Kära läsare. I mitt oförtrutna arbete att försöka hålla mig tvåspråkig gör jag ytterligare en översättning av en tidigare publicerad historia. Svenskan kommer efter den engelska. Hoppas att den roar er någon minut.

Dear readers. This is a story I told some years ago. But I try to translate for your joy. Be my guest.

Sometime I get very proud when I understand people expect me to handle the most unexpected things. Sitting right now relaxing and have a nice cup of coffee. The spouse, who works with the garden has spoken about the last week, he wants my help with some arborist exercises. The thuja he cut so hard some years ago, has after all supposedly started getting green again.

It stood and looked dead for at least two years, then it started to get some new green buds. This year since spring, it proudly stands there, in its emerald green creation, you can never imagine how hard it was pruned, five-six years ago. 

My spouse layed on knees earlier today at pavement, weeding at our sidewalk, a bunch of school children passed by. They stopped and chat for a while with my husband, wondering what he was doing. He told them that he cleared the weeds between the plates, and one of the children asked very surprised: do you do it yourself ?? Yes dear, who else would  do it? – Was it a wealthy child from a family… with their own gardener? Or?

But now the husband wants the thuja not to grow higher. I agree, it’s nice as it is. But what was in his mind right now? Well, the spouse said: I just want to cut the tree so it doesn’t get higher. It’s pretty high already as it is…

Therefore, to reach to cut, and stand on top of a rickety ladder, with his arms stretched and an electric hedge trimmer while he cuts the tree, he needs my help, he says. To be needed is a nice feeling, if it doesn’t suppose cleaning and tidying. This time it wasn’t those kind of work so I offered my help, whatever he wanted….

Well, he wanted me to hold him, a pinch in his trousers, which I perceive more as a moral support than anything else. And then he wanted me to be standby with a shaft of a raker for him to grab if he were to fall !!!!!!

Can you imagine….. the scenario? How big that help would be? What? He was going to fell down over me with a hedge trimmer in full action from 1,5 meters height. Of course we probably saved my hairdresser’s cost next week….But do I have something to hang my glasses on after that? And was it enough with ONE patch?  Now I have to agree with that child who asked: should you do it yourself?

But having confidence in someone is still a way of telling them what they mean to me.

I usually say to my French partner when we play bridge and he has bid too tight in a contract, and  I feel how he sits there in France and hopes that I will make the contract for us. I almost even feel how he not breath, there ….. at the other side of the bridge table.

Then I can’t help…  but sing to him: you have confidence in me …. and I also write it in the chat so he understands that I know the pressure he had put on me. And I remember how Julie Andrew is dancing in the film Sound of music, with her night bag swinging around her legs singing: i have confidence in me… She tried very hard to convince herself that she had self confidence

Now the tree is cut to right height, hubby has come down to earth without any accidents, I still need a comb now and then and the afternoon coffee is served. We talk a little about the election about Brexit in UK, funny what the world has shrunk. Because we have quite a few English money in our possesion. And we haven’t bothered to return these moneys to change office yet. Thinking of a little trip more, to UK. And that’s why we have to follow what happens in our coming destination.

Now we have to wait and see if we are going out of  EU or if the British are to change their minds again with another election. As I have said before, it is I who handle world politics in our family. So it is important for me to keep up with what happens…..

 

Ibland blir jag väldigt stolt, när jag förstår att folk förväntar sig att jag ska klara av de mest oväntade saker. Sitter just nu och pustar ut med en kopp kaffe. Maken som pysslar med trädgården har den senaste veckan pratat om att han vill ha min hjälp med arboristiska övningar. Den där thujan han friserade så hårt för ett antal år sedan har mot all förmodan börjat grönska igen. 

Den stod och såg död ut minst två år, sedan började den skjuta några nya gröna skott här och där. I år står den där stolt i sin smaragdgröna skapelse, man kan inte ana hur hårt den blev ansatt då, för fem sex år sedan. Tidigare idag, då han låg på knä och rensade bort ogräset på vår trottoar, kom det en klass lekskolebarn förbi. De stannade och småpratade med maken, undrade vad han gjorde och då han berättat för dem att han rensade bort ogräset mellan plattorna, frågade ett av barnen väldigt förvånat: gör du det själv?? Ja kära nå´n vem ska annars göra det? Var det ett rikemansbarn med egen trädgårdsmästare? Eller?

Men nu vill maken att thujan inte ska växa sig högre. Jag kan för all del hålla med honom, den är fin som den är. Men vad har han nu tänkt? Jo menar maken, jag ska bara toppa den så den inte sticker i höjden. Och den är ganska hög. 

Därför, för att komma åt, och stå överst på en ranglig stege, med sträckta armar och en elektrisk häcksax och toppa den behöver han min hjälp, säger han. Att vara behövd är ju en skön känsla, bara det inte gäller städning och sån´t. Men sagt och gjort jag ställde upp med min hjälp, vad det nu kunde innebära…..

Jo, jag skulle hålla honom i byxbenet, vilket jag uppfattar mer som ett moraliskt stöd än något annat. Och sen ville han att jag skulle hålla fram ett räfsskaft för honom at grabba tag i om han skulle falla!!!!!! 

Kan ni se det framför er? Hur stor den hjälpen skulle vara? Va? Han skulle från 140 centimeters höjd dråsa ner över mej med en häcksax i full aktion….snacka om action… visserligen hade vi sparat in hårfrissan för mig nästa vecka…men plåster är inte gratis. Och har jag något att hänga mina glasögon på? Och det hade räckt med ett plåster? Och nu måste jag hålla med det där barnet som frågade: ska du göra det själv?

Men det där med att ha förtroende för någon är ju ändå ett sätt att tala om för dem vad de betyder för mig. 

Jag brukar säga till min franska partner då vi spelar bridge och han har bjudit snäppet för högt i ett kontrakt. Känner riktigt att han sitter där nere i Frankrike och hoppas att jag ska fixa hem kontraktet till oss. Riktigt hör hur han håller andan, där på andra sidan bridgebordet. 

Då kan jag inte låta bli att småsjunga för honom: he has confidence in me….och jag skriver det också i chatten så han förstår att jag känner pressen på mig. Samtidigt som  jag ser framför mig hur Julie Andrew dansar fram i filmen Sound of music, med sin nattsäck svängande runt benen… men det var hon själv som försökte intala sig själv att hon hade självförtroende.

Nu är thujan kuperad. Maken nedkommen till jorden och kaffet serverat. Vi småpratar lite om valet i England, lustigt vad världen har krympt. Men vi har ganska många engelska pengar som ligger i vårt förvar. Och vi har inte brytt oss om att växla tillbaka dessa moneysar. Funderar på en liten resa till. Och då får vi ju följa med vad som händer i vårt kommande resmål. 

Så nu får vi se om vi ska åka ut ur EU eller om britterna ska röra till det igen med ytterligare ett val. Som jag har sagt tidigare är det jag som sköter världspolitiken i vår familj. Så det gäller att hänga med