English first this time
Read in the newspaper about a young man who ”forgot” to join the meeting about doing his duty as a soldier he was called for. Surprised, I commented the article, while I asked if it was possible to forget, when my husband was young and this call came. No, certainly not. That day was, in the 50s and 60s, a great day in a young man’s life. A a special day. Just as important as confirmation in church was.
Admittedly, the husband thought, it was awkward so far away, it gave a lot of headaches. How would the young man get to the site of the meeting, four hundred kilometers away. And at this early morning hours. But it was not a thought of trying to ”shirk” from this social duty. So relatives and friends were contacted, bed and breakfast arranged by relatives. Bus money was not needed. He went by the state’s expense to this important meeting with the magisterial persons who would judge one’s fitness as an adult man and individual. So in case of war he could defend his country, women and children.
The article in today’s newspaper described this young forgetful man was sentenced to fining for his forgetfulness. Of course he should have a penalty of some kind. In a democracy it is not just rights, it is also obligations to fulfill.
Otherwise, I think we are pretty good at being obedient. Most of us. Or…?
I slipped into my health center yesterday. My doctor asked me when I was on an annual check in August last year, I should come for a control sample a few weeks into this year. I will send a call she said. Why, I was wondering, just tell me when the test is to be taken then I come and check it out. With a slight doubt in her eyes she turned around and met my gaze.
Yes, I said it! She turned around and saw me in the eyes.
My ”family doctor” is sitting so she turns her back against the visitor’s chair, which I was asked to sit down at, as she checks on her computer. And my family doctor doesn’t say a word without checking out her computer. Either on the latest blood tests, or how the ECG looked. But she admitted my promise would reduce the state’s costs, postage and envelopes and secretarial fees.
Kindly I went to my health carecenter (HCC) yesterday, in order to take a control test on my blood now, week 6, all according to the doctor’s wishes. At my last visit to HCC, I had taken a photo on the information board about open times for both emergency and sampling. At 2:30 pm to 3:00 pm Tuesdays and Wednesdays they were open.
After the ”anticroadtrip” (our weekly shopping day) in grocerystore, it was perfect time to get for my bloodtest. But I was a bit early, I might sit and peek in a newspaper or look at people in waitingroom. I entered the doors and up to the slot machine for a queue ticket. The clock was 1,53 pm.
Next to the button for sampling, there was a handwritten patch attached with tape : CLOSED. Well. I knew that I was too early, but was I forbidden to print a queue ticket? Peering I checked on the sign beside, the sign with opening hours. But, oh then. I wasn’t so much early, the opening hours had been changed to 14.00 to 14.30. So it was only 7 minutes for them to open up. The thoughts occupied my head and hesitantly, I stood there. As a sheep. Would I dare to press the button? Seven minutes early? What if I press the button even though the surgery was CLOSED?
Suddenly a lady came up beside me wondering if I was going to the sampling. Yes I replied, but I do not know if the button is appended with any shameful message, if I press.
SHE IS IN A HURRY, CAN’T WAIT, it may scream out in the speakers if I press before the CLOSE patch is removed. The lady laughed at my anxiety, take my queue ticket, she said, I made an error, pressed the wrong button when I arrived a quarter ago, got another queue ticket and nothing happened when I pushed for sampling so it’s probably not made dangerous in any way.
Thankfully I took the ticket, sat down on the couch, placed just next to the machines for queue tickets. There were quite a few people in the waiting room. So the only newspaper that was vacant was a magasine a religious one, and I can manage without. A study of people instead. Always interesting. Every individual I have to make my own idea about. Guess sex, age and diagnosis. Funny but it suits me due to the profession I had during my working age.
Suddenly the time was 2.00 pm. And a whole bunch of people from the waiting room’s sofas chairs raised and walked toward the slot machine for tickets for queueing. At least six-seven people. I sat next to the machine, I heard what they said when they headed there. The same uncertainty as I felt myself some minutes ago. Should you dare to press the button even though there is a CLOSE patch taped next to it, the button was not hidden! Common murmur and many discussions was heard. And in what order would they press? Who had waited the longest time? I realized where I sat with my tag, the ticket which made me served before all those who now stood and hesitated if they would dare to press the button.
