Feel good eller feel bad

Sist jag skrev fick min väninna ett nytt ord att stuva in i sitt förråd. I måndags när lillasyster dök upp på en elvakopp började vi tala dofter lukter odörer och smaker. Hon uppenbarade sig med en behaglig lätt parfymdoft. Vårt hem fylldes med en fräschör, och jag påtalade detta för henne. Jag berättade att jag bett sonen påpeka om vi började sprida en ”sunkig” doft omkring oss, vi, hans gamla föräldrar. En inte alltför ovanlig händelse runt gamla människor. När det blir längre mellan städdagarna och den personliga hygienen också blir glesare åtgärdad. Lillasyster tittade förvånat på mig och frågade om jag kände doften? Annars hade jag väl inte påtalat den för henne, menade jag. Men att du kan på flera meters håll känna den, menade hon. Tror du jag chansar och tror att du luktar gott replikerade jag? Klart jag känner den. Då började hon sniffa runt sina handleder och påstod att hon inte kände någon doft alls. Har jag vräkt på för mycket frågade hon ängsligt? Nej absolut inte, menade jag. Men du fick vårt hem till att dofta rent och nystädat! 

Kanske man ska ta detta i beaktande, att sonen inte ska sniffa efter sunkighet utan också om vi börjat att använda köpedofter…. 

Sedan fick den alspånsrökta pastramin några minuters uppmärksamhet. Den, som jag dukat fram till kaffet och de nybakat frasiga småfrallorna. Jag gillar den, pastramin har lite mer karaktär än kokt skinka, men lite mindre aggressiv än den rökta skinkan. Och på frallor, ja då känns det som lyxens lyx. All form av vardagslyx glädjer vi oss åt. 

Vi pratade julskyltning, som maken och jag varit på i söndags. Båda var vi lätt besvikna över den skyltning vi såg på stadens gågata. Jag tittar inte så mycket på skyltning av kläder, men hos juvelerarna stannar jag gärna och tittar på glittret av guld och diamanter. Men oj så besviken jag blev. Där var bara små prislappar. Mellan 10.000:- upp till 20.000:- visade många skyltar. Men själva varorna fanns inte. De var bortplockade ur skyltfönsterna! På självaste julskyltnings-söndagen! 

Jag sa till maken att det var sista gången jag gjorde mig besväret att gå på julskyltning. Då vi nådde Stortorget fanns det inga marknadsstånd. Här brukade jag köpa glögg av SLK Lottakåren, men de fanns inte här. Däremot stod biblioteksbussen uppställd tvärsöver trottoaren. Med en bibliotekarie som stod och bjöd oss att titta in i bussen. Hon ville presentera den och ge oss en turlista. Jag berättade för henne att bokbussen var vi bekant med, och den del av bibblan vi använder idag, Legimus, har de kanske inte med på bussen. Det blev trots allt en pratstund med henne då vi fick information om vad som händer med Legimus närmsta tiden. 

Lillasyster fick också höra att vi inte sett de magnifika ljuskronorna tända över Södra Storgatan. Vi var för tidigt ute, så de fanns men var inte tända. När vi passerat Trädgårdsgatan vände jag mig om och tittade norrut, och fick se dem tändas. De är verkligen pampiga. 

Södergatan hade juldekorationerna tända, men inget som skvallrade i övrigt om julskyltning. Ingen julmusik över gator och torg. Granen på GA-torg var vacker, men ingen dans runt den eller några lottstånd. Bara tystnad utom av trafikbruset. Vi strosade vidare bort på sydhamnskiosken och åt en gammaldags porting, korv och mos. Något ville vi ha som förr. 

När vi satt vid fikat med lillasyster började vi tala om smaker och smakstark mat. Detta angående att jag kände hennes parfymdoft. Jag undrade om hon, då hon inte kände dofter längre, om hon smakade vad maten smakade. Vi var överens om att vi alla kände sött och salt, men sedan? Ja sen finns det JU surt och beskt, eller hur är det. Maken hade hört om umami så det passade han på att tala om. Umami sa lillasyster? Vad är det? Oj då, snabbt kom han på att byta ämne…..också finns det JU lönnsalt, fortsatte han. Jaha, vad är det då? Jag provade med att det är motsatsen till lönnsirap. Men vi fick veta att pizzan på Torino är lönnsalt. Minst en liter vatten extra dricker man sedan man ätit den pizzan. Och trots att man, strax efter att man ätit sistan på  pizzan, feel good. Så då det gått en timme övergår man till feel bad. 

Nu kom jag onekligen att tänka på flera av de boktitlar jag fick tips om via min svägerska. Då vi undrat lite vad betyder detta med ”feel good”? Ett flertal av dessa böcker har varit urtråkiga. Varför heter de feel good-böcker? Många av dem innehåller så många duktiga människor att man bara får dåligt samvete då man läser dem. Jag brukar benämna dessa som feel bad-böcker. Den enda som troligen feel good är författarinnan när moneysarna rasslar in på hennes bankkonto, då böckerna säljs. Kanske även då hon skriver dem, att hon feel good. Skrattande brukar jag säga att jag feel good när jag får gnälla av mig här i dessa anteckningar. 

Nu förväntar jag mig  – att någon kommenterar att jag sagt ”hon” inte ”hen”. Men alla feel good böcker jag läst hitintills är skrivna av kvinnor. Punktum, som dansken säger.