Thoughts about virus times / Tankar i virustider

What should we live by?  How about all the production of our supplies?  Should we start thinking about a little narrower circles around our food?

 I talked to Vicky about what was in store in corona times like this. It turned out that I didn’t keep track of much.  A continuosly order at the shopping list I email our food suppliers every week, the last three weeks has included the question: check if they have cherries.  it is ok if they are Italian, I should not talk to them, A real seasonal product.  These cherries.  Not any year round be.  But so far, I’ve only heard rumors about cherries …

 This too, has been noticed by me, you do not buy something by impulse.  What you don’t see, you are not attracted to. At the same time, I notice how our meal habits have changed.  Suddenly it has become nice to act a little Cajsa Warg, (a famous woman centuries ago who told swedish people to cook from what they had and not buy new food every day) I’ve cooked soup on a nail a few times.

 Soups are not my hubbys favorite, but I find it fun to test.  So it has been invented both delicious fish soups and a potato and leek soup.  The latest one with potatoes and leeks hubby looked very skeptical when I prepared.  But to appease the guy in him, I fried the leek chop into fat after roasting some bacon.  Then the soup was topped with some bacon chop both as decoration and flavoring.  Addera some meat, otherwise the man would have thinned away after acting as a one-day vegetarian.

Didn’t help that I guaranteed it was very ”potato”, the food he and his siblings grew up with, as the only crop possible to grow in his home areas.  A little jokingly, they are arranged under the epithet ”potato-children” as it is usually the part of the food they usually missing – longing for when it has become rice, pasta and pancake for many days.

 But then it is not much more longing for his part.  And as long as I get sausages in different varieties, I’m satified.  Our food supplier has cautiously wondered about what we eat.  He / she has kindly asked if we are sneaking away and shop of our own bags of food.  When they realized that we do not trade meat in any quantities.  But we promise, we will suffer absolutely no nutritional deficiency.  However, at our age we have realized we can do as we please (almost).  A little escapism must surely been allowed by our ”mealkeepers”.  To the pizzeria at one time and to the Chinese for a finished meal packed in a bag for pickup.  Can we get it?

 But undoubtedly, more of old-fashioned home cooking has been made this corona time as has been.  And these long-distance transported foods have not been exposed in front of my eyes.  Therefore, didn’t lead me into any temptation.  While I am happy with myself who have saved a lot of money avoiding these goods, I can feel that the inspiration for preparing something more modern and different is diminishing.

Is this a loss?  That the desire and inspiration for the newer ”kitchen” with all the ingredients, many of them are not grown in an area around us have been suppressed?  That Cajsa Warg behavior was picked up?  I don’t think so.  Instead, I open up discussion topics about our regression regarding home cooking.

 On March 29th, we made an overview of how many dinners we could prepare from our current store, but with the addition of milk and bread.  30 days.  Sounded safe.  So don’t panic.

 Today on the last day of May, with the help of our ”mealkeepers”, we still have dinner for 29 days.  The freezer is still a depot with quite a lot of cooked dishes.  But they have replaced much of it in the two months since the last bill of food.  So we don’t suffer any distress.  But some primers from southern Europe have not been written and executed on our shopping list yet.  I’m waiting for the cherry.  Although I think in the meantime, is this a way for us to go?  Disarmament of our consumption habits?  The habits we think are the most natural?

A possible risk factor is, if someone in the family ”mealkeepers” becomes ill, we refrain from getting goods through that agent.

 Yesterday as I sat waiting for the start of the game at the bridgeclub, the TD suddenly shouted: Help !!  One minute, boys and girls …. and there we sat.  Was told she had wash on line outdoors and a thunderstorm arrived.  Melvin said, hello dear TD wash on line?  My grandmother use to have it, but it wasn’t this century.  Have you TD  heard about dryers?  Suddenly a discussion arose about how good it smelled about laundry dried out in the fresh air.  But they were met by Melvin, they became stiff as a cardboard when drying laundry outside.  And, it was an utopia to dry laundry outdoors in Houston which has a very high humidity, Melvin said.  Someone told me that with the stiffness of the wash, it depended on how long you let the laundry hang.  So now I have learnt something new!.

här kommer svenskan

Vad ska vi leva av? Hur blir det med all produktion av våra förnödenheter? Ska vi börja fundera i lite snävare cirklar runt våra livsmedel? 

