Because my readers want to continue read my stories, even old ones, l continue my republish but with a copy in english. This I hope, to increase my knowledge in english, I think if….if Saint Peter isn’t speaking my mother tongue, my native language…do you follow??

Eftersom folk vill ha mina berättelser, även i repris tar jag fram någon story från tidigare. Och samtidigt gör jag en översättning till mina utlänningar… på detta viset roar jag mig själv i min eviga kamp att försöka förbättra mina kunskaper i engelska. Tänk om Sankte Per inte talar skånska…. förstår ni?

Midsummer eve anno datzumal

Written  23th of June 2013

Sitting and enjoying the aftertaste of the dinner party. Same joy every year with the premiere of fresh potatoes and herring. The strawberries we were waiting for, they hadn’t been served yet. The weather forecast had threatened with storms, drizzle and lots of thunder. But today they have made a mistake about the last three hours forecasts, it has been really pleasant weather with a little cloudy sky but rather warm made it comfortable to sit outdoors. Even if there had been some gusts which send the vase with flower away, we had to give the flowers a heavier vase and some new water…. But we have managed to keep the porcelain at table.  And the food was just as nice as midsummer-menu always are.

Can not help thinking about midsummer in the garden of our little summerhouse. It was in my early childhood. We had a set of those old traditional garden furniture that could be folded together when storing in the little mini-cottage, which was the settlement that was on the summerhouse site when I was little. The furniture was repainted on a regular basis when they became a little threadbare, but I never know they were questioned if they were worn out. But they were used diligently and we used them for the midsummer celebration on the lawn every year. Then the midsummer dinner was served at the tiny table. I know the table was no more than about 120 x 80 cm, but you still sat about 8-10 persons around the table. It was a popular holiday to come and visit our summerhouse during midsummer-holiday when the summerhouse association organized dance on a dance-floor decorated with birches and flowers. A live orchestra and a little lottery, tombola and other activities amused us all. 

The table was well  laid with all the goodies, even some cold meatballs for us children who did not love the herring. Butter, bread, cheese and freshly cooked potatoes smelling of dill, it smelled summer. Greta and Walter with Aunt Asta were often seen guests, even this midsummer-eve. 

This particular midsummerevening was warm and sunny, nice guests and many big and happy laughs. The overwhelmed table was hard to overlook and now Asta was going to make her a sandwich. But where’s the butter? There was the butter! She stood and stretched over the whole table and made a big pit in the butter. Wouldn’t bother for another gymnastics exercise after the butter once more. And she sat herself heavily down to the chair, which at the same moment gave up its last sigh. It broke down, wood for a bonfire was all remaining from that chair.  At the same time the feet of Asta. the soles, appeared. Surprised we investigated what happened, what about Asta. Did she survive? Did she breath? We realised Asta was intact, undamaged and we burst out in a huge laugh, even Asta. Apparently, she looked very lazy, laying there at the lawn. After a while we got her up on her feet, checked that the legs and arms were ok, the bread in her left hand was intact too, but where did the butter go? The butter which was the cause of the drama, where was it?

At last we found the butter (it was a kind of a butterfly that evening) which, in this case, got (flew) high up behind Asta, up on the flagpole. There, approx. three meters up on the flagpole, the big piece of butter was stuck, but slowly slipping down on the sun’s hot flagpole so that the sun and butter went down about the same day, and midsummer eve, it is sunset very late, as well as the butter slip.

 

Midsommarafton anno datzumal

Midsommarafton 2013

Sitter och njuter av eftersmaken av matjessillen. Det är lika välkommet varje år med premiären på nypotatis och sill.  Också jordgubbarna förståss. Men så långt har vi inte kommit ännu. Väderlekstjänsten har hotat med världens oväder med ösregn och massor av åska. Men idag har de  missat igen, de senaste tre timmarna har det varit riktigt angenämt väder med växlande molnighet och temperatur som gjort att det varit mysigt att sitta utomhus. Visserligen har det kommit en och annan vindil som dragit med sig blomvasen, försökt rycka med sig något uppläggningsfat. Men vi har fixat att hålla kvar faten på bordet, ja blommorna förståss, men de fick nytt vatten i vasen.

Kan inte låta bli att tänka på midsommarafton i kolonin. Det var i mina tidiga barnaår vi hade en uppsättning av de där gamla traditionella trädgårdsmöbler som man kunde fälla ihop vid förvaring i lilla ministugan, som var den bebyggelse som fanns på kolonitomten, då jag var liten. Möblerna målades om med jämna mellanrum när de blev lite skavankiga, men jag vet aldrig att de ifrågasattes om de blev slitna eller mindre stadiga av årens slitage. Men de användes flitigt och man satte fram dem till midsommar på gräsmattan varje år. Sen dukades midsommarmaten på det lilla bordet. Jag vet att bordet inte var mer än ca. 120 gånger 80 cm, men man dukade ändå till 8-10 personer runt bordet. Det var populärt att komma till oss på midsommar då koloniföreningen anordnade dans på lövad dansbana med levande orkester och lite tombola.

Väl uppdukat med alla godsaker, till och med några kalla köttbullar till oss barn som inte älskade matjessillen. Smör, bröds, ost och de dilldoftande nykokta potatisen. Greta och Walter med faster Asta var ofta sedda gäster, så även denna midsommarafton. Soligt och fint och många glada skratt. Nu skulle Asta ha en smörgås och det överbelamrade bordet var svårt att överblicka. Men där stod smöret! Hon reste sig halvvägs, sträckte sig över hela kalaset och gjorde en rejäl grop i smöret. Ville ju inte hålla på där att ta om. Men en klatsch satte hon sig  tungt nerpå stolen, som i samma ögonblick gav upp sin sista suck. Den brakade ihop, liknade vara en hög bräder. I samma stund såg vi andra runt bordet fotsulorna på Asta. Överraskade for många av oss upp från bordet och undersökte vad som hände, hur det gick med Asta. Lättade förstod vi att att Asta klarade sig helskinnad och allmänt skratt uppstod. Det såg ju onekligen mycket dråpligt ut. Efter en stund fick vi upp tanten på fötter, kollade att ben och armar var hela, brödet i vänsternäven intakt men var tog smöret vägen?

Så småningom hittade vi smörklicken som i fallet farit högt upp bakom Asta, upp på flaggstången. Där, ca. tre meter upp på flaggstången satt den väl tilltagna smörklicketn som så sakteliga gled ner på den av solen varma flaggstången så att solen och smörklicketn gick ner ungefär samtidigt den dagen