Fåglar och vädret

And today I have the English after the Swedish

Nolavä’r, östavä’r, västavä’r. Här talar man om vindriktningen många gånger om dagen. I förrgår var det nolavä’r, då kunde vi inte städa. Mattluddet blåser in i stugan igen då vi skakat mattorna. Så då tog vi en dag ledigt. Igår var vinden lite mer gynnsam vindriktning, men den var kanske lite hård. Så vi borde nog överväga det där med städning en gång till. Fast jag ska avslöja att jag tog med hartassen på utedasset, skakade mattan som samlar gräs och lite fjolårslöv. Man ställer JU inte skorna utanför dass då man går in där, lika väl som man inte ställer skorna då man kliver in i en bil. Så nu är där veckostädat. Kanske tid för en ny doftgran, en sådan man köper på macken att hänga i bilen. Det är min uppfinning för att blanda dofterna på dass och förhoppningsvis förvirra för besökaren. Även om de flesta människor vet varför jag hängt den där. Om de inte vet, är det kanske tid för dem att uppsöka läkare, dels en öron-näs- och hals-specialist dels en allmänläkare för resten av huvudet. 

Dagen som stundar visar lugnt väder, visserligen helmulet och svalt. Nu kan vi inte ge vädret någon skuld till eventuella latardagar. Så ….. ut med mattorna. Fram med trasor och dammsugare. Rotborsten fram till det smutsiga skostället. Jag tar det i duschen. Oj så fint det blev! Här har jag gått i 10 dagar och irriterat mig på det. Så var det så enkelt åtgärdat. Men varför bry hjärnan med sådana tråkigheter om hur vi ska attackera städningen? Vid vår ålder går det mesta på rutin. 

Jag var på 4:de juli firande inatt. Vi hade en annan variant på turneringen. Lustigt dessa jänkar har så mycket firande de försöker hålla ihop landet med. De firar mors dag, fars dag, St Patrics day, Veteranday, Valentineday, alla judiska helg- och bemärkelsedagar, de kristna helgdagarna har de precis som vi i Sverige. Jag bara noterar att det är viktigt för dem att fira och önska varann: happy this or happy that…. som en länk. Reflektioner på hur de i landet behöver hålla varann i hand???

Nej nu ska vi inte tala politik, även om det är min avdelning i den här familjen, att sköta världspolitiken. Den mer lokala, Sveriges och den kommunala sköter maken. Eller missköter. Vi är i alla fall rörande överens att om något går snett på endera hållet anses vi inte som ensamt ansvariga för den katastrofen. Sen brukar vi bara ”stämma av” lite då och då vilket ansvarsområde nya problem sorterar under. Jag har kanske nämnt att jag funderar på en politisk karriär. Grunnat på om jag skall ställa upp i nästa riksdagsval med ett nytt parti, med en ända partifråga, ha en utredning om utredningar. Jag hade inte blivit arbetslös närmsta sekel. Vad tror du?

Nu känns stugan fräsch och fin. Veckostädad. Skönt. Jag tar fram handarbetet jag har med från Skåne, en blus som jag haft i många många år. Den har blivit sliten i kragen, konstigt jag har JU inte använt den mycket. Tycker jag varit rädd om den. Har alltid känt den som lite extra. Nu vid senaste tvätten och då jag stod och strök den, såg jag till min förfäran att slitaget gjorde att den ”gapade” i kragen. Lamslagen stod jag där och insåg att mitt klädförråd krympte betänkligt. Vi talar tvåsiffriga procentsatser! Hjälp. 

Men med den där ynkliga rösten som bara jag kan frambringa, frågade jag maken om han tycker om sin fina symaskin som han fått i gåva av mig. Den maskin jag fått gett upp, på grund av min syn inte tillåter sådant längre…. men som han tycker det är trevligt att vara ägare till…. Med en suck undrade han vad som var dagens problem. Jag svarade det är bara en raksöm, en liten en…. Ordnar jag förmodligen lätt svarade han, och symaskinen fick följa med på semester till stugan. 

Kragen är nu avsprättad och fastnålad ”ännavänd” meddelst förstoringsglas och extra ljus. Ligger nu och väntar på att han ska hinna. Maskinen står och stampar fötterna i farstun…

Det tar jag så fort jag hinner är det vanliga svaret jag får då jag ber om hjälp med saker och ting. Och om jag upprepar vädjan svarar han lika sävligt som alltid: he’ hinns’. 

Slog på radion för ett kort ögonblick då vi satt med vår lunch. Jag har i år lyssnat på en del av sommarpratarna i några minuter. Sedan slagit av igen. Musiken är inte i mitt tycke. Bara denna pop som hör till tiden. Gör inte jag. Hör till tiden. 

