nedtecknade minnen och berättelser

Happy Easter/ Glad Påsk

Friday after noon when we were walking our daily stroll, to get sun on our noses and stretch our legs, we noticed a lot of school children on their way back from school to home. This time a year people seems to experience life easier to live. This children we met looked almost like calves coming out from barn to enjoy sunshine in spring. At first my focus was to keep safe and not to become a victim for any bicycle collision, but realised pretty soon those children are masters how to drive and avoid any such accidents. With a happy face and just one hand at the handlebar, they ride around an passed by without any further contact. As I said I was focused to keep my position at the path, I didn’t notice what they said. So when one young boy said something to me when he passed by, I didn’t hear what he said. And it is too late to ask for a repeat when he already was at least twenty metres away. Ok, nothing heard, nothing to be sad over, I thought. Suddenly there was a gang of more children coming towards us. Walking. And just when they approached, they smiled and said “Happy Easter”. In that moment I understood what the kid at the bike had said to me when he passed by. Of course I returned the greeting by wish them the same, happy Easter. And told my husband why we met all those children. They had some minute ago left school for a Easter Holiday. To be free from school at least ten days. 

Times like this, corona times, many of our children have had both sick leave and leave because of contagion occasions in their everyday life, therefore an ordinary Easter holiday maybe can be seen as a relieve from all complicated times like this. I thought it was a possible explanation to their joy and happy conduct. To salute us old people with that happy greeting, I can imagine it was a kind of eruption of their feelings. And they had no clue how much it meant to us. It filled us with a joy, a joy it is spring, a joy this children noticed us and paid their attention towards us. 

Today when we have switched time the day is a bit confused. the conversation when we sat and had our lunch was about our stay in town, not able to travel to cottage as we use to do every spring. I use to get a birch from forest. And I decorate this tree with coloured chicken feathers. We put it in a snow drift outside the cottage so every car or bus passing by at the road can see we are “at home in cottage” celebrating Easter. This year we need to be satisfied with pictures from this sunny landscape and some reports about the fish our relatives had caught this year. And of course those fishes has never been as big as this year! 

So many times I have spent sitting at my snow scoter just beside a drilled hole in ice at the lake, with a fishing pole and enjoyed the sun. Felt how my freckles appeared on my nose. Where have they been since last fall? Sometimes the joy has been disturbed by some fish who had swallowed my bait, and dinner for that day was established. 

Now we are in our home in town and have to try and survive this corona restrictions. When lunch was finished I decided to send some greetings to our friends, and wish them a happy Easter. Don’t know if they get as glad as we got, but a try is a try. Meanwhile I was looking for some nice cards I wrote this thoughts. Dear readers, happy Easter to you all.

Här kommer svenskan 

Fredag eftermiddag när vi gick vår dagliga promenad, för att få sol på näsan och sträcka på benen, såg vi många skolbarn på väg hem från skolan.  Den här tiden på året verkar människor uppleva livet lite lättare att leva.  De här barnen vi träffade såg nästan ut som kalvar som kom ut från ladugården för att njuta av solskenet på våren.  Först fokuserade jag på att hålla mig säker och inte bli offer för någon cykelkollision, men insåg ganska snart att dessa barn är mästare på hur man kör och undviker sådana olyckor.  Med ett glatt ansikte och bara en hand vid styret cyklar de runt en och förbi utan närmre kontakt.  Som sagt var jag fokuserad på att behålla min position på vägen, jag märkte inte vad som sades.  Så när en ung pojke sa något till mig när han cyklade förbi, så hörde jag inte vad han sa.  Och det är för sent att be om en upprepning när han redan var minst tjugo meter bort.  Ok, ingenting hört, inget att vara ledsen över, tänkte jag.  Plötsligt kom ett gäng med fler barn mot oss.  Gående.  Och precis när de närmade sig, log de och sa ”Glad påsk”.  I det ögonblicket förstod jag vad barnet på cykeln hade sagt till mig när han for förbi.  Naturligtvis returnerade jag hälsningen genom att önska dem detsamma, glad påsk.  Samtidigt berättade för min man varför vi träffade alla dessa barn.  De hade för några minuter sedan lämnat skolan för ett påsklov.  Och att få vara fri från skolan minst tio dagar

 Tider som dessa, koronatider, har många av våra barn haft både sjukfrånvaro och ledighet på grund av smittorisken i deras vardag, därför kan ett vanligt påsklov kanske ses som en lindring från alla komplicerade tider som dessa.  Jag tror att det var en möjlig förklaring till deras glädje och glada uppförande.  Att hälsa oss gamla människor med den glada hälsningen kan jag föreställa mig att det var ett slags uttryck för deras känslor.  De hade ingen aning om hur mycket det betydde för oss.  Det fyllde oss med en glädje, en glädje att det är vår, en glädje att dessa barn märkte oss och uppmärksammade oss.

 Idag när vi har bytt till sommartid är dagen lite förvirrad.  Konversationen när vi satt och åt vår lunch handlade om vår vistelse i stan, att inte kunna resa till stugan som vi brukar göra varje vår.  Jag brukar få en björk från skogen.  Och jag dekorerar detta träd med färgade hönsfjädrar.  Vi ställer den i en snödriva utanför stugan så att varje bil eller buss som far förbi på vägen kan se att vi är ”hemma i stugan” och firar påsk.  I år måste vi vara nöjda med bilder från detta soliga landskap och några rapporter om fisken som våra släktingar hade fångat i år.  Och naturligtvis har dessa fiskar aldrig varit lika stora som i år!

 Så många gånger har jag tillbringat att sitta på min snöskoter precis bredvid ett borrat hål i isen på sjön, med ett pimpelspö och njutit av solen.  Känt hur mina fräknar dukat upp på min näsa.  Var har de varit sedan förra hösten?  Ibland har glädjen störts av vissa fiskar som hade svalt mitt bete och middagen för den dagen var fixad.

 Nu är vi i vårt hem i stan och måste försöka överleva dessa koronarestriktioner.  När lunchen var klar bestämde jag mig för att skicka hälsningar till våra vänner och önska dem en Glad  Påsk.  Vet inte om de blir lika glada som vi blev, men ett försök är ett försök.  Under tiden jag letade efter några fina kort skrev jag ned de här tankarna.  Kära läsare, Glad Påsk på (till) er alla.

Föregående

Unnecessarily or not? Onödigt eller?

Nästa

Clogs / Foppor

2 kommentarer

  1. Margareta

    Glad påsk.
    Tänk så lite som glädjer ett gammalt hjärta

  2. Svägerskan

    Glad Påsk!
    Jag var på Coop 07.00 i söndags, när jag gick förbi charken sa kvinnan där: ”Gå hem och lägg dej, du kan ju sova hela dan”.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén