Old papers and soon time to move/ snart tid att flytta

Svenskan efter utrikiskan idag

My friend complained yesterday she didn’t find anything new written, and I told her even in our house not much happens. 

But as time goes by. Today I have read some old documents. My daughter continues her hobby genealogy, and she had looked up papers around estate inventory after her great-grand fathers. Two of them who died within three month. 

We, my hubby and I read and were amazed how specific they were at this time, 87 years ago. Every little cup, glass and fork was printed in the protocol. When l mentioned it for husbands sister, she asked me why l read this documents. She sounded as it wasn’t my business to read about her relatives. And I told her it was even my family business, I was as a kind of consultant reading this old handwriting. After all years as a nurse reading what doctors wrote, I am as skilled as a pharmacologist to read old people handwriting. So we read and noticed some odd things. One well known woman, the sister to my mother in law, was represented by her husband because she was ”underage” despite she was at that time both married and mother of some children. But not seen as a grown up woman… peculiar I think. There was a note, a debt about paying the clothes for one of the underaged children who was going to her first communion. It was the last clothes the parents were supposed to pay for. And this debt seemed to be very serious to pay from the estate.

We have looked at the inventories which is noticed and we agree we have some more things in our house, than those people had when these papers were written. But they had more chickens than l own, but in my next life I wish to have hen and a rooster.

But most of our property we inch by inch decrease, when we slowly take out from cupboards, wardrobes and drawers. Such an amount of belongings we have had no use for last decade, l feel a bit ashamed about. In future we are forced to think it over twice, before we buy something new. When we have made this great thinning of our belongings, it will be easier to tidy up after our leave from earth. 

Some furniture and beds are not too much, we do have to eat and live. Some travelling we have felt too hard for us and virus times has helped us to decide about this if we hesitated. 

But I will tell, we have slept in a caravan the other day, it is almost like a small journey. My granddaughter graduated from high school and we celebrated her, at a little reception, not too many people. We live with restrictions about how many we may gather. But we were allowed to come and we spent the evening and night by my son and his family, they had arranged with the caravan if too many people would stay. Suited me, I like to sleep in a caravan. Not many things are so nice as when you lay in bed and hear the rain at the roof of a caravan. It’s soothing. Woke up and breakfast, it was almost as a little journey.

Today back in normal again. The decorating pictures and paintings hanging at our walls is next subject to take care of.  What to keep and what to get rid of. Suddenly we found a toy we had missed to ask children about. Why wasn’t it in our hands earlier. I took a picture of it, sent to children and asked if it was for them or for flea market. And we sat down for a cup of coffee. I said about the toy, if we are lucky one of the children says yes. If we are unlucky no one says anything. And if we are twice unlucky both of them says yes and we have a combat, a fight to solve. 

We were happy and lucky. One ”yes” and one ”agree” from the other child. The problem was solved in an easy way. All this help to decide how to do and what to do with our property is really appreciated. When I have said ”throw it away” too many times I feel a bit embarrashed to repeat it once more.  And I try to get someone else to take the responsibility to get rid of the things. Almost as I have stopped to live. Sometimes I want some help to decide. 

Next week we are waiting visit from one charity second hand stores, which have promised to take care of som large furniture in a rather good shape. Hopefully they will get an extended life somewhere. It also means our second floor is emptied. It echoes really in that rooms upstairs.

Här kommer svenskan

Min vän klagade igår att hon inte hittade något nytt skrivet, och jag sa till henne att även i vårt hus händer det inte så mycket.

 Men tiden går.  Idag har jag läst några gamla dokument.  Min dotter fortsätter sin hobby-släktforskning, och hon hade letat upp papper runt bouppteckningar efter sina gammal-mor och far-föräldrar.  Två av dem som dog inom en tid av tre månader.

