Sunday morning, still half sleeping. A sound beside my bed wakes me up, tut-a-tut -a-a-tut. Postman in my mobile phone plays his signal, I have got a mail. I am not very alert, when I open my eyes my first thought is: what day is it? Oh, ok Sunday, and it is allowed to sleep late, isn’t it? Stretch my body and turn over to look if my husband is awake, and he is. At least he isn’t in his bed anymore. And it is this late he maybe having a little nap at the couch in living room. Before l stood up I made a quick summary what l made last night. After our dinner yesterday evening I logged in at my bridge site, was invited for a small tournament, 9 boards play. This week is a Spring Festival Week at my bridge site so I looked for one of this festival tourney, was invited by a player and we played 18 boards. Eighteen boards is what a beginner player find almost lethal, after such a tourney they feel brain dead for some days. But I am not a beginner anymore, even if some rude players thinks I am when I have made a bad play in some hand. After this 18+9 I was invited for a 16 boards tourney. Yes, a well known partner so no hesitation, give it a go…. not a chatty one, this partner. So only play and enjoy.we didn’t win the tourney, but I felt how my thoughts were counting, evaluating and guessing. Really a challenge for my brain.
My partner sometimes by accident gets disconnected and I stopped breath when he was late in bidding or play. Please don’t forsake me I said once and that time he bid immediately. Fortunately he wasn’t disconnected at all yesterday. Probably better weather in his part of the world yesterday. When last card were played I get another invitation, to play one of this Festival tourney. The festival ends up today, Sunday. Another 18 boards. Ok, can’t resist to challenge my brain for this last one. Now I was going to play 18+9+16+18=61 boards. I know the dealer in this Festival tourneys is a hard one. No mercy from his side, just very difficult deals. I just admit I felt my brain has become slow last hours. Sixty one deals with fifty two cards per deal makes 3172 cards to watch and remember and figure out who has them on hand.
I can not remember if I dreamt something last night, but most of our dreams become hidden in our minds.
But the sound which woke me up, what was that about? I rubbed the sleep from my eyes and checked the display on my iPhone. There was a message: how did you like the awakening? Who sent this stupid request? My awakening may have been soft and slow if not this postman and his demanding signal was like a hammer in my head. Of course it was horrible, what do you think after 3172 memorised cards and memory from some misplay from me? This awakening is not for a human, especially not a Sunday morning. Damn you fool who made me this entering to the day. But it was not far from high noon so, raise and back to normal life. At the breakfast table I looked once more at the message about the awakening on the display. I realised it was a request from my new contractor, Netflix.
Since Easter, when we had my son and his family as guests, I have been a subscriber at Netflix. That evening we told about the english court and their loss of the eldest in royal family. My son said, maybe I may repeat that series about the Crown. I was of course curious and asked about that series. Tempt an old lady like that! And now I also have access to a lot of series and movies. What I didn’t thought of was, I invited another “kind of authority” to check my life and what i do. Some days ago I looked at the movie “Awakening” with Robert de Niro and Robin William, a movie I saw many years ago, but enjoyed to look at once more. During times between the times I saw them my sense to experience things has changed and I discover more and even different things comparing to the first time I saw it.
So my experience from the awakening, the movie is good. But the other one awakening, you are watched whatever you do or think from another “authority” was not any surprise but I don’t like to get reminded about it. And the third, dear Netflix, don’t awake me early (ok, late) Sunday mornings like that. If I not am noticed as a late viewer at movies at your media, doesn’t mean I sleep as an innocent baby. I maybe am out playing around at other sites!! Let me sleep as long as I want please.