Jag talade med Vicky om vad som fanns i affärerna såhär i coronatider. Det visade sig att jag inte hade koll på mycket. En stående beställning på shoppinglistan jag mailar våra matleverantörer varje vecka, har de senaste tre veckorna innehållit frågan: kolla om de har körsbär. De får vara italienska, jag ska inte snacka med dem, En verklig säsongs-produkt. Dessa körsbär. Inte någon året runt vara. Men än så länge har jag bara hört rykten om körsbären… 

Även detta har blivit lite uppmärksammat av mig, att man inte impulsköper någonting. Det man inte ser, blir man inte lockad av. Men samtidigt märker jag hur våra matvanor blivit annorlunda. Plötsligt har det blivit trevligt att agera lite Cajsa Warg. Jag har kokat soppa på en spik några gånger. 

Soppor är inte makens favorit, men jag tycker det är kul att laborera. Så det har blivit uppfunnet både delikata fisksoppor och en potatis- och purjolöks-soppa. Den senaste med potatis och purjolök tittade maken mycket skeptiskt på då jag tillredde. Men för att blidka karlakarlen i honom lät jag fräsa purjolökshacket i fett efter att ha stekt lite bacon. Sedan toppades soppan med lite baconhack både som dekoration och smakbrytning. Fick ha något kött med, annars hade nog mannen tynat bort efter att ha agerat endagsvegetarian. 

Hjälpte inte att jag garanterade att det var mycket”pären”, det livsmedel som han och hans syskon är uppväxta med, som enda grödan möjlig att odla i hans hemtrakter. Lite skämtsamt är de inordnade under epitetet ”pär-tängvattnarna” då det brukar vara den del av matsedeln som de brukar vara ”snål’ efter” – längta efter då det har blivit ris, pasta och pannkaka för många dagar. 

Men sedan är det inte så mycket längtande för hans del. Och så länge jag får korv i olika varianter, nöjer jag mig. Vår livsmedelsleverantör har försiktigt undrat över var mathållning. Han/de har lite försynt frågat om vi smyghandlar. Då de insett att vi inte handlar kött i några mängder. Men vi lovar att vi lider absolut ingen näringsbrist. Däremot har vi vid vår ålder insett att man får göra som man vill (nästan). Lite eskapism måste väl våra ”målsmän” tillåta. Till pizzerian någon gång och till kinesen för en färdig måltid nedpackade i kasse för avhämtning. Kan vi väl få? 

Men onekligen har det lagats mer av gammaldags husmanskost denna coronatid som varit. Och dessa långväga transporterade livsmedel har inte exponerats framför mina ögon. Därför inte inlett mig i någon som helst frestelse. Samtidigt som jag är nöjd med mig själv som sparat en massa moneysar på att undvika dessa lockvaror, kan jag känna att inspirationen på att tillaga något modernare och annorlunda minskar. 

Är detta en förlust? Att lusten och inspirationen för det nyare ”köket” med alla ingredienser, många av dem inte är närodlade blivit undanträngda? Att Cajsa Warg-beteendet plockats fram? Tycker inte jag. Istället öppnar jag upp samtalsämnen om vår regression vad gäller husmanskosten. 

Dem 29 mars gjorde vi en överblick hur många middagar vi kunde tillaga av vårt innevarande förråd, dock med tillägg av mjölk och bröd. 30 dagar. Lät tryggt. Alltså ingen panik.

Idag sista dagen i maj har vi med hjälp av våra ”målsmän” fortfarande middagsmat för 29 dagar. Frysen är fortfarande en depå med ganska mycket färdiglagade rätter. Men de har bytts ut mycket av det under de två månader sedan senaste räkningen av mat. Så vi lider ingen nöd. 

Men några primörer från södra Europa har inte skrivits och effektuerats på vår handlelista ännu. Jag väntar på körsbären. Även om jag under tiden tänker, är detta en väg för oss att gå? Nedrustning av våra konsumtionsvanor? De vanor som vi anser är de mest naturliga?

Vad som finns med som en möjlig riskfaktor är, om någon i familjen ”målsmän” blir sjuk så avstår vi att få varor via de ombudet.  

Igår då jag satt och väntade på spelstart på bridgen, ropade plötsligt tävlingsledaren: Hjälp!! En minut bara boys and girls…. och där satt vi. Fick veta att hon hade tvätt på linan utomhus och ett åsk-oväder bröt precis ut. Melvin sa, hallå kära TL tvätt på lina? Det hade min mormor men det var inte detta århundrade. Har du kära TL hört talas om torktumlare? Plötsligt uppstod en diskussion om hur gott det luktade om tvätt som torkats ute i friska luften. Men bemöttes av Melvin, de blev styva som kartong då man torkade tvätt ute. Och för den delen var det en utopi att torka tvätt utomhus i Houston som har en väldigt hög luftfuktighet, sa Melvin. Någon berättade att det där med kartogstyvheten berodde på hur länge man lät tvätten hänga. Så nu vet jag det.