nedtecknade minnen och berättelser

Springtime / vårtider

Sat outside the store today. Rather cool in the wind. Not all days confirms any spring ongoing. But still l am not any good customer, because of my eyes which makes me irritated and I turn to be a frustrated lady who makes her shopping as fast as possible. All those plastic bags where l can’t see the content, makes me disappointed. I have all my life been a very determined girl, never had to ask other people about what is obvious for a normal seeing human. It doesn’t help with a magnifier, it is a grey mass in front of my eyes. And magnify a grey mass to become a bigger grey mass, doesn’t make me happy. 

Therefore l send in my husband, we must not accompany each other in the store. Have to make our errands alone. And send in a man in a grocery store you get what you asked for, hopefully. Sometimes there is a lack in shopping bag, but l use to ask for this and that….did you buy it? With some sadness in his eyes he convinces me he have bought everything we agreed our needs were. 

And l sat outside today in the chill, hoped he should find what we were missing in refrigerator. With my AirPods in ears l listened to a book, once l answered a call from my husband he complained he didn’t reached me via FaceTime. Did l have the right settings? I don’t know, have to check it up later on. I am reading l told him and we had a discussion about what vegetables l wanted. He got an answer and l  continued my book.  

The young unknown people who had said some words to me before they entered the shop came out from the store and spoke some words again. They were curious why l sat there in this not very comfortable weather. l told them, l had my staff in the shop doing my errands.

And l returned to my book, had to back some pages. When I get interrupted I drop focus for a while and sometimes it can affect the story a lot.

She was back on the train, the girl in the book. I tried to get the story coherent in my brain. I concentrated on the story, didn’t allowed me to look at people passing by, no cars either. When I sat there I also tried to ignore the fact, I have some company by my side. A barking dog, a grey dog attached to a tree. When he start to bark it wasn’t that bad, but as times went by, he showed his disappointment louder and louder. At last I couldn’t hear the voice in my audiobook any longer. I tried to make him quiet by saying shhhhh…. but the dog didn’t take any notice of me at all. Just continue to tell the world what a pity for him to sit here all abandoned. 

People passed by and many of them looked at me with a regrettable look. For a while I thought of Eliza outside Covent Garden when she sold violet bouquets, and wished I had had some flowers to offer. As I sat there I realised people maybe saw me as one of all this beggars we have seen last years. I maybe will try a jar in my right hand next time I sit outside the store. I can see wondering looks in many peoples eyes and those young people who addressed me about why I sat there. I told them I sat there because I wasn’t any illiterate. There was a big sign at the entrance “COME IN ALONE PLEASE”. The youngsters didn’t answer me but looked in another direction and hurried on. Where I sat I had to withdraw my feet because some people passed by so close to me I nearly get my feet stepped on. I had to suit myself, when I sat and stretched my legs as I owned the pavement and dog site outside the store. 

Our new neighbours passed by and a quick greeting without any following chat. Last time we spoke to each other I probably made myself a bitch by comment all her complaining with the words; we try and pick up the positive things this corona times brings…. I am sure she knew what the answer should become if she had asked me why I sat outside the store. 

My husband came out from store and we made a quick check up he had bought everything. Strolled on our way back home, and we were happy coming indoors again, the spring hesitates some days more I think.

Här kommer svenskan

Satt utanför butiken idag.  Ganska kyligt i vinden.  Inte alla dagar bekräftar någon pågående vår. Jag är ingen bra kund på grund av mina ögon som gör mig irriterad och jag blir en frustrerad dam som gör att jag handlar så fort som möjligt.  Alla de där plastpåsarna där jag inte kan se innehållet gör mig besviken.  Jag har hela mitt liv varit en mycket bestämd tjej, aldrig behövt fråga andra människor om vad som är uppenbart för en normal seende människa.  Det hjälper inte med ett förstoringsglas, det är en grå massa framför mina ögon.  Och förstora en grå massa för att bli en större grå massa, gör mig inte glad.

