Steg för steg/ step by step

English first today

It is also a kind of development to realise you not are going to develope anymore. We sat and had a conversation asking each other how we felt about the move we just started up. And all what follows, the work around it, all decisions you have ahead of you. We have signed a contract for an apartment which is, in my opinion a compact living comparing to what we have had heretofore. Maybe the compactness depends on if we manage to let many many things considered finished in our lives. If we can accept the fact we not have to save all empty jars, if we not have to have a collection of things we maybe or maybe not, get some use for in next decade. If we realise we not will have a lot of apples at any trees this fall to make 25 cans of apple jam from, or have to save a big box of apples to feed the blackbird during winter. When we talk about this fact, I start to worry about my little Robin redbreast, will he manage to survive next years. Stupid thoughts but I can’t stop them. Suddenly my thoughts are not focused for move anymore. 

We continue to speak about making a plan how to organize all of it. What will and can we do on our own and what will we ask professionals to do. After all there’s a lot of people who earn their living on such works as removal firms, cleaning agencies and window cleaning. 

My friend have moved to new apartments at least a dozen of times, same time as we have lived here in this house, about 46 years. And we have spoken about hire her for consult how to organize. She must be better than any expert, she who has an average time at her living, less than 4 years at a place. So many times she has repeated all things to do and think of, she must be considered an expert.

Now my thoughts fly away again. Vicky called over skype and we have a smalltalk as usual. She told me she had been out for a walk yesterday and when she came home…….!!! What, I said that was a long walk. 

Yes, I interrupted her, and she were silent. Looked at me and started to laugh. She knew immediately what I meant. She was brought up in Egypt, in Cairo. When we speak about our childhood she always refer to ”home” and she means Cairo. Now she spoke about Saskatchewan as ”home”. It was news to me, finally she feels herself settled. A little embarrassed she burst out in that laugh, when she realised why I had interrupted her.

When I told Froggyfriend some weeks ago, we were going to sell our house and move, he congratulated me taking that decision. Remember some years ago how he reported to me, step by step the selling of his house and the decorating his new apartment. At first he got it sold, this buyer regretted after a while and he had to start it all over once again. What a horror! Finally the selling was done and he started next phase, to decorate the new apartment. 

I remember his description of the flat, room by room. And a dressing room. But not anything about any kitchen. Maybe they buy all food ready to eat in France. Anyhow I heard how it was a main subject for several month. And how relieved he sounded when he at last moved into his new fresh flat. Remember I envied him making that move, as well as I envied Anne-Marie when she moved and downsized her living last November.

I wasn’t ready at that time. Have to admit, the thought of take that step occured to me, but I felt as an almost utopia. But by a coincident we had a presentation about new built houses in our mailbox. And in the ”right” areas as far as I’m concerned.

Not for a moment I hesitated to make the phone call, because I wanted to hear if there was a long queue  for those flats. And now, we got one of them!!

Now we take one step at a time. We are not used to do such a huge changes in our lifes. Don’t really know what we will save and what we hope to get rid of, one way or another. We have to downsize, much. One bookshelf is released from my audio books today. Will ask my brother to listen and after that ”bin” them. I don’t buy anymore of this kind of books. Different times for me by now, even about my books.

Tomorrow I don’t know what step I will take. Some steps will tear my heart into pieces but have to be done. Probably many many trips to dump. Another step we also will do tomorrow is to change our clocks and watches to summertime.

Wonder were we are when it is time to switch them back this autumn. 

Här kommer svenskan

Det är också en typ av utveckling att inse att du inte kommer att utvecklas längre.  Vi satt och pratade och frågade varandra om hur vi kände oss nu när vi startat vår flyttning. Och allt som följer, arbetet kring det, alla beslut du har framför dig.  Vi har tecknat ett kontrakt för en lägenhet som enligt min mening är ett ”kompakt” boende jämfört med vad vi hittills har haft.  Kanske beror kompaktheten på, om vi lyckas låta många många saker betraktas som färdiga i våra liv.  Om vi kan acceptera det faktum att vi inte behöver spara alla tomma burkar, acceptera att vi inte har en samling saker vi inte kommer att använda nästa decennium.  Om vi inser att vi inte kommer att ha äpplen på några träd i höst för att göra 25 burkar äppelmos från, inte heller måste vi spara en stor låda med äpplen för att mata koltrasten under vintern.  När vi pratar om detta faktum, börjar jag oroa mig för min lilla Robin rödhake, kommer han att lyckas överleva nästkommande år.  Dumma tankar så jag försöker stoppa dem.  Plötsligt är mina tankar inte fokuserade på att flytta längre.

