The Corona virus

I find it more comfortable to write in english, because I use the words I know, therefore the english first today

I am still alive. That is a fact I have been so close to answer when l hear all complaining around the world. A pandemic has changed everything for us. Yesterday afternoon I spoke to an indian man living in Chennai (known by me as Madras) he told me even they where hit by the problems around the virus. 

Yesterday I recieved a video from my dear froggyfriend. He loves to send me jokes especially with a British accent. I feel as when swedish and norwegians teases each other here in Scandinavia. This time it was two british men relating to the president of USA,  what they heard from Mr Trump who said:

In stage one he said: Nothing is going to happen

In stage two he said: Maybe it is going to happen, but we will not do anything about it

In stage three he said: Maybe we should do something about it, but there is nothing we CAN do

In stage four he said: Maybe there was something we could have done….but it is too late now anyhow…

This is a story I don’t know it I shall laugh at or cry at. There is a huge crises which every country have to try and overcome. For the moment I appreciate all kind of stories which makes us laugh. We need them, all of them. We need to speak about the horror somehow. Every person say something about the virus. We need to talk about it. But there is not much to say. Only two sentences …. and we have said all there is to say. 

How long will it last? 

Nobody knows for sure. 

That’s all fact we have for the moment and it isn’t any fact, only questions.

I feel as the whole world is paralysed by this pandemic. When we were hit by the Swine influenza, nine years ago we were scared. But I feel this is much more severe, so grave because many people get it as a minor flu and don’t realise they are vectors, people who carry around the virus.

They Swine influenza made you very ill, very high fever and a lot of pain. No doubt if you were hit by that illness which also was seen as a pandemic.  

Vicky in Saskatchewan told me today, all school and universities were closed in her country. And when she said it I saw the fear in her eyes. We spoke a little about when we last time had such an overall crises in world an we thought it was the war about the Suez Chanel in the autumn 1956. Not too many years after WW2 ended, and we heard the sabre-rattling. At that time the whole world where keeping their breathe and waited very anxiously what should happen that time. It was a disagreement between states at that time. 

Now we have a United world against a tiny little particle, named Covid 19. And as soon as people realise what the terrorbalance in this particular ”war” is, l am convinced most people stop to complain and start to look for their own possibilities to develope ideas about how to do and when to do. When I looked at a press conference with some ministers at TV today, I noticed our prime minister who usually wear a party symbol on the jacket, today he and all the politicians had changed  and wore a swedish flag instead. Signaling it is armistice between all political parties for the moment. One for all, all for one…..

Froggyfriend sent a message he wanted to play yesterday, and asked me to propose a time… I suggested half past seven, even if I know he has to change his time for supper a little. I am convinced that man live with only one hand free. The other one he has his watch so he not will miss any rendezvous, neither he want to be too early. Maybe someone will think he is too keen if he is early. Not too much or too little. I have thought so many times I should say 19.34 sharp, to check up if I am right. We played half an hour and after that suddenly he said: now Macron will speak to us, I’m back in thirty minutes, and he run away. Half an hour later he was back telling me he was in quarantine at first for 15 days, followed by some nasty words I’m convinced his mother didn’t allow him to use. 

France wasn’t  the first and only country in world with this kind of restictions. Later in my bridgeclub at net I heard about Ireland had closed many places, but the irish were the most hurt because their pubs was closed. Many states in US told about restictions, one by one and  I know by now USA isn’t any dream for a tourist. Not many decent places where to get a beer or a glass of wine. There were a lot of ”jokes” about the virus and once again I realised it is the way to cope with a threat you can’t avoid. 

Today when l was away to my pedicure l realised how empty the streets were. Just a few retired people were out for a slow walk to get some fresh air, and stretch their legs.

Made a quick errand into the grocery store, to get some bread. People, other customers looks as they are ashamed and don’t look at each other. And I must confess, also I think it over once more, do I have to do this purchase. But if I don’t today, I have to go tomorrow. We have not stored up anything. Anyhow, I have arranged a younger person who have promised to buy what I will send a list about. And we will go there and fetch it without any direct contact, and payment over internet. I feel it is my duty to try and keep myself away from any contagion. 

My lesson this week is cancelled for the time being. We work on alternative ideas how to meet and teach/learn bridge. That little particle has made us busy, very busy. 

If we spend all energy we for the moment spend on complaining about everything, we change to spend it on inventing ways how to do if the virus gets bigger… we maybe have a chance to win this battle.

Nu till svenskan

Jag lever fortfarande.  Det är ett faktum jag har varit så nära att svara när jag hör alla klagande runt om i världen.  En pandemi har förändrat allt för oss.  Igår eftermiddag pratade jag med en indisk man som bodde i Chennai (känd av mig som Madras). Han berättade även om de drabbades av problemen kring viruset.