Här kommer svenskan
Söndag morgon, fortfarande halv sovande. Ett ljud bredvid min säng väcker mig, tut-a-tut -a-a-tut. Brevbäraren i min mobiltelefon spelar sin signal, jag har ett mail. Jag är inte särskilt vaken, när jag öppnar ögonen är min första tanke: vilken dag är det? Åh, ok söndag, och det är tillåtet att sova sent, eller hur? Sträcker på kroppen och vänder på mig för att se om min man är vaken, och det är han. Han är åtminstone inte i sin säng längre. Och det är så sent som han kanske tar en liten tupplur i soffan i vardagsrummet. Innan jag steg upp gjorde jag en kort sammanfattning av vad jag gjorde igår kväll. Efter middagen igår kväll loggade jag in på min bridge-sida, blev inbjuden till en liten turnering, 9 händer. Den här veckan är en vårfestvecka på min bridgespelare så jag letade efter en av dessa festivalturneringar, blev inbjuden av en spelare och vi spelade 18 händer. Arton givar är vad en nybörjare anser är nästan förenat med död, efter en sådan turnering känner de sig hjärndöda i några dagar. Men jag är inte nybörjare längre, även om vissa oförskämda spelare anser att jag är det när jag har gjort ett dåligt spel på någon hand. Efter 18 + 9 givar blev jag inbjuden till en turnering med 16 givar. Ja, en välkänd partner så tveka inte, ge det en chans …. inte en pratsam, den här partnern. Så bara spela och njut. Vi vann inte turneringen, men jag kände hur mina tankar räknade, utvärderade och gissade. Verkligen en utmaning for hjärnan.
Min partner blir ibland av misstag frånkopplad och jag slutade andas när han var sen med att bjuda eller spela. Snälla, snälla överge mig inte, sa jag en gång och den gången bjöd han direkt efter. Lyckligtvis kopplades han inte alls igår. Förmodligen bättre väder i hans del av världen igår. När det sista kortet spelades får jag en ny inbjudan att spela en av denna festivalturneringar. Festivalen slutar idag, söndag. Ytterligare 18 givar. Ok, kan inte motstå att utmana min hjärna för denna sista. Nu skulle jag spela 18 + 9 + 16 + 18 = 61 givar. Jag vet att givarna i de här turneringarna är svåra. Ingen nåd från ”the dealer’s” sida, bara mycket svåra givar. Jag erkänner att jag kände att min hjärna har blivit långsam de senare timmarna. Sextioen givar med femtiotvå kort per giv ger 3172 kort att titta på och komma ihåg och ta reda på vem som har dem på handen.
Jag kan inte komma ihåg om jag drömde om något i går natt, men de flesta av våra drömmar gömmer sig i våra sinnen.
Men ljudet som väckte mig, vad handlade det om? Jag gnuggade sömnen från mina ögon och kollade skärmen på min iPhone. Det kom ett meddelande: hur tyckte du om att vakna? Vem skickade den här dumma förfrågan? Min uppvaknande kan ha varit mjukt och långsamt om inte denna brevbärare och hans krävande signal var som en hammare i mitt huvud. Naturligtvis var det hemskt, vad tycker du efter 3172 memorerade kort och minne från något felspel från mig sida? Denna uppvaknande är inte för en människa, särskilt inte en söndag morgon. Jäkla du, som fick mig att vakna så här i dag. Men det var inte långt ifrån middagstid så, stig upp och tillbaka till det normala livet. Vid frukostbordet tittade jag än en gång på meddelandet om uppvaknandet på displayen. Jag insåg att det var en begäran från min nya medialeverantör, Netflix.
Sedan påsk, när vi hade sonen och hans familj som gäster, har jag varit abonnent på Netflix. Den kvällen samtalade vi om det engelska hovet och deras förlust av den äldsta i kungafamiljen. Min son sa, kanske ska jag se serien om ”The Crown” igen. Jag blev naturligtvis nyfiken och frågade om den serien. Fresta en sådan gammal dam! Och nu har jag givetvis också tillgång till många serier och filmer. Vad jag inte tänkte på var att jag bjöd in en annan ”typ av auktoritet” för att kontrollera mitt liv och vad jag gör. För några dagar sedan tittade jag på filmen ”Awakening” med Robert de Niro och Robin William, en film som jag såg för många år sedan, men tyckte om att titta på en gång till. Under tiden mellan de gånger jag såg filmen, har min känsla för hur att se och uppleva saker förändrats och jag upptäcker fler och till och med olika saker jämfört med första gången jag såg filmen.
Så min erfarenhet från ”Uppvaknandet”, filmen är bra. Men det andra uppvaknandet, ”DE” tittar på vad du än gör eller tänker från en annan ”myndighet” var ingen överraskning men jag gillar inte att bli påmind om det. Och den tredje, kära Netflix, väck mig inte tidigt (ok, sent) söndagsmorgon på det viset. Om jag inte märks som en sen tittare på filmer i ert media, betyder det inte att jag sover som en oskyldig bebis. Jag kanske är ute och ”playing around” på andra platser !! Låt mig sova så länge jag vill snälla.
Margareta
Bryskt uppvaknande är en hemsk upplevelse.