A unanimous decision from the herd was heard, we’ll press, and in what order was decided in a hurry. Then it also was decided one in the gang would step in and admit their civil disobedience to the staff who forgot, excatly 2.00 pm go out and remove the CLOSED-patch. Soon, a white-dressed woman appeared to loosen and collect the patch. The delegated person who was sent away to inform the staff was probably not dared to detach and carry the patch when she went for her appeal. Instead, it required an turn-out by a white clothed to retrieve the note.
I had a very hard time not to laugh out loudly because the episode I witnessed. At the same time I sat and was ashamed of having made this robbery towards all this people. Well I couldn’t help a woman pitied me, old half blind me. Could I help it? But despite my bad eyes, I felt the ”filthy” looks the young woman sitting next to me, sent me all the time. She was in place when I arrived, so she was fully aware I had squeezed into the queue. She was in the gang who didn’t dare to press the button, despite the CLOSE-patch.
I did recognize, we are obedient and kind. It’s called civil obedience not to make a revolution against a taped paper slip.
I also read the retired people had made a common demonstration march in Paris the other day about their salary were reduced in value. However, they weren’t dressed in the yellow vests which has become a symbol of all sorts of rebellions in the old revolutionary republic of France nowadays. Probably, retired people in France cannot afford to buy yellow vests.
But I own a yellow vest. Should I dress up in it next time I am out and do such ugly things as squeezing in the queue?
OCH NU TILL SVENSKAN.
Läste i tidningen om en ung man som ”glömt” att inställa sig till mönstringen som han var kallad till. Förvånat kommenterade jag artikeln, samtidigt som jag frågade om det var möjligt att glömma den dagen då maken var ung och kallelsen kom. Nej sannerligen inte. Den dagen var, på 50- och 60-talet en stor dag i en ung mans liv. En form av bemärkelsedag. Lika viktig som konfirmationen ungefär.
Visserligen, menade maken, var den besvärlig så till vida, att den gav en massa huvudbry. Hur skulle den unge man ta sig till platsen för mönstringen fyrahundra kilometer bort. Och där infinna sig tidig morgontimme. Men det var inte en tanke på att försöka ”skubba” från denna samhällsplikt. Så släkt och vänner kontaktades, husrum anordnades. Busspengar behövdes inte. Man åkte på statens bekostnad till detta viktiga möte med de myndiga personer som skulle bedöma ens duglighet som vuxen man och individ. Så att man i händelse av krig skulle kunna försvara sitt land, kvinnor och barn.
Artikeln i dagens tidning beskrev att den unge glömske mannen blivit dömd till att böta för sin glömska. Klart att han ska ha en påföljd av något slag. I en demokrati är det inte bara rättigheter, det är även skyldigheter att uppfylla.
Annars tror jag vi är hyfsat duktiga på att vara lydiga. De flesta av oss. Eller…?
Jag slank in på min vårdcentral igår. Min läkare bad mig då jag var på årlig kontroll i augusti ifjol, att jag skulle komma in för ett kontrollprov några veckor in på detta året. Jag skickar en kallelse sa hon. Varför det undrade jag, säg bara när provet ska tas så går jag och kollar det. Med ett lätt tvivel i ögonen vände hon sig om och mötte min blick. Ja, jag sa det! Hon vände sig om och såg mig i ögonen.
Min ”husläkare” sitter nämligen så att vänder hon ryggen mot besöksstolen som jag anvisats att sitta ner i, då hon kollar i sin dator. Och min husläkare säger inte ett ord utan att kolla i sin dator. Antingen på senaste blodvärdet, eller hur EKG:et såg ut. Men hon tog fasta på mitt löfte om att vi skulle dra ner på statens kostnader, porto- och kuvert och sekreterararvode.
Så snällt gav jag mig åstad igår, för att planenligt ta ett kontrollprov på mitt blodvärde nu i vecka 6, allt enligt läkarens önskemål. Vi hade vid senaste besöket på VC tagit ett foto på informationsskylten om öppet-tider för både akut- och provtagning. Klockan 14.30-15.00 tis- och onsdagar var där öppet.
Efter antikrundan på veckans inköpsrunda, var det precis lagom att ta sig dit. Nu blev jag visserligen lite i tidigaste laget, men man kan väl sitta och kika i en tidning eller titta på folk. Jag seglade in genom entrén och fram till automaten för turnummer och klockan var 13.53.
Bredvid knappen för lappar för provtagning satt det en handskriven lapp fasttejpad: STÄNGT, stod det på den. Jaha. Det visste jag JU, att jag var för tidig, men var jag förbjuden att trycka fram ett turnummer? Kisande kollade jag på skylten strax bredvid, skylten med öppettider. Men, oj då. Jag var inte SÅ mycket tidigare, öppettiderna hade ändrats till att vara 14.00 till 14.30. Alltså var det bara 7 minuter till att de skulle öppna. Tankarna upptog mitt huvud och tvekande stod jag där. Som ett fä. Skulle jag våga trycka? Sju minuter för tidigt? Det står klart och tydligt på lappen: VÄNLIGEN RESPEKTERA DESSA TIDER! Vad händer om jag trycker knappen trots att det stod STÄNGT på den fasttejpade papperslappen?
Plötsligt kom det fram en dam bredvid mig som undrade om jag skulle till provtagningen. Ja svarade jag, men jag vet inte om knappen är apterad med något skämmigt meddelande, om jag trycker.
HON ÄR HIALÖS, kanska det skulle skrikas ut i högtalare om jag trycker före att STÄNGT-lappen avlägsnas. Damen skrattade åt min ängslan, ta min lapp sa hon, jag tryckte fel då jag kom för en kvart sedan, och inget hände så den är förmodligen inte apterad på något sätt.
Tacksamt tog jag lappen, slog mig ner på soffan som står strax bredvid automaterna för turnummer. Det var ganska många människor i väntsalen. Så den enda tidning som var ledig var Stridsropet, och den klarar jag mig utan. Lite studerande av folk istället. Alltid intressant. Varje individ får jag göra mig en egen föreställning om. Gissa kön, ålder och diagnos. Lite småklurigt, men passar mig med den profession jag haft. Plötsligt blev klockan 14.00. Och en hel hop av människor från väntsalens soffor och fåtöljer reste sig och gick bort mot automaten för turnummer. Säkert sex-sju stycken. Jag satt så nära så jag hörde vad de sa då de slöt upp runt automaten. Samma osäkerhet som jag själv känt då jag stod där. Ska man våga trycka trots att det sitter en STÄNGT-lapp tejpad bredvid? Knappen var alltså inte dold. Allmänt sorl och många diskussioner uppstod. Och i vilken ordning skulle de trycka? Vem hade väntat längst? Generat insåg jag att här satt jag med min nummerlapp, som gjorde att jag trängt mig före alla dessa som nu stod och tvekade om de skulle våga trycka.
Ett unisont beslut från hopen hördes, vi trycker, och en viss turordning upprättades i all hast. Sedan beslöts att en i gänget skulle traska in och erkänna sin civila olydnad för personalen som glömt att prick klockan fjorton tåga ut och ta bort STÄNGT-lappen. Snart uppenbarade sig in vitklädd kvinna för att lossa och inhämta lappen om att det var stängt. Den delegerade person som blev ivägskickad för att informera personalen tordes alltså inte att ta loss och bära med sig lappen in till dem. Det krävdes istället en utryckning av en vitklädd för att hämta lappen. Jag hade oerhört svårt att hålla tillbaks skrattet över den episod jag bevittnat. Samtidigt som jag satt och skämdes över att ha gjort denna kupp med att tränga mig i kön. Kunde väl inte jag hjälpa att en människa förbarmat sig över mig, gamla halvblinda människa. Kunde jag hjälpa det? Men trots min uschla syn, kände jag de ”mögiga” blickar som den unga kvinnan som satt bredvid mig, skickade mig hela tiden. Hon var på plats då jag anlände, så hon var fullt medveten om att jag trängt mig. Hon var med i gänget som prick klockan fjorton reste sig för att hämta en nummerlapp.
Erkänn att vi är lydiga och snälla. Det kallas civil lydnad att inte göra revolution mot en fasttejpad papperslapp.
Jag läste att pensionärerna hade gjort en gemensam demonstrations-marsch i Paris häromdagen mot att deras pensioner minskat värdemässigt. Dock hade de inte iklätt sig de gula västar som annars blivit en symbol för alla sorters uppror i den gamla revolutionsrepubliken Frankrike. Förmodligen har inte pensionärerna i Frankrike råd att köpa gula västar. Men jag äger en gul väst. Ska jag kanske ta den på mig nästa gång jag är ute och gör sådant fult som att tränga mig i kön?
Margareta
Otroligt så dumt att sätta en sådan lapp