 Vi, gubben och jag läste och blev förvånade över hur specifika de var vid denna tid, för 87 år sedan.  Varje liten kopp, glas och gaffel präntades in i protokollet.  När jag nämnde det för svägerskan, frågade hon mig varför jag läste de där dokumenten.  Hon lät som om det inte var min business att läsa om hennes släktingar.  Och jag sa till henne att det var en del min business, jag var som en slags konsult som läste denna gamla handskrift.  Efter alla år som sjuksköterska som läst vad läkarna skrev, är jag lika skicklig som en farmakolog för att läsa gamla handstilar.  Så vi läste och noterade några udda saker.  En välkänd kvinna, syster till min svärmor, representerades av sin man eftersom hon var ”omyndig” trots att hon då var både gift och mamma till några barn.  Men ansågs inte som en vuxen kvinna. Det fanns en notering, en skuld om att betala kläderna för ett av de omyndiga barn som skulle till sin första nattvardsgång.  Det var de sista kläderna som föräldrarna antogs betala för.  Och denna skuld tycktes vara mycket viktig att betala från dödsboet.

Vi har tittat på inventeringarna som noterats och vi erkänner att vi har några fler saker i vårt hus än de människor hade när dessa papper skrevs.  Men de hade fler kycklingar än jag äger, (men i mitt nästa liv vill jag ha höna och en tupp).

De mesta av våra ägande minskar vi stegvis, när vi långsamt tar ut från skåp, garderober och lådor.  En mängd ägodelar vi inte har använt under det senaste decenniet, jag känner mig lite skamsen över att inte städat bort tidigare. I framtiden tvingas vi tänka på det två gånger innan vi köper något nytt.  När vi har gjort denna stora utgallring av våra ägodelar kommer det att bli lättare att rensa efter vår vardande från jorden.

 Några möbler och sängar är inte för mycket, vi måste äta och leva.  Vissa resor har vi funderat över, men virustider har hjälpt oss att besluta om detta om vi tvekade.

 Men jag måste berätta, vi har sovit i en husvagn häromdagen, det är nästan som en liten resa.  Mitt barnbarn avlade studentexamen och vi firade henne, vid en liten mottagning, inte för många människor.  Vi lever med begränsningar för hur många vi får vara. Dock var vi fick inbjudna och vi tillbringade kvällen och natten hos sonens familj, de hade ordnat med husvagnen om många skulle stanna.  Passade mig, jag gillar att sova i en husvagn.  Inte många saker är så mysiga som när du ligger i sängen och hör regnet på taket på en husvagn.  Det är lugnande. Vaknade och frukost, det var nästan som en liten resa.

 Idag tillbaka i det normala igen.  De dekorativa bilderna och målningarna som hänger på våra väggar är nästa sak att ta hand om.  Vad man ska behålla och vad man ska göra sig av med.  Plötsligt hittade vi en leksak som vi hade missat att fråga barnen om. Varför hade de inte kommit i våra händer tidigare.  Jag tog en bild av den, skickade till barnen och frågade om det var något för dem eller för loppis.  Och vi satte oss ner med en kopp kaffe.  Jag sa angående leksaken, om vi har tur säger ett av barnen ja. Om vi ??har otur säger ingen någonting.  Och om vi dubbelt oturliga säger båda av dem ja och vi har en strid, en kamp att lösa.

 Vi var turliga och lyckliga.  En ”ja” och en ”instämmer” från det andra barnet.  Problemet löstes på ett enkelt sätt.  All denna hjälp för att bestämma hur vi ska göra och vad vi ska göra med våra saker uppskattas verkligen.  När jag har sagt ”kasta bort det” för många gånger känner jag mig lite generad för att upprepa det en gång till.  Och jag försöker få någon annan att ta ansvaret för att bli av med sakerna.  Nästan som om jag har slutat att leva.  Ibland vill jag ha lite hjälp att bestämma.

 Kommande vecka väntar vi på besök från en Erikshjälpen som har lovat att ta hand om några stora möbler i som är i ganska bra skick.  Förhoppningsvis kommer dessa möbler att få ett utökat liv någonstans.  Det betyder också att vår andra våning tömts.  Det ekar verkligen i rummen på övervåningen.