nedtecknade minnen och berättelser

Mina försök att tala med mer än mina landsmän, my try to speak but my country-fellows

English first this time, swedish after

I am convinced many of my readers thinks, what a horrible language, the english she writes. But I will tell you, this is my way to try and write and speak another language but my mothers tongue. At my age I have noticed, if I ever dare to use anything but old knowledges, I will never develop. Therefore, this is my way doing self-educations in other languages. And admit dear reader, you did follow me these sentences, didn’t you. 

And it makes me happy to find I can communicate with many many people around the world, despite different countries religions and politics. Democracy or what governments or constitutions, they are not same, but who am I to claim, all the countries in world may look equal. 

Questions about how people can cope to this or that kind of politic isn’t my issue. And when I talked to Mr Canada he proposed we never should discuss such issues as politics or religions. I told him such subjects hadn’t occurred to me, so I was a bit surprised he started to say so. Good he said and a few words before we close that subject he paste: Trump is weird, he said and after that: stop politic talk. Ha ha ha. And he received gratefully a silent confirmation from me by being quiet quite. I don’t know what he had read in newspaper or heard in his broadcast that very day, but we closed the subject. 

Another day when I felt the difference in our way of thinking was, when I got invited to come and visit a player in Australia. We use to sit and smalltalk while we wait for our tournament to start. And we really enjoyed each other’s company. He tells about his part of the world, east Asia and Australia. And he gets news from Northern Europe and Sweden. Ali said to me, come and visit me. I’m sure we have subjects for several days to talk about. We can sit at my veranda, at my porch and tell about our worlds. I have a little fireplace, a small stove if it will become chilly in the evenings so we don’t have to freeze.

Our smalltalk is like a thread being spun, it continues all the time. I said: no thank you, about your invitation. In Australia you have such a hot climate I can’t stand it. I have just finished a book, A town like Alice by Neville Shute. It is about Malacca peninsula and Australia, and everything in that book told about the heat. I had to sit almost nude when I read that book. And Australian climate doesn’t suit me, I told Ali. 

Do you hear the contrasts? He is anxious I will freeze and I am convinced I will melt as an ice cream in the heat. But Ali reacted at my word “nude”. Of course, it isn’t politics or religion anymore. It’s sex. And what differences follows to this subject. Ha ha ha. I was told in his world the women wear burqas. And there I sat, realised another limit, a pale. I think we both become a bit both surprised and maybe a bit shy. The subject became too awkward to us. My proposals was, why don’t you men wear blindfolds instead? So the women can dress more appropriate to the climate? And Ali laughed at me. We had to change subject and pretend as we never had talked about anything like this. 

And my dear friend Vicky in Saskatchewan, the woman who made me dare to talk and chat as much as l do, has taught me so much about her world and her life. I hear about how she thinks about her influence from her childhood and how she was brought up in another part of the world.  I don’t think she is aware of it herself, but I can hear what she thinks. And I get a knowledge about her religion, and how important to her, having this connection to her childhood. When the days in world are turbulent times, and you feel the threat from all kinds of changes, your childhoods religion is a comfort to lean on. 

And there I sit and feel a bit ashamed, over my protected life. In a country without larger conflicts but if we shall look at the new kick-boards which have been established in our cities, as if they are vehicle or not. If I as pedestrians shall look up and move over for them or if they ought to drive around me…. big political decisions. Isn’t it?

Another funny difference I did observe the other day, my dear Froggy-friend (he has allowed me to speak about him) this man had deposit next week (a whole week) to look over his financial situation and maybe make some changes in nearest future. I thought when i read it, it will take me 5 seconds to look over my financial world. One look in my wallet, my new beautiful Louis Vuitton wallet (three seconds to admire that one), 200 Swedish kronor still in there, and a fast look at my phone, yes, no one has stolen my money from my bank account either. I don’t know which one of us who is most satisfied with our situation. I am convinced either of us are starving to death in our lifetime, oops…! But I get a week to spend with my knitting and bridge-friends, and my eternal chatting. 

