties is more seldom than funerals, but friends still living is welcome. So a little party, not to many guests. In corona times nobody knows how many is a good crowd and how many is one too much. But we have a little circle we have considered our circuit. This circuit and some dear friends we wanted to see.

I didn’t know how to serve my guests, many of them know we are rather good kitcheners. And we usually love to plan and prepare a party. But this time I felt a bit out of any ideas what to cook and serve. I called my daughter in law and asked her for assistance. At first it sounded as she hesitated, maybe she hadn’t enough time to help me. When I told her I had run out of ideas what to serve, she said yes. She even let me know she found it fun. She took care of the whole concept, and I was so satisfied by her enthusiasm. The worse thing for me was to not ask and interfere. When you give an trust, make it true by not interrupt anything at all. I must admit I was so curious I almost bursted last week. Like I got a birthday gift despite it wasn’t my birthday. 

The Tuesday became a very nice day. It rained all day and it was chilly. And my daugther in law had made a delicious buffet with a lot of exciting pastry and other kind of small tasty delicacies. Spinach, cheese, beef salted and flavoured with cognac, salmon in a pastry. And small Quiche Lorraine á la Lena. Birthday cake with coffee and everyone was satisfied. Very good job by my daughter in law. Her telephonenumber on demand. 

Some people says how happy we can be having our birthdays summertime. We can have our parties in the garden and now as we have no garden but at the patio. I use to reply, winter birthdays doesn’t have any options but indoors, lucky those birthday child. Nothing to think about. No one have any desire to sit in garden with mittens and caps of wool, and enjoy birthday cake. So indoors for them. 

Tuesday last week was chilly and wet. So indoors for us as well. But we now and then stretched out our arms to test the distance was enough. My both siblings visited us. Very nice. And some friends. Our apartment isn’t bigger than it felt as crowded. We were accommodated a dozen persons in our flat, and it almost a limit. Most of the elderest had got their vaccination and another time seems as possible for us. 

Can we look forward to a journey somewhere? Can we go by bus and have a day tour in town? Relatives up north calls and asks when we arrive. I get my last jab Thursday, and when I got the card with the batch number of the vaccin from the nurse, I took it and kissed it and said: Paris, here we come. She laughed and said, you have to wait a fortnight. 

Doesn’t matter, can wait much longer but it has undeniable opened a gate to Europe, this vaccination. First cottage in norrland before any other debauchery.

här svenskan

För ett år sedan hade ingen någon aning om hur länge denna udda existens skulle vara.  Alla dessa rekommendationer och begränsningar.  Vi lever dag för dag.  Det längsta vi vågar se fram emot är en vecka i taget.  Frisören kändes som en utopi ett tag.  Tandläkaren, vi har nästan glömt hans ansikte.  Hela samhället har varit låst för mindre brådskande åtgärder.

 När allt detta hände fann jag att vi blev bättre att planera vår vardag.  Först för att vi ombads att inte gå i butiker utan någon inköpslista och om möjligt inte mer än en person in i butiken.  Under våren och sommaren förra året sålde vi vårt hus och flyttade till en lägenhet i stan.  När vi bestämde oss för att ta detta stora steg i livet såg jag fram emot att komma närmare all denna service i stan, butiker, bussar, restauranger och ett enklare liv.  Samma dag som vi skulle underteckna kontraktet för lägenheten paralyserade viruset vårt samhälle.

 Kul att se vad vi har lärt oss och vad vi har ordnat in som ”inte nödvändiga” saker.  Men vi har fått hjälp för att ändra till ett mer kompakt boende.  Det var en tid då många saker visualiserades efter lång tid i skåp och lådor.  Kan inte flytta allt det där in i den nya lägenheten.  De behövdes inte, bara hade inte kastats bort.  Men som de gamla samlarna som vi båda är, kunde vi inte bara kasta det.  Listor över bilder med grejerna, med en begäran om intresse, skickades till våra barn.  Och jag måste erkänna att jag blev förvånad över att de sa ja till så många saker.

 Skrattar för mig själv Jag tänker på julberättelsen som vi ser i TV varje år, där fadern i berättelsen desperat ropar: ”Jag har närt en kommunist vid min barm”, jag kan känna att jag också har närt några samlare vid min barm.  Men i samma ögonblick försöker jag övertyga mig själv, de är inte några vänner till snabba beslut, som kanske kommer att beklagas senare när det är för sent att ångra.  Numera har vår plats för ”bra att ha” – saker minskas till en låda i en byrån.  Stolt kommer jag att berätta att det finns mycket tomt utrymme i lådan.

 Förra veckan firade vi min man, han blev 80 år gammal eller ung.  Välj vad du vill.  Och när vi förstod att några ville fira honom, undrade vi hur vi skulle göra.  Det är trevligt med gäster.  Men fortfarande dessa begränsningar.  I vår ålder är födelsedagsfesterna mer sällsynta än begravningar, men vänner som fortfarande lever är välkomna.  Så en liten fest, inte för många gäster.  I Corona-tider vet ingen hur många som är en lagom och hur många som är en för mycket.  Men vi har en liten cirkel som vi har betraktat som vår krets. Denna krets och några kära vänner ville vi se.

 Jag visste inte hur jag skulle servera mina gäster, många av dem vet att vi är ganska bra köksmästare.  Och vi älskar vanligtvis att planera och förbereda en fest.  Men den här gången kände jag mig utan några idéer vad jag skulle laga och servera.  Jag ringde till min svärdotter och bad henne om hjälp.  Först lät det som om hon tvekade, kanske hade hon inte tillräckligt med tid för att hjälpa mig.  När jag sa till henne att jag hade slut på idéer vad jag skulle servera, sa hon ja.  Hon lät till och med mig förstå att hon tyckte att det var kul.  Hon tog hand om hela konceptet, och jag var så nöjd med hennes entusiasm.  Det värsta för mig var att inte fråga och störa!  När du ger ett förtroende, gör det verkligt genom att inte avbryta någonting alls.  Jag måste erkänna att jag var så nyfiken att jag nästan sprack som en ballong sista veckan.  Som om jag fick en födelsedagspresent trots att det inte var min födelsedag.

 Tisdagen blev en mycket trevlig dag.  Det regnade hela dagen och var lite kyligt.  Vissa säger hur glada vi kan vara som har våra födelsedagar sommartid.  Vi kan ha våra fester i trädgården och nu eftersom vi inte har någon trädgård ute på uteplatsen.  Jag brukar svara, vinterfödelsedagar har inga alternativ utom inomhus,  lyckliga födelsedagsbarnet.  Inget att tänka på.  Ingen har någon önskan att sitta i trädgården med vantar och yllemössa och njuta av födelsedagstårta.  Så inomhus för dem.

 Tisdag förra veckan var kall och våt.  Så inomhus för oss också.  Och min svärdotter hade gjort en utsökt buffé med mycket spännande bakverk och andra slags små läckra delikatesser. Spenat, ost, saltat nötkött och smaksatt med cognac, lax i bakverk. Och liten Quiche Lorraine á la Lena. Födelsedagstårta med kaffe och alla var nöjda. Mycket bra jobb av min svärdotter. Hennes telefonnummer på begäran. 

Men vi sträckte då och då ut armarna för att testa avståndet var tillräckligt.  Mina båda syskon besökte oss.  Mycket trevligt.  Och några vänner.  Vår lägenhet är inte större än att det kändes nästan lite trångt.  Vi var ett dussin personer i vår lägenhet, och det är nästan en gräns.  De flesta av de äldsta hade vaccinerats och en annan tid verkar möjlig för oss. Det ljusnar lite nu. 

 Kan vi se fram emot en resa någonstans?  Kan vi åka buss och ta en dagstur i stan?  Släktingar norrut ringer och frågar när vi anländer ditupp.  Jag fick mitt sista vaccin torsdags, och när jag fick kortet med satsnummer på vaccinet av sjuksköterskan tog jag det och kysste det och sa: Paris, här kommer vi.  Hon skrattade och sa, du måste vänta två veckor.

 Spelar ingen roll, kan vänta mycket längre men det har onekligen öppnat en grind till Europa, denna vaccination.  Men först stugan i Norrland före något andra utsvävningar.