 I går fick jag en video från min kära froggyfriend.  Han älskar att skicka mig skämt särskilt med en brittisk accent.  Det känns som när svenskar och norrmän retar varandra här i Skandinavien.  Den här gången var det två brittiska män som berättade till USA: s president, vad de hörde från Trump som sa:

I etapp ett sa han: Ingenting kommer att hända

I etapp två sa han: Kanske kommer det att hända, men vi kommer inte att göra någonting åt det

I etapp tre sa han: Kanske borde vi göra något åt ??det, men det finns ingenting vi KAN göra

I etapp fyra sa han: Kanske var det något vi kunde ha gjort … men det är för sent nu hur som helst …

Det här är en berättelse som jag inte vet om jag ska skratta åt eller gråta av.  Detta är en enorm kris som varje land måste försöka övervinna.  För tillfället uppskattar jag alla slags historier som får oss att skratta.  Vi behöver dem alla.  Vi måste prata om skräcken på något sätt.  Varje person säger något om viruset.  Vi måste prata om det.  Men det finns inte mycket att säga.  Endast två meningar …. och vi har sagt allt det är att säga.

Hur länge kommer det vara?

Ingen vet säkert.

Alla de fakta vi har för tillfället och det är inga fakta, bara frågor.

Jag känner som om hela världen är förlamad av denna pandemi.  När vi drabbades av svininfluensan var vi rädda, då för nio år sedan.  Men jag tycker att detta är mycket allvarligare, så allvarligt eftersom många människor får det som en mindre influensa och inte inser att de är smittbärare, människor som bär runt viruset. Svininfluensa gjorde dig mycket sjuk, mycket hög feber och mycket smärta. Utan tvekan visste du att du drabbadats av den sjukdomen som också sågs som en pandemi.

Vicky i Saskatchewan sa till mig idag att alla skolor och universitet var stängda i hennes land.  Och när hon sa det såg jag rädslan i hennes ögon.  Vi pratade lite om när vi senast hade en sådan övergripande kris i världen och vi trodde att det var kriget om Suez-kanalen hösten 1956. Inte många år efter att andra världskriget slutade, och vi hörde vapenskrammel igen.  På den tiden höll hela världen andan och väntade vad som skulle hända.  Det var en oenighet mellan stater vid den tiden. 

Nu har vi en hel förenad värld mot en liten liten partikel, med namnet Covid 19. Och så snart människor inser vad terrorbalansen i detta ”krig” är, är jag övertygad om att de flesta slutar klaga och börja leta efter sina egna möjligheter att  utveckla idéer om hur man ska göra och när man ska göra det. När jag tittade på en presskonferens med några ministrar på TV idag, såg jag vår premiärminister som vanligtvis bär en partisymbol på jackan, idag hade han och alla politiker ändrat och bar en svensk flagga istället.  Signalerar att det är vapenstillestånd mellan alla politiska partier för tillfället.  En för alla, alla för en…..

Froggyfriend skickade ett meddelande om han ville spela igår, och bad mig föreslå en tid … Jag föreslog halv sju, även om jag vet att han måste ändra sin tid för middag lite.  Jag är övertygad om att människan lever med bara en hand fri.  Den andra han har sin klocka så han inte kommer att missa någon rendezvous, inte heller vill han vara för tidig.  Kanske tror någon att han är för angelägen om han är tidig.  Inte för mycket eller för lite.  Jag har tänkt så många gånger att jag borde säga 19.34 ”sharp” för att kontrollera om jag har rätt.  Vi spelade en halvtimme och efter det sa han plötsligt: ??nu kommer Macron att prata med oss, jag är tillbaka om trettio minuter och han försvann.  En halvtimme senare var han tillbaka och berättade att han var i karantän till en början i 15 dagar, följt av några otäcka ord som jag är övertygad om att hans mor inte tillät honom att använda.

Frankrike var inte det första och enda landet i världen med denna typ av restriktioner.  Senare i min bridgeclub på nätet hörde jag om Irland hade stängt många platser, men irländarna var mest skadade av att deras pubar var stängda.  Många stater i USA berättade om restriktioner, en efter en och jag vet nu att USA inte är någon dröm för en turist.  Inte många anständiga platser att ta en öl eller ett glas vin.  Det fanns många ”skämt” om viruset och återigen insåg jag att det är sättet att hantera ett hot du inte kan undvika.

Idag när jag var till min fotvård insåg jag hur tomma gatorna var.  Bara några pensionärer var ute på en långsam promenad för att få lite frisk luft och sträcka på benen.

Gick snabbt in i mataffären för att få lite bröd.  Människor, andra kunder ser ut som de skäms och ser inte på varandra. Jag måste erkänna, också jag tänker, måste jag göra det här köpet.  Men om jag inte gör det idag, måste jag fara i morgon.  Vi har inte lagrat någonting.  Hur som helst, jag har ordnat en yngre person som har lovat att inhandla det jag skickar en lista på.  Och vi far dit och hämtar det utan direktkontakt och betalning via internet.  Jag känner att det är min plikt att försöka hålla mig borta från smitta.

Min lektion den här veckan har blivit inställd för tillfället.  Vi arbetar med alternativa idéer för att träffas och lära bridge.  Den lilla partikeln har ställt till det för oss, varit besvärligt.

 Om vi ??spenderar all energi vi för tillfället spenderar på att klaga på allt, ändrar vi det för att hitta på sätt att klara oss oavsett om viruset brer ut sig … vi kanske har en chans att vinna den striden.