BTW, (by the way,) I have taught my friend how to copy and paste. She complains now and then I don’t participate at Facebook. I have been there, some years ago in Facebooks beginning era.  But decided to log out from it. Had a feeling about anarchy growing at those pages. And I try to get my news and knowledge where I hope and think I can trust the information. But my friend meant I didn’t get any news from her when I wasn’t on Facebook. And I answered, in an aggravating way, I send my friends a copy of my writing, if I suspected they not read it where I usually get it published, and I wanted them to read. Easy for you to say, she whined. You have another computer as I, she said. Very soon she had got an advice from me how to do. And about fifteen minutes later I got the text in a mail from her. Now she knows how to do to copy and paste, and we have widened our worlds, both of us. In future I hopefully get to hear about what happens to her, as well as she reads my bla bla bla in this chat.

And you who read all this text and not are a native english speaker, admit it was fun to understand after all. If there are too many misspellings or inaccurancy among my words please send me a comment. Any comment I do appreciate.

 

Och här kära vänner , svenskan…

Jag är övertygad om att många av mina läsare tycker, vilket hemskt språk, engelskan hon skriver.  Men jag ska berätta för dig, det här är min väg att försöka skriva och prata ett annat språk än mitt modersmål. Vid min ålder har jag märkt att om jag aldrig någonsin vågar använda annat än gammal kunskap, kommer jag aldrig att utvecklas.  Därför är detta mitt sätt med självutbildning till andra språk.  Och erkänn kära läsare, du följde mig dessa meningar. 

Och det gläder mig att jag kan kommunicera med många många människor runt om i världen, oberoende av de  olika ländernas religioner och politik.  De demokratiska regeringar eller andra konstitutioner, vem är jag till att hävda, att alla länder i världen ska se lika ut. Och om så vore, vilken sort skulle det bli. Vilken vore det ideala?

Frågor om hur människor kan klara av den här eller den där typen av politik är inte mitt problem.  Och när jag pratade med Mister Kanada föreslog han att vi aldrig skulle diskutera sådana frågor som politik eller religioner.  Jag sa till honom att sådana ämnen hade jag inte talat om, så jag blev lite förvånad att han sa det.  Bra han sa och några ord senare, strax innan vi avslutade ämnet infogade han: Trump är knepig, och därefter: sluta prata politik!  Ha ha ha.  Och han mottog tacksamt en tyst bekräftelse från mig genom att jag var helt tyst.  Jag vet inte vad han hade läst i tidningen eller hört i radio- eller TV- sändning den dagen, men vi avslutade ämnet.

En annan dag när jag kände skillnaden i vårt sätt att tänka var när jag blev inbjuden att besöka en bridgespelare i Australien.  Vi använder tiden med att sitta och småprata medan vi väntar på att vår turnering ska börja.  Och vi trivs verkligen i varandras sällskap.  Han berättar om sin del av världen, östra Asien och Australien.  Och han får nyheter från Nordeuropa och Sverige.  Ali sa till mig, kom och besök mig.  Jag är säker på att vi har ämnen för flera dagar att prata om.  Vi kan sitta på min veranda, och berätta om våra världar.  Jag har en liten eldstad, en liten kamin om det blir kallt på kvällarna så du behöver inte frysa.

Vårt småprat är som en tråd som spinns, den fortsätter hela tiden.  Jag sa: Nej tack, till din inbjudan.  I Australien har ni ett så varmt klimat som jag inte kan leva där.  Jag har just avslutat en bok som heter: En stad som Alice, (på svenska: Fem svarta höns), av Neville Shute.  Det handlar om Malacka-halvön och Australien, och allt i den handlade om den oerhörda värmen.  Jag var tvungen att sitta nästan naken när jag läste den boken. Därför, australiensiskt klimat klarar jag inte, sa jag till Ali. 