Vi fortsätter att prata om att göra en plan för hur man organiserar allt.  Hur gör vi och vad kan vi göra på egen hand och vad kommer vi att be professionella göra.  När allt kommer omkring finns det många människor som tjänar sitt levebröd på sådant jobb som t.ex. flyttfirmor, städbyråer och fönsterrengöring.

 Min väninna har flyttat till nya lägenheter minst ett dussin gånger, samtidigt som vi bodde här i det här huset, cirka 46 år.  Och vi har talat om att anställa henne som konsult hur man organiserar.  Hon måste vara bättre än någon expert, hon som har en genomsnittlig tid att bo, mindre än fyra år på en plats.  Så många gånger har hon upprepat alla saker att göra och tänka på, hon måste betraktas som en expert.

 Nu flyger mina tankar bort igen.  Vicky ringer på skypen och vi har lite småprat som vanligt.  Hon sa till mig att hon hade varit ute en promenad igår och när hon kom hem ……. !!!  

Vad – ropade jag….  det var en lång promenad!!

Ja, jag avbröt henne och hon tystade.  Hon såg på mig och började skratta.  Hon visste omedelbart vad jag menade.  Vicky växte upp i Egypten, i Kairo.  När vi talar om vår barndom hänvisar hon alltid till ”hem” och hon menar Kairo.  Nu helt plötsligt talade hon om Saskatchewan som ”hem”.  Det var nyheter för mig, äntligen känner hon sig bofast.  Lite generad brast hon ut i skratt, när hon insåg varför jag avbröt henne.

 När jag berättade för Froggyfriend för några veckor sedan, vi skulle sälja vårt hus och flytta, gratulerade han mig med det beslutet.  Kom ihåg för några år sedan hur han rapporterade till mig, steg för steg försäljningen av sitt hus och inredningen av hans nya lägenhet.  Till att börja med sålde han, men den köparen ångrade efter ett tag och han var tvungen att starta om det hela igen.  Vilken skräck!  Slutligen slutfördes försäljningen och han började nästa fas för att inreda den nya lägenheten.

Jag minns hans beskrivning av lägenheten, rum för rum.  Och ett dressingroom.  Men ingenting om något kök.  Kanske de köper all mat ”färdig att äta” i Frankrike.  Hur som helst hörde jag om det i flera månader.  Och hur lättad han lät när han äntligen flyttade in i sin nya fräscha lägenhet.  Jag minns att jag avundade honom som gjorde det och jag avundade Anne-Marie när hon flyttade och minskade sitt liv i november förra året.

 Jag var inte redo då.  Måste erkänna, tanken på att ta det steget föll mig in, men det kändes nästan som en utopi.  Men av en tillfällighet fick reklam, en presentation om nybyggda hus i vår brevlåda.  Och i de ”rätta” områdena enligt min mening.

Inte för ett ögonblick tvekade jag att ringa, för jag ville höra om det var lång kö för dessa lägenheter.   Det var det tydligen inte. Och nu har  vi en av dem !!

 Nu tar vi ett steg i taget.  Vi är inte vana att göra så stora förändringar i våra liv.  Vet inte riktigt vad vi kommer att spara och vad vi hoppas bli av med på ett eller annat sätt.  Vi måste minska, mycket.  En bokhylla blev tom från mina ljudböcker idag.  Ber min bror att lyssna och sedan ”slänga” dem.  Jag köper inte längre den här typen av böcker.  Nya tider för mig nu, även för mina böcker.

 I morgon vet jag inte vilket steg jag kommer att ta.  Vissa steg kommer att riva mitt hjärta i bitar men måste göras.  Förmodligen många många resor till tippen.  Ett annat steg vi också kommer att göra i morgon är att ändra våra klockor till sommartid.

 Undrar var vi när det är dags att ändra tillbaka dem i höst.