English first today
I was asked yesterday, my thoughts about how long time it would take for the postman to swim over the Atlantic Ocean with a small bag with menthol drops for me. It was my Canadian friend who told me he had bought me some menthol drops, to cure my cough. He wondered if I thought the postman arrived before my cough was disappeared for this time. I laughed and told him he had to fill in the declaration for the customs very carefully. Otherwise it would be as the Christmas gift Vicky has sent me.
She revealed early November she had posted a parcel for me, a gift for Christmas. And she told me it was something I should wear for Christmas. I told her I had some plot Hooded already, but she laughed and said it was a secret. About the same time I had wrapped and sent her a shawl, a combined Christmas and birthday gift. She is leaving for a cruise those days so she will spend her birthday on a ship somewhere in Caribbean sea. But l didn’t tell her. It was supposed to become a surprise. And some weeks after, when l had told her I was going to visit my brother so no idea for her to call at Skype that day. When we arrived my brothers house and sat down for a cup of coffee, I heard a hazy sound. Suddenly I understood it was my iPhone, and there she was at Viber. Have just a few friends who use Viber so l guessed immediately who was calling me. I answered the call and someone shouted and laughed into my ear – I’ve got it, I’ve got it.
She had seen the shawl when I knitted it, and begged for it. I had told her it was not very wise to send such handicraft, the customs maybe would destroy it for us. But she insisted, they were not that rude, to destroy a parcel from one old lady to another. After all I decided to take the risk and send it to her. After about two weeks it arrived to her. Without any damage from either the customs nor the delivery.
When I heard her gratitude I shared her joy. Neither of us had achieved any fortune, but in is like having a penpal far away and receive something in my hand which has left her hand some weeks ago. Something exciting, something exotic.
Vicky was impressed by the handicraft and went to her bank office, bought a check with US-dollars and sent me in an envelope. Was in my mailbox after five days! Not any swimming, but flying postman this day…. I was stunned. Did she really appreciate the shawl that much? I tried to redeem the check at my bank office. They smiled at me and said, it would take about a month to get the money for the check. And the charge to get it cashed was about 100 US-dollars. The check was at 50 US-dollars! I didn’t know if I should laugh or cry, when I stood there and heard the verdict…. The check was put into a new envelope and returned to sender.
And our next conversation via Skype became a lesson about Sweden and our legislations. Most western country has at first and most important law: You shall have no other gods with me! The first Swedish law is ”Murphy’s law”. An expression about if something is possible to get impossible it shall become the first option. She laughed a lot, and I have no idea if she understand what I meant. I think you have to be at least third generation in Sweden to understand….
When we spoke later on, I told her I had sent my parcel about same time as she told me she had posted a parcel for me. And we agreed my swedish swimming postman won the race. My postman was a faster swimmer than her was.
Day after day she continued to ask for the Canadian postman’s arrival. But no, not any sight of the parcel yet. Some weeks before christmas she started to investigate about her consignment, and at that time she sent a new parcel to me in case her first sent parcel had disppeared for ever. And every day she started our conversation – if I had recieved any parcel yet.
One day I had get a note from my postoffice there was a parcel waiting for me. I told Vicky but said I hadn’t had the time to bring it home yet. Later that day I went to postoffice. The woman at Office, brought the parcel and revealed for me it was from Paris. She was lectured by me, France wasn’t just Paris, and she blushed about her curiosity. But I had got a Christmas gift from Froggy!! Some cans with Foie Gras, goodie, goodie! And as far as I could see, the customs hadn’t decreased that amount…. But Vicky started to sound desperate, when I told her it wasn’t her delivery. She continued to ask, but when my Christmas was celebrated she became silent. Almost as she felt ashamed she didn’t manage to give me this gift in time for Christmas. I pitied her, but decided not to make up any lie. I saw the sadness in her eyes every time we happened to mention it. And parcel number two wasn’t fast either.
Vicky is a woman who celebrates christmas twice, our christmas and her own orthodox christmas-time, and between those she have new years celebration too.