Maken sa häromdagen att om jag bara ville höra Calle Jularbo och Harry Brandelius skulle jag nog söka andra program. Jaha. Okej då. Men jag har min musik i min mobbe så jag kan lyssna och njuta när jag vill. En bridgespelare, en kanadick, på bridgesidan skickar länkar till mig med ”min sorts musik” varje dag jag loggar in. Det är gamla musikaler, operetter och opera. Klassisk musik som jag kan lyssna på otaliga gånger. Jag skickar tillbaka nordisk musik till honom och vi utvidgar vårt gammaldags musikintresse. För några veckor sedan skickade jag Säterjäntans söndag med en norsk naturbegåvad sångerska och en violinist som får mina öron att gråta, och kanadicken lyssnar fortfarande på den nordiska klangen. Som kompensation har jag fått länkar till South Pacific, en musikal med mycket mysig musik, även en av mina gamla favissar är från just den filmen. Men Calle Jularbo och Harry Brandelius får vara kvar i Sverige, tror jag. 

Och kan ni tänka er, medan jag suttit här och fabulerat har min blus blivit som nästan ny. Hänger på en galge i hallen. Mitt klädförråd är tillbaka på 100 %. Skönt. Hur många paltor det innebär att ha 100 % vet jag inte men det är JU givetvis upp till ägaren, att tycka att det är tillräckligt eller inte. Eller hur? Men det ger en nöjd känsla inombords att jag ytterligare en gång fått rädda någonting från sophögen. Fast den hade aldrig hamnat på någon sophög. Bara hamnat i bra att ha-högen. Ett sådant mysigt tyg kan man ha till mycket. Och när den eminenta symaskinen ändå var framme passade maken på att uppdatera sin gamla ”verktygsväst”, en sådan man har på sig då man snickrar. Sist han satte i kilar i sidorna så den nådde runt hans lekamen, var nog några år sedan. Jag har många gånger då vi varit på byggvaruhus, stått och nupit i sådana västar och frågat om han inte vill ha en sådan ny. Fnysande har han svarat att han har en sådan. Men det är ganska många år sedan den gick att knäppa sist. Nu provade han den stolt och sa: går jag upp i vikt en gång till så slänger jag skiten…. 

Hoppas vi får lite mer sommarvärme, bara lagom, men ändå. Vi vill grilla och hoppas kunna sitta utomhus någon dag. Men enligt väder-appen får vi nöja oss med inomhusmåltider ytterligare en vecka. Det blir stickning och bridge för hela slanten. 

Nya fina ”party-mygg-tältet” står i ladan. Uppspänt för att impregneras. Är gjort och skall torka ett dygn eller två. Så det är på gång att bäras ut.

Jag berättade för Vicky i Saskatchewan om hur man talar häruppe. Antingen diskuterar man fåglar eller vädret. Mycket djupa diskussioner om fåglar och vädret. Tur jag har mina böcker….

Here it is in english

Birds and the weather

Wind from north, wind from east, and wind from west.  Here you talk about the wind direction many times a day.  The day before yesterday it was wind from north, then we could not tidy the house.  The dust from carpets was blowing into the cabin again when we shook them.  So then we took a day off.  Yesterday, the wind was a little more favorable wind direction, but it was perhaps a bit harsh.  So we should probably consider that about cleaning again.  Although I am going to reveal that I made a very neat touch of tidying the outhouse, our loo, shook the carpet that collects grass and last year’s faded leaves. Washed the basic and a new towel.  You do not put the shoes outside that house when you enter, as well as you do not leave the shoes outdoors when you step into a car.  So now there’s tidied.  Maybe time for a new fragrance fir, a wunder baum, one you buy at a petrol-station to hang in the car, to get a nice smell into the car.  It is my invention to blend the scents of the loo and hopefully confuse the visitor.  Although most people know why I hung it there.  If they do not know, it is perhaps time for them to seek medical advice, an ear-nose and throat specialist and a general practitioner for the rest of their head.

The day that goes by shows calm weather, albeit completely cloudy and cool.  Now we cannot give the weather any debt to any lazy days.  So ….. out with the carpets.  And go ahead with rags and vacuum cleaner.  The rough brush  to the dirty place for shoes.  I’ll take it in the shower.  Oh so nice it became!  Here I have been annoyed for 10 days over that dirty disc.  And it was so easily done! But why bother the brain with such boredom about how to attack the cleaning?  At our age, most things go on routine.

