Nu sitter vi här och känner oss hyfsat nöjda med att lyckats ta oss hit upp till dessa nordliga breddgrader. Visserligen är det bara själva körningen vi presterat. Allt runtomkringet har precis som tidigare år skötts av släkt och vänner. Sista dagen i ”lappstockholm” med pizza och ett glas rött. Övernattning med sängar och dusch. Frukost och ”bye bye civilisationen”
Värmen påslagen i stugan då vi anlände Rönäs. Skotern stod kopplad med pulka i vägkanten. Bara att lasta ur bilen och köra ned för backen. Till och med mina skidstavar stod snällt och väntade på mig. Där i snödrivan. Som om de hälsade mig välkommen till vinterlandskapet. Jag tog en promenad ned för backen för att känna på föret. Trampade genom ganska många gånger. Men med stavarnas hjälp kom jag ned till stugan. Dricksvatten fanns i stugan, vår stugtomte är snäll. Så därför, på med kaffevattnet.
Jag hämtade in ytterligare lite packning från farstun. Då jag sneglar in i köket ligger maken på alla fyra och torkar golv.
Men lille vän, säger jag. Vi kan väl packa upp det mest akuta innan du börjar storstäda. Kaffebryggaren pinkar på sig, avslöjar han. En halv liter vatten är många liter då det rinner fritt där det inte ska vara.
Jaha. Den har alltså frusit sönder i vinter. Många är de saker vi förundrat oss över att de klarat vinterns kyla under åren. Så en sönderfrusen kaffebryggare tar vi med jämnmod. Vattenkokaren fick tjänstgöra istället för trasiga kaffebryggaren. Och efter en stund doftar hela stugan av nybryggt kaffe. Det serverades med några nyinköpta wienerbröd och vi njöt i fulla drag.
Vi räknade dagarna vi varit på väg denna resa. Torsdagen som var avresedatum i planeringen blev dag ett, hemmavid. Son och sondotter skulle slå följe upp till Mellansverige om vi avreste en dag senare. Inga protester från min sida. Hjälp vid ratten lockade oss. Fredagen resa från Skåne till Dalarna. Lördagen Dalarna-Lycksele. Söndagen – snöstorm i fjällen. Vi avvaktar en dag, ligger kvar i Lycksele. Måndag vidare västerut. Mot fjällen, mot stugan. Inom Ica för lite förnödenheter på vägen. Ett mål mat i byn innan sista etappen avverkades. Sedan sova go’a stugusängen.
Tisdagen inleddes med ett bullbak. Måste ha fikabröd häruppe. Byggde en trappa i snön på min väg till dass. Alltså skottade och ”skar” ut ur snön. Kunde blivit en mini-igloo av de utskottade bitarna.
Fram med stickor och garn. Ska försöka få till en ryggsäck, den gamla håller på att ge upp. Svart garn, som jag har så svårt med, men jag får kämpa. Nu så här onsdagkväll har jag påbörjat stickningen fyra gånger. Första gången för få maskor. Andra och tredje gången lyckades jag sticka en loop. Men nu ser det ut som jag är på rätt väg. Jag svär och jobbar på. Vicky skypade mig idag. Vi är oerhört förvirrade vad det gäller de turneringar vi brukar spela. Men detta är sista veckan denna vår som vi inte ligger i fas med tiden och USA. De bytte för tre veckor sedan till sommartid. Och i vissa turneringar är det europeiska tävlingsledare och i vissa är det amerikanska. Så tiderna har snurrat till våra skallar ordentligt. Men från och med söndag ska allt återgå till normalt för oss.
Nu har SMHI lagt ut en klass ett varning igen. Storm över fjället under morgondagen väntas. Så stickningen bör fortskrida. Och lite bridge. Jag har sparat några TV-program som ligger och lockar mig på SVTPlay. Så någon nöd lider vi inte av. Fisket får vänta någon dag. Men det är inte bortglömt, nej nej…… inte på något vis
Margareta
Här är också som vanligt. Efter en trevlig tura i går, ligger jag för ankar med onda fötter och en förfärlig vårdepression. Vaknar upp i slutet av april någon gång.