New year we celebrated in Norrland, a short trip to surprise a brother in law at his 70th birthday. The last thing I did before departure for airport was, to check my mailbox.. And when we arrived home again, the first I did was, to check the mailbox. No postman had visited
Last week when I was at bridge site and played, Vicky sent me a messages in private…. where she told the parcel had returned to her addresse in Saskatchewan! After more than two month, she got her parcel back. I presume the postman had been swimming more than half the way over Atlantic ocean, yes I think he must have seen our Swedish shore before he turned around. What a waste of energy, but the next day I was told the declaration for customs wasn’t filled in right. Vicky went to postoffice again and complained. The postal official, had made that error and now the latest news is, the parcel is on its way again.
We have had a subject to speak about for month and ponder and speculate around. I have to admit I feel how my vocabulary increases, when I have this smalltalk to Vicky so often. Both of us know, we continue because of the win-win situation it brings both of us. She feel she decreases her loneliness and I am developing my english knowledges.
Just an hour ago my postman had get such a bad conscience , therefore he put a parcel in my mailbox. And in a hurry I went there and fetched the delivery. Fortunately it was well wrapped in a thick plastic bag because it was soaking wet. But when Vicky called just after I got it, she was able to see her second parcel has arrived. After about six weeks.
Soon we have to find a new subject to discuss hopefully.
Och nu svenskan
Jag blev tillfrågad igår, om hur lång tid jag trodde det skulle ta för postmannen att simma över Atlanten med en liten påse med mentol karameller till mig. Det var min kanadensiska vän som sa till mig att han hade köpt mig några mentolpastiller för att lindra min hosta. Han undrade om jag trodde att postbudet anlände innan min hosta försvann för den här gången. Jag skrattade och sa till honom att han måste fylla i tulldeklarationen mycket noggrant. Annars skulle det bli som julklappen som Vicky har skickat till mig.
Vicky avslöjade i början av november att hon hade skickat en paket till mig, en julklapp. Och hon sa till mig att det var något jag borde bära till jul. Jag svarade henne att jag redan hade en tomteluva men hon skrattade och sa att detta var en hemlighet. Ungefär samtidigt hade jag slagit in och skickat henne ett sjal, en kombinerad jul- och födelsedagspresent. Hon åker iväg till en kryssning de dagarna så att hon tillbringar sin födelsedag på ett fartyg någonstans i Karibiska havet. Men jag berättade inte för henne. Det var tänkt att bli en överraskning. Några veckor efteråt, när jag berättade för henne att jag skulle besöka min bror så det var ingen idé för henne att ringa på Skype den dagen. När vi anlänt till min bror och satt ner med en kopp kaffe, hörde jag ett svagt underligt ljud. Plötsligt förstod jag att det var min iPhone, och där var Vicky på Viber. Har bara några få vänner som använder Viber så jag gissade omedelbart vem som ringde mig. Jag svarade och någon ömsom skrek och skrattade i örat – jag har fått det, jag har fått det….
Hon hade sett sjalen när jag stickade den och bad om att få den. Jag sa till henne att det inte var så klokt att skicka sådana handarbeten, tullarna kanske skulle förstöra det för oss. Men hon insisterade, de var inte så oförskämda, att förstöra ett paket eller dess innehåll från en gammal dam till en annan. När allt kommer omkring bestämde jag mig för att ta risken och skicka den till henne. Efter ungefär två veckor kom det till henne. Utan skada från varken tullen eller leveransen.
När jag hörde hennes tacksamhet delade jag hennes glädje. Ingen av oss hade uppnått någon förmögenhet, men det är som att ha en brevvän långt borta och ta emot något i min hand som har lämnat hennes hand för några veckor sedan. Något spännande, något exotiskt.
Vicky blev imponerad av hantverket och gick till sitt bankkontor, köpte en check med amerikanska dollar och skickade mig i ett kuvert. Det läg i min brevlåda efter fem dagar! Inte någon simning, utan flygande postbud idag …. Jag var imponerad. Uppskattade hon verkligen sjalen så mycket? Jag försökte lösa in checken på mitt bankkontor. De log mot mig och sa att det skulle ta ungefär en månad för att få pengarna. Och avgiften för att få den löst var cirka 100 US-dollar. Checken var utställd på 50 dollar! Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, när jag stod där och hörde domen …. checken lades i ett nytt kuvert och returnerades till avsändaren.