 I was on the 4th of July celebration tonight.  We had another variation on the tournament.  Funny these yankees have so much celebration, they are trying to keep the country together.  They celebrate Mother’s Day, Father’s Day, St. Patric’s Day, Veteranday, Valentineday, all Jewish holiday and memorial days, the Christian holidays they have just like us in Sweden.  I just note that it is important for them to celebrate and wish each other: happy this or happy that …. as a link.  Reflections on how they in the country need to hold each other’s hand as like a chain ???

 No, now we should not speak politics, even though it is my department in this family, to manage world global politics.  The more local, Swedish and municipal administrators is my husband to manage.  Or mismanage.  In any case, we have an agreement, if something goes wrong in either direction, we are not considered alone responsible for that disaster.  And we usually only ”check out” from time to time which area of  responsibility new problems sort out under.  Perhaps I have mentioned I am thinking of a political career.  Based on whether I will be in the next parliamentary election with a new party, with one party issue, having an investigation about all investigations.  I will not become unemployed next century.  What do you think?

Now the cottage feels fresh and nice.  Weekly tidied.  Phew.  I pick up the work I have from Skåne, a blouse that I have had for many years.  It has become worn in the collar, oddly I have not used it a lot.  I think I have been afraid to worn it out.  Have always felt it as a little extraordinary.  Now at the last laundry and when I stood and ironed it, I saw to my dismay that the wear made a ”gap” in the collar.  Paralyzed I stood there and realized that my clothing store was shrinking.  We speak double digit percentages!  Help.

But with that pitiful voice that only I can produce, I asked my husband if he likes his fine sewing machine that he received as a gift from me.  The machine I have had to give up because of my eyes does not allow to use anymore …. but he thinks it is nice to be the owner of …. But he wondered what was the problem of the day.  I answered it is just a straight stitch, a small one …. I probably take care of that easily, he answered, and the sewing machine had to come along on ”holiday” to the cottage.

The collar is now detached and stitched ”the other way around” helped by specified magnifying glass and extra light.  Now lies waiting for him to catch up.  The machine is standing and stamping the feet in the porch …

 I make it as soon as I can, the usual answer I get when I ask for help with things.  And if I repeat the appeal, he responds as safely as always: ”he’ hinns’.”   (It will be made…..)

Turned on the radio for a short moment when we sat with our lunch.  This year I have been listening to some of the storyteller in this specially ”summer program” for a few minutes.  Then switched off again.  The music is not in my taste.  Only this pop that belongs to the time.  I don’t do.  Belong to the time.

Husband said the other day, if I just wanted to hear Calle Jularbo and Harry Brandelius I would probably look for other programs.  Well.  Okay then.  But I have my music in my mobilephone so I can listen and enjoy whenever I want. 

A bridges player, a Canadian player, on the bridges page sends links to me with ”my kind of music” now and then when I log in.  There are old musicals, operetta and opera.  Classical music I can listen to countless times.  I send back Nordic music to him and we expand our old-fashioned music interest.  A few weeks ago I sent Säterjäntan’s Sunday with a Norwegian nature-gifted singer and a violinist who makes my ears cry, and the canadian still listens to the Nordic sound.  As a compensation I have received links to South Pacific, a musical with very cozy music, even one of my old favorites is from that particular movie.  But Calle Jularbo and Harry Brandelius may remain in Sweden, I think.

And if you can imagine, while sitting here and imagining, my blouse has become almost new.  Hanging on a hanger in the hall.  My clothes store is back at 100%.  Phew.  How many tatters it means to have 100% I do not know but it is of course up to the owner, to think that if it is enough or not.  Right?  But it gives a happy feeling inside me, I have once again saved something from the garbage can.  Though it had never landed on any garbage.  Just got into ”good to have-pile”.  One can use such a cozy fabric.  And when the eminent sewing machine was still at the table, my husband decided to update his old ”tool vest”, such one you wear when you are carpentry.  Last time he put in wedges in the sides so it reached around his body, was probably a few years ago.  I have many times when we have been to a building department store, stood and pinched in such vests and asked if he does not want such a new one.  Hissing he has answered; he has one.  But it is quite a few years since it was able to zip it last.  Now after the sewing, he dressed it proudly and said: do I put on weight once more then throw away this shit ….

Hope we get some more summer heat, just a little, but still.  We want to grill and hope to sit outdoors some day.  But according to the weather app, we have to lay the table for indoor meals another week.  There will be knitting and bridge for me all days.

 New nice ”party-mosquito tent” stands in the barn.  Stretched to be impregnated.  Is done and should dry one day or two.  So it’s about to be carried out.  Today it will be pea soup for the wine.  Our daily problem is what should we serve to the wine today …. secular problems …

I told Vicky in Saskatchewan how they speak up here north. Either one discusses birds or the weather. Very deep discussions about birds and the weather. Lucky I have my books ….