Jag läste i en av mina böcker om en man som gjorde en raggardusch. Men vad i hela friden är det? Blev nyfiken och letade efter begreppet på nätet. Fick veta att det var ett sätt att kamouflera sin sunkiga kropp med billig deodorant, då tid och ork inte tillåter en vanlig dusch. Jaha. Så mitt barndomsminnes ”kattatvätt” har fått en uppdatering. Inte uppgradering, bara uppdatering av namnet, fast kanske tillägget med deodoranten i själva verket är även en uppgradering. Däremot känner jag att begreppet har fått lite maskulin karaktär. Raggarna var killar, unga ännu finniga män. Med brylkrämen i håret och hockeyfrilla som hette ”brass” på den tiden. Men brass är något annat nuförtiden. Något man röker. Fast det heter nog något annat numera det också. Hänger ni med? 

Vad, om denna snabbsanering sker av en kvinna? Jag provade med ”spättedusch”? Men maken sa att spättorna hängde inte med raggarna, de var knuttarnas moatjéer. Vad heter det då när en kvinna gör en snabbuppfräschning så att hon ska bli lite mer presentabel? Duger det med lite luktegott ur flaska eller lite talk som doftar? Men att dessa unga damer var så obetydliga att de inte fått något eget epitet???? Raggarbrudar, alltså…. så patriarkaliskt. 

Jag tycker det är kul att följa språkets vindlingar genom tid. Men en sak som jag inte riktigt förstår ännu, är svaret man får i tid och otid: – ingen fara….!!!! Vadå ingen fara. Jag känner inte att jag varit hotad. Jag vet med säkerhet att jag inte hotat någon heller. Ändå blir jag underrättad att det inte är någon fara å färde. Vad är det jag har missat? 

Nu har vi några veckor framför oss då det pratas och önskas God Jul och Gott Nytt År. Till höger och vänster. Tack det samma. Och en God Fortsättning. Och ett Gott Slut. De dammas bara fram en kort tid dessa fraser, så de blir inte så slitna. Kanske därför de inte ändrats så mycket så jag kan komma på något. Dessa julhälsningar klingar likadant i mina öron idag som de gjorde då jag var unge. Men de skrivna julhälsningarna har blivit mer digitaliserade och riskerar att försvinna i flödet av all reklam. Men det finns faktiskt en och annan som inte har dator. De får en gammaldags julhälsning från mig på ett gammaldags julkort. Jag är faktiskt barnsligt förtjust att skriva brev och andra hälsningar till folk. De får bli som en mix mellan ”förr-i-tiden” och ”nu-för-tiden”. 

Nu står vår lilla söta gröna granna gran i stugan. Den är oerhört fin. Jag har klätt den med julgranskulor modell mindre. De stora vi haft tidigare harmonierar inte med vår numera lite mindre pompösa gran.

Pratade precis med Vicky i Saskatchewan som för tillfället ligger däckad i en förkylning. Fast hon säger ”a flu”, jag tror att de kallar allt för influensa därborta. Hon berättade att hon skickat mig ett nytt ”parcel” därför det hon skickade för två månader sen inte dykt upp. Vi fortsätter att sända små brev och ibland småpaket till varandra. Vi hoppas att denna tjänst ska finnas i vår livstid. Då vi pratade via Skype, visade jag henne våra advents- och juldekorationer. Det är JU lite spännande att få se och höra om andras traditioner. 

Vicky blev fundersam då hon såg min adventsljusstake i fönsterkarmen. Jag såg hur hon lade pannan i djupa veck. Är det en Hannuhka symbol, undrade hon. Är du jude? Hon lät mycket förvånad. Nej kära vän, det är en vanlig svensk ljusstake. Och jag har inte konverterat. Vi har talat om religioner så många gånger, hon är en trogen kyrkobesökare. Och jag har berättat om mitt svala intresse för kyrkan och dess budskap. Jultraditionerna som är en sammanblandning av kristendomens jul och forna tiders midvinterblot har jag försökt förklara för henne. Samtidigt känner jag att det är nyttigt att få tala om vad det är vi håller på med. 

När min fina julhalmbock blev förevisad för henne tjöt hon av förtjusning. Oh, adorable, sa hon. Men varför en bock? Jag fick berätta för henne att jultomten var ett ”nytt” påfund. Inte så gammal figur. Men bocken har en äldre plats i vårt julfirande. Och min ”Hannuhka-ljusstake” som inte är en Menora, är lika gammal och svensk som bocken.   

Det är så kul att få utbyta alla dessa traditioner med varandra. Jag känner att man får ibland gå ner i de djupaste hjärnvindlingarna för att hitta svaren på vissa av våra ständigt återkommande traditionella göranden. De fungerar som en sorts minnesträning. 

Detta blev en lång story på ämnet raggardusch. Men sådant som raggardusch ska vi inte syssla med. Nu ska det bli ett riktigt jula-bad. Har vi inte gjort på minst 363 dagar. Så det får bli, antingen det behövs eller ej.