Hör du kontrasterna?  Han är orolig att jag ska frysa och jag är övertygad om att jag kommer att smälta som en glass i värmen.  Men Ali reagerade på mitt ord ”naken”.  Det är självklart inte politik eller religion längre.  Det är sex.  Och vilka skillnader följer med detta ämne.  Ha ha ha.  Jag fick höra att i hans värld bär kvinnorna burqas.  Och där satt jag, insåg en annan gräns, en åsiktsskillnad.  Jag tror att vi båda blev lite både förvånade och kanske lite blyga.  Ämnet blev för besvärligt för oss.  Mina förslag var, varför använder inte ni män ögonbindel i stället?  Så kan kvinnorna klä sig mer lämpligt i det rådande klimatet?  Och Ali skrattade åt mig.  Vi var tvungna att byta ämne och låtsas som vi aldrig hade pratat om någonting som detta.

Och min kära vän Vicky i Saskatchewan, den kvinna som fick mig att våga prata och chatta så mycket som jag gör, har lärt mig så mycket om hennes värld och hennes liv.  Jag hör hur hon tänker. Hennes inflytande från hennes barndom och hennes uppväxt i en annan del av världen.  Jag tror inte att hon är medveten om det själv, men jag kan höra vad hon tycker.  Och jag får kännedom om hennes religion och hur viktigt det är för henne att ha denna koppling till sin barndom.  När tiderna i världen är turbulenta, och du känner hotet från alla slags förändringar, är din barndoms religion en tröst att luta sig mot.

Och här sitter jag och känner mig skamsen över mitt skyddade liv.  I ett land utan större konflikter utom dem,  de nya el-sparkcyklarna som har etablerats i våra städer, där frågan är, om de är fordon eller inte.  Och om jag som fotgängare ska se upp och flytta mig för dem eller om de bör köra runt mig …. stora politiska beslut.  Är det inte…?

En annan rolig skillnad jag observerade idag, min kära Froggy-vän (han har tillåtit mig att prata om honom) den här mannen hade avsatt nästa vecka (en hel vecka) för att se över sin ekonomiska situation och kanske göra några förändringar i närmaste framtiden.  Jag tänkte när jag läste det, det tar det mig 5 sekunder att se över min finansiella värld.  En titt i min plånbok, min nya vackra Louis Vuitton-plånbok (tre sekunder för att beundra den), 200 kronor kvar där och en snabb titt på min mobiltelefon, ja minsann, ingen har stulit mina pengar på mitt bankkonto heller. Skönt. Jag vet inte vilken av oss som är mest nöjda med vår situation.  Jag är övertygad om att ingen av oss svälter till döds under vår livstid, oops …!  Men jag får en vecka att spendera med min stickning och bridge-vänner och min eviga chatt.

BTW, (förresten) Jag har lärt min väninna hur man kopierar och klistrar.  Hon klagar då och då på att jag inte deltar på Facebook.  Jag har varit där, för några år sedan i Facebooks begynnelse-era.  Men bestämde sig för att logga ut från det.  Hade en känsla av anarki som växte på dessa sidor.  Och jag försöker få mina nyheter och kunskaper där jag hoppas och tror att jag kan lita på informationen.  Men min vän menade att jag inte fick några nyheter från henne när jag inte var på Facebook.  Och jag svarade, på ett smått förargligt sätt, jag skickar mina vänner en kopia av mitt skrivande, om jag misstänker att de inte läser den där jag brukar publicera, och jag vill att de skall läsa.  Enkelt för dig att säga, gnällde hon.  Du har en annan dator än jag, sa hon.  Mycket snart hade hon fått ett råd från mig hur man skulle göra.  Och ungefär femton minuter senare fick jag texten i ett brev från henne.  Nu vet hon hur man gör för att kopiera och klistra in, och vi har utökat våra världar, vi båda.  I framtiden kommer jag förhoppningsvis att höra om vad som händer med henne, liksom hon läser min bla bla bla i den här chatten.

Och du som läser all denna text och inte är engelsktalare, erkänn att det var kul att förstå trots allt.  Om det finns för många felstavningar eller felaktigheter bland mina ord, skicka mig en kommentar.  Varje kommentar uppskattar jag.

Föregående

Kalaskaka

Nästa

Marknadsafton

  1. Margareta

    I am so glad that I understod your english. Do you understand mine?
    Och du ska få mina inlägg om mina bravader hädanefter.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén