Veckomatsedel

Ibland är jag riktigt avundsjuk på de som har sådan ordning i sin tillvaro att de gör upp en veckomatsedel. En meny som lotsar dem igenom de där grå vardagarna med ett mål mat som förgyller den dagen. Är det i övrigt en tråkig dag kan JU alltid en smarrig måltid göra dagen mindre outhärdlig. Idag hade vi egentligen inte behövt en så smarrig måltid. Blev liksom dubbelt trevlig dag. Maken hade svängt ihop en oerhörd god potatisgratäng till den färdiglagade fläskestegen vi inhandlat på antikrundan idag. Dagen var JU ändå lite småtrevlig med den shoppingturen.

Vi var helt eniga om att gratängen var så delikat att den mycket väl kunde ha fungerat som sovel till några kokta potatisar. Hade inte behövt något annat sovel. Jag småskrattade, vad är det här sovlet som han talar om, maken. Jo det är det som man äter till potatisarna så det blir lite mindre fattigmansaktigt, än att bara äta potatis. 

Så sovel = fisk, fläsk, falukorv, sill, kalops, dillkött, kylling och så vidare. 

Vi skåningar kanske inte använder ordet sovel så ofta, men i Norrland är det vardagsmat. Varför jag avundas folk som har sådan ordning i tillvaron med veckomatsedel, innebär också det att de kan få ändra på ordningen. Och äta ärtsoppan på onsdagen istället för torsdag. Så som vi gör,  beslutar dag för dag, blir det inga ändringar. 

Det kan väl kanske tyckas som banalt, men då vi satt vid middagsbordet idag och småpratade om att  idag skulle vi INTE köra diskmaskinen efter maten. Det var så lite i den att det borde gå att klara en dags disk till. Genant ämne. Under gårdagen sa jag att jag precis strax förut laddat maskin med en sådan där diskmedels-tablett. Tyckte jag i alla fall. Och vi tittade frågande på varandra….hade vi inte tömt maskinen på rena disken? Bara tryckt in lite mer tallrikar? Nåväl, nu var den igång igen så nu blev det rent förhoppningsvis. Riktigt rent. Synd bara på miljön när minnet börjar att spela oss sådana spratt. Så dagens samtalsämne vid middagsbordet snurrade runt detta ämne. Hur göra för att memorera att maskin ska tömmas? 

Samtalet löpte på, vi funderade på vad vi åt igår. Vad åt vi dagen före det? Det var även här jag önskade att jag lärt mig göra en veckomatsedel. Nu var det en minnesträning som nästan gav oss huvudvärk. Vi vet att vi ätit varje dag. Men vad? Ha ha vi klarade fem dagar bakåt, men det värkte fram så vi var rent utschasade efteråt. 

Måndag, söndag, lördag, fredag och torsdag fixade vi…sen var det stopp. Sen gick vi in i dimman som vi brukar uttrycka det då allt blir suddigt och vagt. Inte konstigt förresten. Torsdag åts det danska smörrebröd och kolkades lite vitt till det. Så var det med den dimman. 

Jo, jag upptäckte att då vi kommit hem från stugan efter sommarvistelsen, och jag skulle packa en liten rese-necessär inför vår weekend i Oslo, hade jag ingen talk. Scheisse… den talk som jag använder när jag ska vara lite ”fin” och eftersom jag inte kan använda deodoranter längre, den talken står kvar i hygienlådan i stugan.  Jag hittar ingen deo längre utan att jag får sveda av dem. Så jag har en talk att ta då jag ska vara lite ”uppklädd”. Men jag tänkte att det berättar jag inte för maken, han behöver inte få veta att jag missat att packa den. Jag vet JU var den är och den rymmer ingenstans. Men i förra veckan avslöjade han att han saknade den på sin vanliga plats på badrumshyllan. Hur kom du att tänka på den undrade jag. 

Som man ibland säger, man saknar inte kon förrän båset är tomt. Nu erkände jag min glömska och samtidigt sa att, jag skulle sakna den då vi skulle ut och resa. Finns väl att köpa menade maken. Så vi for ut på Väla för att inhandla talk och fråga på Telia om telefon- och surf-priser. Vi var in i all parfym- och skönhetsshopar. Men de skakade på huvudet. Talk? Vad var det? De hänvisade till apoteket. Och till slut gick jag in på apoteket för att fråga efter talk. Jo de hade Dialonpuder, sånt man pudrar bebisar i rumpan med. Men nej tack. Där gick gränsen, kände jag. Inte ville jag gå omkring och lukta som en nypudrad bebis. 

Hem och letade på nätet. Hittade tillslut en butik som förde min ”gamla” sorts talk. Och jag undersökte priser och fraktkostnader. Pay pal, jaha. Vad är det? Surfade vidare och läste om pay pal. Skulle jag öppna ett sånt konto? Vad är det? Beslöt att fråga sonen vid tillfälle. Ska inte laborera med moneysar på nätet om jag inte vet vad det är. Lade ner projektet med mitt talk. 

Idag på antikrundan var vi bort i hyllan för rakblad och rakhyvlar, maken behövde fylla på. Och i ögonvrån ser jag i hyllan bredvid…..där står mitt talk!!! Och tjugo kronor billigare än de på nätet! Frakten fixade jag tillika själv! 

Jag sa att dagen ändå var lite småtrevlig. Visst var den. Vi fick ytterligare en strålande solig dag med värme som var mer än vi är vana vid i mitten av oktober. Att ha altandörren stående öppen till långt fram på eftermiddagen känns som om sommaren aldrig tänkt övergå i höst. 

Men om man tittar på träd och buskar, så börjar lövverket glesna ut betydligt. Senaste veckan har hösten verkligen anlänt. Grannens lysande guloranga träd har falnat i färgen. Och jag såg längs Kyrkvägen, där vi passerar Råå-ån, in mot Icaaffären, jag såg att nu har naturen bestämt sig för att gå i vintervila. Det är snart dags att ställa tillbaks klockan till normaltid. Detta sker när vi är ute och reser i Europa. Så vår resa blir en timme kortare än om vi tagit resan som går veckan därpå. Smällar man får ta