Änglamat

Mat för änglar tänker jag. Jaha, ytterligare en skröna på ämnet mat. Men vadå? Livet består av äta sova dö….eller hur var det dom sa?? 

Måndagens mat brukade ofta vara pytt-i-panna då jag växte upp. Rester på söndagssteken var inte ovanligt. Det räckte inte att fixa till en middag med hela skivor av den goda steken, men då den skurits ner i småtärningar och blandats med lite stekt lök och potatistärningar blev det en smaklig måltid. Fanns det kvar av den goda gräddsåsen fick den gärna slinka med ner också. 

Vår måndagsmiddag denna vecka blev en räddning av mjölk som hade blivit lite åldrig. Mjöl mjölk och ägg vispades ihop med lite salt, och hälldes i en braspanna. Tre stora potatis revs grovt och ströddes ut i ”pannkaks-smeten”. Sedan lades ett täckande lager av baconskivor över hela skapelsen. In i ugnen och gräddades tills en ljuvlig doft spred sig i hela huset. Lingonsylt fick förgylla den maträtten, och gamla mjölken kom till heders. 

Men när jag tar lingonsylt till maten är det inte tillåtet att ”sno åt sig” skeden med en jätteklick sylt och stoppa ner i mjölkglaset, att avnjuta som efterrätt. Antingen till maten eller till efterrätten. Därför, när vi äter kåldolmar struntar jag i att ta lingon till dolmarna. Lingonen sparar jag till efter maten och sitter och njuter med mjölk, direkt ur mjölkglaset. Mums. 

Men vissa maträtter bara kräver lingon som tillbehör. Som denna goda potatisbaconpannkaka som vi åt i måndags. Inte heller kroppkakor klarar sig utan lingonsylt. Så där sitter jag och sneglar på burken då vi har avnjutit våra måltider. 

Idag blev det dubbel vånda då vi tog oss an resterna av måndagen middag. Men vi plockade även fram två kroppkakor ur frysen, som var en rest från tidigare. Uppstekta kroppkakor är himmelskt goda. Men även potatisbaconpannkakan blev bara godare att bli stekt. Ibland är mikrovågsugnen inget bra alternativ. Jag skrattade åt maken, pär-tängvattnaren, ett namn som används om folket i Tängvattsdalen. Befolkningen levde på små självhushåll. Med potatisodling som enda möjliga odling, då klimatet inte tillåter någon annan gröda att mogna så där långt norrut. Potatis heter ”pären” på ortens språk. 

Jag sa att detta var väl lyxens lyx för hans del. Att får en buffé med uppstekta potatisrätter serverade med smält smör och lingonsylt. Ögonen glittrade på honom. Men även jag gillade anrättningen. 

Efter maten satt vi småpratande. Jag sneglade på lingonsyltburken. Men visste att jag överskridit ransonen flerdubbelt. Kvar på min tallrik fanns lite smält smör och lite rött från sylten. Jag tog matkniven och samlade ihop ett uns av det goda. 

– Hade det varit då…. då jag var unge……sa jag. 

– Ja jag vet svarade maken, då hade du slickat tallriken. 

Jag erkände. 

Mitt förslag var att jag kunde hälla lite smält smör på tallriken och röra ner lite lingonsylt, istället för lingon-och-mjölkglaset. Ett par stora runda ögon mötte min blick tvärs över bordet. Jaså, så du menar att din lingon-och-mjölk-diet ska övergå till att vara lingon-och-smör-diet istället?? 

Det var inget bra förslag insåg jag, av hans blick att döma, men smarrigt, eller hur?

Sedan spann vi vidare på temat slicka tallriken…..ja jag ska inte skvallra, jag lovar. 

Men det är väl en erkänsla att maten var god som serverades? Eller?

Samma som den gången då smörgåstårtan blev av med sin garnering uppe på, då det JU i alla fall var det godaste och man var JU så mätt. 

Sedan pratade vi en stund om skorpor, lingonsylt och vispgrädde. Denna efterrätt som vi fick vissa söndagar då jag var barn. ÄNGLAMAT! De söndagar vi inte åt inkokta plommon med grädde. Efterrätt var viktigt på söndagarna. 

Skrattande dukade jag av och tänkte att dessa små ord roar kanske någon. Gör de inte?