Engelskan först
Today we were going to look for some furnitures in a shop I had heard about and read some advertisement about. I am not good to follow advertisments, but once in a while I happen to see an ad and remember the store long time after. About a month ago there was an ad in my newspaper. When we only have the newspaper in a digital format we have to print out a page if there’s something special we want to save. And so l did, printed an advertísment. Decided to go to that shop and look for a kitchen table, and a sofa.
Before we left home l wanted to make a call to my sister in law for a quick check up, in coronatimes like this. She sounded confused and l wondered what had happened? I got a reply she had dropped a flower….. what I asked, how can you drop a flower?
Yesterday she had been to grocery store to buy some food. There is no crowd in the store when the borders towards Norway is closed down. So she were almost alone during her visit in the store. Walked around and looked peacefully. She decided to buy a potted flower when she saw some, to replsce that faded one she noticed in her brother’s window. It is nice to buy a flower this time a year. A little sign the spring is on its way. She use to spend some days in brothers house around easter. This morning when she sat with her breakfast cup of coffee, looked at that windows where the wither flowerpot was, she remembered the flower she bought yesterday. But where did she put it? Suddenly she was aware she hadn’t taken care of it after she arrived from store. But where was the flower? My phone call interrupted her in any further investigations. She wondered if it still was in the car, then it probably had frozen to death during night, and if it had been left outside the car where she had placed her shoppingbags before she parked the car it wasn’t only dead by now, it was also buried in a snowdrift of the plow truck.
When I heard her problem, I laughed and greeted her welcome in this club with people who forget all the time. And I told her what happened to us the other day.
Time for afternoon coffee. I poured some water into the coffeemaker, weighed the coffee beans and put them to coffeemaker too, at same time as my ipad started to tell there was a Skype call for me. I went into living room and answered the call and we chatted for a while. I saw hubby came into house from garden and I understood he wanted some coffee. Gave him a hint, coffee was on its go and when he passed by in kitchen he saw the coffeemaker ready to start. And so he did. Started. He went on to change his clotches and to wash his dirty hands. Suddenly a wonderful smell from new brewed coffee reached my nose. I told Vicky it was coffee time and I finished the Skype call. Just as I went into kitchen hubby came from hall. We both found out something had happened. The floor was wet, all over surfaces at bench was wet. Coffee everywhere and the coffe pot was still at the other side of kitchen. Hubby saw the water and coffee bean was ready, he didn’t notice l had left the pot at other side of kitchen, not ready yet when I went away to answer the call. But in this moment there wasn’t any time to find whom to blame. Just try to take care of the mess. And try to get the floor cleaned. We have the cleanest kitchen floor in town by now. Washed with coffee.
Här är svenskan
Idag skulle vi leta efter några möbler i en butik jag hade hört talas om och läst lite reklam om. Jag är inte bra att läsa annonser, men ibland ser jag en annons och minns butiken länge efter. För ungefär en månad sedan fanns en och i min tidning, en intressant. När vi bara har tidningen i digitalt format måste vi skriva ut en sida om det är något speciellt som vi vill spara. Och så gjorde jag, skrev ut annonsen. Beslutade att åka till den butiken och leta efter ett köksbord och en soffa.
Innan vi åkte hemifrån bestämde jag mig för att ringa min svägerska för en snabb check-up, i coronatider som denna. Hon lät förvirrad och jag undrade vad som hade hänt? Hon svarade att hon hade tappat en blomma ….. vad jag frågade, hur kan du tappa en blomma?
I går hade hon varit i mataffären för att köpa mat. Det finns inga kunder i butiken när gränserna mot Norge stängts. Så hon var nästan ensam under sitt besök i butiken. Strosade runt butiken i lugn och ro.
Hon bestämde sig för att köpa en krukväxt när hon såg några för att ersätta på den vissna stackare som hon sett i sin brors fönster. Det är trevligt att köpa en blomma den här tiden på året. Ett litet tecken våren är på väg. Hon tillbringade några dagar i brorsans hus så här när det är påsk. I morse när hon satt med sin frukostkopp kaffe, tittade på fönstren där den vissnade blomman stod, kom hon ihåg blomman hon köpte igår. Men var ställde hon den? Plötsligt var hon medveten om att hon inte hade tagit hand om den efter att hon kom från butiken. Men var var blomman? Mitt telefonsamtal avbröt henne i ytterligare undersökningar. Hon undrade om den fortfarande fanns i bilen, då hade det antagligen frusit ihjäl under natten, och om det hade lämnats utanför bilen där hon hade ställt sina shoppingväskor innan hon parkerade bilen var den inte bara ihjälfrusen nu, den var förmodligen också begravd i en snödriva av plogbilen.
När jag hörde hennes problem, skrattade jag och hälsade henne välkommen i denna klubb med människor som glömmer hela tiden. Och jag berättade för henne vad som hände med oss ??häromdagen.
Dags för eftermiddagskaffe. Jag tappade lite vatten på kaffebryggaren, vägde kaffebönorna och satte tratten på bryggaren, samtidigt som min ipad började berätta att det fanns en skype-samtal till mig. Jag gick in i vardagsrummet och svarade på samtalet och vi pratade en stund. Jag såg att maken kom in från trädgården och jag förstod att han ville ha kaffe. Gav honom ett vink, kaffe var på på gång och när han gick förbi i köket såg han kaffebryggaren som stod där redo att starta. Och så gjorde han. Startade. Han fortsatte in i huset för att byta kläder och tvätta sina smutsiga händer. Plötsligt nådde en underbar lukt från nybryggt kaffe min näsa. Jag sa till Vicky att det var kaffetid och jag avslutade samtalet. Precis när jag gick in i köket kom också maken från hallen. Vi upptäckte båda samtidigt att något hade hänt. Golvet vått, hela bänken där kaffebryggaren står var våt. Kaffe överallt och kaffekannan stod fortfarande på diskbänken där den hamnat då vattnet fyllts på bryggaren. Maken såg att vattnet och kaffebönorna var klara, han märkte inte att jag hade lämnat kaffekannan på diskbänken när jag gick för att svara på samtalet. Men i detta ögonblicksom uppstod fanns det ingen tid att finna ut vem vi skulle skylla på. Försökte bara ta hand om röran. Och försökte att rengöra golvet. Vi har det renaste köksgolvet nu. Tvättat med kaffe.
Lämna ett svar