Nu lyser adventsljusstakarna i alla fönster. Detta innebär att årets sista stora fönsterputsning är avklarad. Kanske många tycker det är ett ”piss i Mississippi”….men för mig har det alltid varit förenat med pust och stånk. Då jag en gång startade ett eget ”hushålle” var det mycket viktigt att ha rena fönster. Givetvis hade vi inte så många decennier bakom oss här i Sverige som vi varit fria från tuberkulos och vägglöss. Skabb var också en ganska vanligt förekommande åkomma som man förknippade med dålig hygien. På sextio-talet låg det inte mer än en tio-års period tillbaka.
Rena fönster innebar ljus inomhus, tuberkelbasilusken är ljusskygg den rackaren. Så därför var rena fönster ett mått på en duktig husmor. Man inte bara tvättade fönsterna, nej de skulle poleras, (något som inte bakterien brydde sig om). Detta gjordes bäst med gamla dagstidningar. Inte den kolorerade veckopressen. Nej de var för glättade. Gamla dagstidningar hade den rätta kvaliteten.Men innan de polerades skulle de tvättas och gnos med gamla bomullstrasor, ja om man lyckades få tag i linnetrasor var de ännu bättre. Detta med trasor och efterpolering var för att undvika s.k. ”mistor” alltså oönskade ränder kvarlämnade på fönstret. Ju bättre husmor desto klarare fönster, utan några mistor. Men nu är min syn sådan att eventuella mistor stör inte mig. Och numera har vi både mer lätt-tvättade fönster med isolerglas och en fönsterputsar-maskin som gör arbetet mycket enkelt. Nästan så jag höll på att säga att det var roligt att putsa fönster. Men det är väl bäst att inte säga för högt, man är förmodligen redan ansedd som knäppis utan att behöva spä på det.
Medan maken tog maskinen och startade med fönsterputsning på utsidan fick jag i uppdrag att fixa till fönsterkarmarna inomhus. Bära bort blomkrukor och dylikt som hindrade putsningen på insidan. Jag var snabbt färdig med det, kände mig lite skamsen som fick den lättare delen av jobbet. I samband med ett toabesök beslöt jag att städa badrummet, medan maken slet med jobbet utomhus. Fram med trasor och rengörings-medel. Och igång med att gno. Jag går metodiskt fram. Gnugga gnugga gno…. sedan känner jag på ytorna så att den där skrovligheten inte finns kvar som skvallrar om kvarvarande smuts. Oj så lent och glansigt det kändes….som den där berömda barnrumpan. Hela badkaret, handfatet och fönsterbågen. Handdukshängarna kranar och sist toastolen. Spegeln fick vänta. Tar jag med fönsterputsarmaskinen. Kan inte känna efter skrovligheter på samma sätt på spegeln…. oerhört nöjd med mitt jobb mötte jag maken i köket där han precis kom in lätt pustande…. nu ”jitt vi vil’..” som de säger på norrländska. Och med var sitt glas vatten framför oss slog vi oss ned vid köksbordet. Det jobb som återstod med att putsa fönsterna på insidan såg vi som ett snabbt avklarat jobb.
Lite småstolt berättade jag vad jag gjort medan han jobbade på fönsterna på utsidan. Maken tittade på mig och undrade om det blivit ordentligt gjort? Alltså ifrågasatte han min noggrannhet?? Jag intygade att jag visst det gjort det ordentligt. Att jag farit fram med fingertopparna överallt och kollat av att skrovligheten var borta! Överallt! Jaha, menade han. Det kan väl inte ha blivit så skrovligt/smutsigt eftersom jag städade badrummet riktigt ordentligt igår eftermiddag.
Han kunde väl hållit tyst om….eller…
Kom att tänka på detta nu idag då jag haft bekymmer med min mobbe. Den har den senaste veckan levt sitt eget liv. Många gånger har jag sett att den kört igång med boken jag läser på Storytel. Jag har haft mobilen bredvid mig i soffan medan jag suttit och skrivit eller läst på iPaden. Flera gånger då jag talat i telefon har även samtalen avbrutits. Mina vänner klagar att det är svårt att tala med mig, dessa ideliga avbrott gör att vi glömmer samtalsämnet. Med påföljd att det blir så röriga samtal. Ett samtal med sonen idag, inte ofta vi talar, mest SMS, men idag avbröts samtalet vid ett flertal gånger. Jag återuppringde….han återuppringde ….och vi höll på så ett flertal gånger.
Har du provat att stänga av och starta om mobben undrade han….. nej, så dumt men det hade jag inte. Stängde ner och omstartade mobben. Ingen ändring. Reine Brynolfsson läste oförtrutet vidare på min bok, utan att jag startat honom. Ringde upp sonen igen för att meddela mitt nederlag. Då började Reine att prata igen medan jag pratade med sonen. Två grova mansröster på en gång….lät för hemskt…. stängde ner alltsammans och gav upp. Visste inte hur jag skulle attackera det. Maken tog mobben, gick in i köket där det är bra ljusförhållanden. Fram med trasor och och en rengöring av mobben blev gjord. Då han återlämnade den menade han, att man kan inte ha en hel hamburgare på ”hemknappen” på mobben. Då lever den ett liv som om den alltid är aktiverad. Den där hamburgaren han talade om var bara lite smuts……ungefär pyttelite….
Mindes sist vi var hem till sonen för att uppdatera och uppgradera min MacBook dator. Lätt fundersam undrade sonen om vi förvarade datorn i kylskåpet då den inte användes…..nej vadå för undrade jag??? Verkade den kall och otillgänglig, undrade jag? Nej men den innehåller ett helt litet lager av matrester ungefär som en ordinär doggybag, sa sonen…. vad han nu menade med det…. tyckte han att vår dator var smutsig??
Men visst tyckte jag att den fungerade lite bättre, mobben, då maken gjort en rengöring av den. Ringde upp sonen för att erkänna att det ”kanske” var lite smuts på mobben som orsakat störningarna. Sonen hade under tiden kollat vad en ny mobbe kostar… en iPhone 8 strax under 9000:-. Dyrt… men onödigt, den var JU bättre…… sen bröts samtalet igen….och igen…..och igen…..trettioett gånger hade jag ringt upp sonen med ett par ord för varje uppringning… lite osammanhängande samtal….men man kanske vänjer sig?
Har du provat att ”blåsa” den på innehållet, och göra en helt ny omstart, undrade sonen? Fabriksinställningarna tillbaka? Nej där går gränsen för vad jag vågar, sa jag….
Det slutade med att han ”blev med” sina gamla föräldrar på en eftermiddagskopp kaffe istället. Några muffins från vår frys fick följa med som arvode för hans arbete.
En god kopp java, lite kortspel med barnbarnet medan sonen jobbade med att fixa min mobil. Jaha vad har du för lösenord till det och till detta…undrade han med jämna mellanrum… och jag fick prova att minnas…. slutligen hade han gjort en helt ny mobiltelefon med allt vad det innebär.
Än så länge hade Reine hållit sig lugn…. vi spelade några kortgivar sedan råkade jag stöta till mobilen och boken på Storytel började att mumla igen. Hopplöst…. jag får väl kika i min kassa om det fanns, de där nio tusenlapparna som en ny kostar, sa jag. Fick medhåll från sonen som menade att han tömt ut alla idéer om vad som kunde vara felet. Samtidigt sneglade jag på hans fina sladdlösa proppar till öronen, så att man kan lyssna på musik och böcker på mobben. Han berättade att han vunnit sådana. Så nu låg hans nya fina ”vanliga ” öronproppar som följer med då man köper mobbe helt oanvända bredvid mig på bordet. Tittade på dem och helt plötsligt slogs vi av tanken….ska jag prova dem och kolla om Reine håller sig lugn?
Nu har jag en lugn och fin mobbe som inte lever sitt eget liv. Inte så mycket snafs på hemknappen, nyinstallerat nytt mobilt bankID och uppdaterad uppgraderad. Med nio sparade tusenlappar. Sonen är ett par öronproppar fattigare men det var JU inget han använder…..så….
Just innan vi lämnade dem kom jag till att tänka på det där med julklappar…..jag tycker vi kan schwisha varandra var sin liten peng till jul. Så slipper vi all julhandel. Och sen kan vi väl vara överens om en sådär lagom summa på en hundring. Ömsesidigt…. Ja ja plirade han, börja du…. så nu återstår att se vad som händer och sker….
Margareta
Teknik är roligt, så länge den fungerar.