Och vår nästa konversation via Skype blev en lektion om Sverige och vår lagstiftning. Det flesta länder i väst har som en början och även den viktigaste lag: Du ska inga andra gudar hava jämte mig!
Dock är den första svenska lagparagrafen: -”Murphys lag”. Om något är möjligt att bli omöjligt ska det vara det första alternativet… Hon skrattade mycket, och jag har ingen aning om hon förstår vad jag menar. Jag tror att man måste vara minst tredje generationen i Sverige för att förstå …
När vi pratade senare, berättade jag för henne att jag hade skickat min paket ungefär samtidigt som hon berättade att hon hade sänt ett paket till mig. Och vi enades om att min svenske postman vann simtävlingen. Min postman var en mycket snabbare simmare än hennes.
Dag efter dag fortsatte hon att fråga om den kanadensiska brevbäraren hade kommit fram. Men nej, inte något på paket ännu. Några veckor före jul började hon undersöka vad som hänt, och vid den tiden skickade hon ett nytt paket till mig om ifall hennes först skickade paket hade försvunnit för alltid. Och varje dag startade hon vår konversation med frågan – om jag hade fått något paket ännu.
En dag fick jag en avi från mitt postkontor var det ett paket som väntade på mig. Jag berättade för Vicky men sa att jag inte hade haft tid att hämta det ännu. Senare samma dag gick jag till postombudet. Biträdet hämtade paketet och avslöjade för mig att det var från Paris. Hon fick en upplysning, Frankrike var inte bara Paris, och hon rodnade över att ha avslöjat sin nyfikenhet. Jag hade fått en julklapp från Froggy !! Några burkar med Foie Gras, goodie, goodie! Och så vitt jag kunde se, hade tullen inte minskat det antalet burkar … Men Vicky började låta desperat, när jag sa till henne att det inte var hennes leverans. Hon fortsatte att fråga, men när min jul firades blev hon tyst. Nästan som om hon skämdes att hon inte lyckades ge mig denna gåva i tid till jul. Jag tyckte lite synd om henne, men bestämde mig för att inte prova med någon lögn. Jag såg sorgen i hennes ögon varje gång vi nämnde det. Och paket nummer två var inte heller någon snabb leverans.
Vicky är en kvinna som firar jul två gånger, vår jul och hennes egen ortodoxa jul och mellan dem har hon också nyårsfirande.
Nyår firade vi i Norrland, en kort resa för att överraska en svåger på hans 70-årsdag. Det sista jag gjorde före avresan var att kontrollera min brevlåda … Och när vi kom hem igen, var det första jag gjorde att kontrollera brevlådan. Ingen postbud hade besökt oss.
Förra veckan när jag var på bridgen på nätet och spelade, skickade Vicky mig ett meddelande privat … där hon berättade att paketet hade återvänt till hennes adress i Saskatchewan! Efter mer än två månader fick hon tillbaka sitt paket. Jag antar att postmästaren hade simmat mer än halva vägen över Atlanten, ja jag tror att han måste ha sett vår svenska strand innan han vände. Vilket slöseri med energi, men nästa dag fick jag höra att tulldeklarationen inte fyllts i rätt. Vicky åkte till postkontoret igen och klagade. Posten hade gjort felet och nu är de senaste nyheterna, paketet är på väg igen.
Vi har haft ett ämne att prata om i månader och fundera över och spekulera runt. Jag måste erkänna att jag känner hur mitt ordförråd ökar, när jag har detta smalltalk med Vicky så ofta. Båda vet, vi fortsätter på grund av win-win-situationen som det ger oss båda. Hon känner att hon minskar sin ensamhet och jag utvecklar mina engelska kunskaper.
För bara en timme sedan hade min brevbärare så dåligt samvete, därför lade han en paket i min brevlåda. Och i en hast gick jag dit och hämtade leveransen. Lyckligtvis var det väl inslaget i en tjock plastpåse eftersom paketet var dyngsurt. Men när Vicky ringde strax efter att jag fått paketet såg hon att hennes andra försändelse har anlänt. Jag ”stilade” i min nya scarf. Efter ungefär sex veckor.
Snart måste vi förhoppningsvis hitta ett nytt ämne att diskutera.
Margareta
Fantastiskt att post kommer fram överhuvudtaget