 Därför skickar jag in min man, vi får inte följa varandra i butiken.  Måste göra våra ärenden ensamma.  Och skicka in en man i en livsmedelsbutik så får du förhoppningsvis vad du bad om.  Ibland saknas något i shoppingkasse, men jag brukar fråga, det här och det  där… köpte du det?  Med lite sorg i ögonen övertygar han mig om att han har köpt allt vi var överens om att våra behov var.

 Och jag satt ute i kylan i dag och hoppades att han skulle hitta vad vi saknade i kylskåpet.  Med mina AirPods i öronen lyssnade jag på en bok, när jag besvarade ett samtal från min man som  klagade att han inte nådde mig via FaceTime.  Hade jag rätt inställningar?  Jag vet inte, måste kontrollera det senare.  Jag läste, jag berättade för honom och vi diskuterade vilka grönsaker vi ville ha.  Han fick svar och jag fortsatte min bok.

 De unga okända killar som hade sagt några ord till mig innan de gick in i butiken kom ut från butiken och sa några ord igen.  De var nyfikna på varför jag satt där i det inte särskilt mysiga vädret.  Jag sa till dem att jag hade min personal i butiken som gjorde mina ärenden.

 Och jag återvände till min bok, var tvungen att backa några sidor.  När jag blir avbruten tappar jag fokus ett tag och ibland kan det påverka berättelsen mycket.

 Hon var tillbaka på tåget, flickan i boken.  Jag försökte få historien sammanhängande i min hjärna.  Jag koncentrerade mig på berättelsen, tillät mig inte att titta på människor som passerade, inga bilar heller.  När jag satt där försökte jag också ignorera det faktum, jag hade fått lite sällskap vid min sida.  En skällande hund, en grå hund fäst vid ett träd.  När han började skälla var det inte så illa, men då tiden gick visade han sin besvikelse starkare och högre.  Slutligen kunde jag inte höra rösten i min ljudbok längre.  Jag försökte få honom tyst genom att säga shhhhh … men hunden tog inte hänsyn till mig alls.  Fortsatte bara berätta för världen vad synd det var om honom att sitta här helt övergiven.

 Folk gick förbi och många av dem tittade på mig med ett beklagligt blick.  Ett tag tänkte jag på Eliza utanför Covent Garden när hon sålde violbuketter och önskade att jag hade några blommor att erbjuda.  När jag satt där insåg jag att folk kanske såg mig som en av alla dessa tiggare vi har sett senaste åren.  Jag kanske kommer att prova en mugg i min högra hand nästa gång jag sitter utanför butiken.  Jag kan se undrande blick i många människors ögon och de unga Killarney som talade till mig om varför jag satt där.  Jag sa till dem att jag satt där eftersom jag inte var analfabet.  Det fanns ett stort skylt vid ingången ”KOM IN ENSAM”.  Ungdomarna svarade inte mig utan tittade i en annan riktning och skyndade vidare.  Där jag satt var jag tvungen att dra tillbaka fötterna för att vissa människor passerade så nära mig att de nästan trampade på fötterna på mig.  Jag var tvungen att skylla mig själv där jag satt och sträckte benen som om jag ägde trottoaren och hundplatsen utanför butiken.

 Våra nya grannar gick förbi och en snabb hälsning utan följande chatt.  Förra gången vi pratade med varandra gjorde jag förmodligen mig till en satkäring genom att kommentera alla hennes klagomål med orden;  vi försöker plocka upp de positiva saker som den här koronatiden ger … Jag är säker på att hon visste vad svaret skulle bli om hon frågade mig varför jag satt utanför butiken. Givetvis hade även de fått veta att jag är läskunnig, 

 Min man kom ut ur butiken och vi kollade snabbt upp, han hade köpt allt.  Promenerade vägen hem, och vi var glada att komma inomhus igen, våren tvekar några dagar till tror jag.

Föregående

Clogs / Foppor

Nästa

Beverages / drycker

  1. Margareta

    Handla ensam… Jag ser ofta par i butiken. Ängsligt att de ska komma från varandra. Även män, med lapp i handen och mobilen i den andra. Ängsliga att komma hem med fel varor. Ensamma kvinnor som inte är rädda för att komma med fel varor. En underbar samling människor, alltså.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén