nedtecknade minnen och berättelser

Lite småprat/ some smalltalk

I had an appointment at my optician yesterday. After four occasions with treatment for my eye, an instillation in the hospital by my eyedoctor it was time to try to get correction for my glasses. After all, there are some indications for a future. New glasses for instance. You never invest in new glasses for your own funeral. So please let me experience some days with new glasses, a world where l can see again. I want to see spring and sunshine and flowers. A grace to quietly pray for. 

I saw a lot of flowers yesterday when we drove downtown, in the parks and beside the street. When we after the visit by the optician went to a flower shop and bought some new plants for my patio. I realise I still prefer the white and yellow flowers. The pink and blue haven’t the right colours when I look at them, some pale green colour tells me they probably are blue or something. I don’t like to guess what they looks like. So white and yellow will be the colour for me this year.  

My optician a young guy, he seems in my opinion trustful and well educated, have become one of the persons in my circle, allowed for me to meet. Some small talk between us tells me even younger people live their lives very restricted. Suddenly l happened to say, you young people have a future to look forward to, but we oldies have no future but more boredom. The young man looked at me and asked, what do we have to complain about? We have our homes, we have our department store, buses and cars and bikes. TV and all media keeps us informed about most things happens. We don’t suffer. Back in times before the WW2 without all kind of communications and stores with all kind of articles possible to buy in one visit. They had become much more secluded than we ever will be. I must admit l felt a bit ashamed, but once more l appreciated his way of giving me new point of views. I need some ideas to think and wonder about. Or I get stuck in those few words my friend and I have at our repertoire when we phone each another: 

-How are you? I am fine, and you? Same here, ok thank you and bye for now… read here

One hour, one minute and fifty eight seconds…./ En timme, en minut och femtioåtta sekunder ..Today I sit and think it over once again, feel as I want to memorise our conversation. This young man don’t know, but he made me look at my own life as that spoiled woman I am, nothing to complain about. When I ask for something I get it. When I need help, whoever I tell, they help me as far as their abilities. What am I complaining about? If I not can separate the colours at the blue and pink flowers, as long as I can notice the difference between spades and hearts when I play cards. 

I will wait for the message in phone, my new spectacles is ready to collect, if they will prepare them for me, I realised when I arrived home yesterday, I forgot to pay for my visit at optician. Last years they have asked for a subtotal when we have ordered new glasses. We weren’t surprised, so many frauds we read and hear about daily. Hope I am trusted enough getting my new glasses after all. 

Här svenskan

Jag hade en tid hos min optiker igår.  Efter fyra tillfällen med behandling för mitt öga, en instillation på lasarettet hos örondoktorn, var det dags att försöka få lite korrigering på mina glasögon.  Det finns trots allt några indikationer för en framtid.  Nya glasögon.  Du investerar aldrig i nya glasögon inför din egen begravning.  Så låt mig uppleva några dagar med nya glasögon, en värld där jag kan se igen.  Jag vill se vår och solsken och blommor.  En nåd att stilla bedja om.

 Jag såg många blommor igår när vi körde ner mot centrum, i parkerna och bredvid i backarna.  Och när vi efter besöket hos optikern for till en blomsterbutik och köpte några nya växter till min uteplats.  Jag inser att jag fortfarande föredrar de vita och gula blommorna.  De rosa och blåa har inte rätt färger när jag tittar på dem, någon blekgrön färg säger att de förmodligen är blåa eller något.  Jag gillar inte att gissa hur de ser ut.  Så vitt och gult kommer att vara färgen för mig i år.

 Min optiker är en väldigt ung kille, han verkar enligt min åsikt tillförlitlig och välutbildad, har blivit en av personerna i min krets, tillåtna för mig att träffa.  Något småprat mellan oss säger att även yngre människor lever sina liv mycket begränsade.  Plötsligt sa jag att du unga har en framtid att se fram emot, men vi gamlingar har ingen framtid mer än tristess.  Den unge mannen tittade på mig och frågade, vad har vi att klaga på?  Vi har våra hem, vi har vårt varuhus, bussar och bilar och cyklar.  TV och alla medier håller oss informerade om det mesta som händer.  Vi lider inte.  Tillbaka i tider före andra världskriget utan all slags kommunikation och butiker med alla möjliga artiklar att köpa vid ett besök.  De hade blivit mycket mer isolerade än vi någonsin kommer att bli.  Jag måste erkänna att jag kände mig lite skamsen, men än en gång uppskattade jag hans sätt att ge mig nya synpunkter.  Jag behöver några idéer att tänka på och undra över.  Eller så fastnar jag i de få ord som min vän och jag har på vår repertoar när vi ringer varandra:

 -Hur mår du?  Jag mår bra och du?  Samma här, ok tack och hejdå för nu …One hour, one minute and fifty eight seconds…./ En timme, en minut och femtioåtta sekunder ..

 Idag sitter jag och funderar över det igen, känner att jag vill memorera vårt samtal.  Den här unga mannen vet inte, men han fick mig att se på mitt eget liv som den bortskämda kvinnan jag är, inget att klaga på.  När jag ber om något får jag det.  När jag behöver hjälp, oavsett vad jag säger, hjälper folk mig så långt som deras förmågor tillåter.  Vem och vad ska jag klaga på?  Om jag inte kan skilja färgerna på de blå och rosa blommorna, så länge jag märker skillnaden mellan spader och hjärtan när jag spelar kort.

 Jag väntar på meddelandet i telefon, mina nya glasögon är redo att hämtas, om de kommer att göra dem färdiga för mig, jag insåg når jag kom hem igår, jag glömde att betala för mitt besök hos optiker.  De senaste åren har de bett om en delsumma när vi har beställt nya glasögon.  Vi blev inte förvånade, så många bedrägerier vi läser och hör om dagligen.  Hoppas att de litar på mig och att jag får mina nya glasögon trots allt.

Föregående

Are you also a wealthy person? Har du också blivit rik?

Nästa

Red, blue, yellow and white flowers! / Röda, blå, gula och vita blommor!

  1. Margareta

    Klok optiker du har.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén