Alla mina blommor

Min svägerska kommenterade mina fina blommor då jag talade om att vi anlänt till stugan och hade lagt in några foton. Jag berättade då att jag traskat runt på tomten, pekat på dem och stolt sagt att: de där är mina! Fotot var det med båten, där det framför båten vajar smörbollar i massor. 

Jag sa då jag fick veta att de väckt uppmärksamhet, att de är helt gult på ängarna runt stugan av dessa smörbollar. Och jag njuter lika mycket varje sommar då jag får vada runt i denna rikedom.

Men ärligt talat så vadar jag inte. Jag trippar så försiktigt om jag måste sätta ner fötterna bland dem. Nu hade det inte funnits smörbollar här runt stugan heller om det inte varit för att de vet att jag är ”blomtokig”. Så svågern som skött om att slå gräset runt stugan innan vi kom upp hit, han rör inte en endaste en av mina smörbollar, inte heller går han fram med någon klippare östra sidan av stugan, som också är alldeles gul. Men inte av smörbollar utan av fjällviol. Otaliga gånger då jag rundar stugan mumlar jag den gamla dikten: 

Rosor äro röda                                                                                               

Violer äro blå

Smultron äro söta

Ock du är likaså

Och sedan säger jag förnöjt till mig själv, utom MINA violer …. för de är gula.

Mina smörbollar sköter tiden till oss. De böjer lite lojt sina blomskallar mot solen. På morgonen då jag tittar på dem genom ”östrefönstret” ser jag bara nacken på dem. Går jag ut genom dörren och tittar bortåt ladan ser jag hur de njuter av solen, då tittar de åt mitt håll. Under dagen vänder de sig så att de följer solen. Även mulna dagar håller de koll på vilket håll de ska vända sig. Har vi bara kontroll på vad som är öst och väst kan vi titta på smörbollarna och vet vad klockan är. Jag förundras över att de inte vrider nacken av sig!

Det är knappt en vecka kvar att njuta av smörbollarna, sen släpper de sina blomblad och marken blir täckt av de mörktgula, nästan orange blombladen. 

Men blomsterprakten är inte slut med dem. Jag börjar syna marken after fjällgentianan efter smörbollarnas slut. Dessa små små blå blommor. Ungefär 1/2 centimeter och med en midnattsblå färg, den lyser nere i gräset med sin intensiva färg. Men de lyser bara soliga dagar.

Mulna dagar är de slutna.

Så då får jag vara nöjd med alla de andra sorterna. Och de är många.

Rödblära, midsommarblomster, saltgräs, smörblommor, daggkåpa, älggräs, humleblomster, borsttistel, rödklöver, vitklöver, slåtterblomma, kråkklöver, hundkex, blåklocka, hönsbär, skogsstjärnblomma och många många fler breder ut sig där inte det blir slagit.

Jag har blommor runt mig hela tiden. Jag brukar säga till mina gäster då vi samlas i vår stuga eller på grillplatsen. Saknar ni blommorna på det dukade bordet, se er runt i markerna och gör som jag, njut….