Reklamens makt

Vi har en stor skylt på vår brevlåda som vädjar till alla utbärare av reklam att inte dyvla på oss denna onödiga bunt av lockande glättiga broschyrer. För håll med om att de är lockande, många annonser. Ska man verkligen bli så vacker som modellen på bilden är, om man köper den eller den varan. Det kan vara allt från annonser över snygga kläder till undergörande elixir som ger en bättre syn eller slätare hy. Jag är precis lika lättlockad som alla andra, ja ja men, min medvetenhet om hur lätt-duperad jag är finns. Oh ja, jag skäms att berätta men kanske kan det vara en salvelse att höra för vissa, att de inte är ensamma om denna svaghet. Det är liksom lite mindre skämmigt om man inte är unik om dessa laster. Och jag vet att allt började med en orm……eller hur det var? 

Minns glyttaglytten som tillbringade någon dag hos oss i tidiga barnaår. Jag fick en bunt reklam i brevlådan. Julhandeln låg i startgroparna. Jag gav tösabiten en katalog ur reklambunten, från leksaksbutiken och en  penna, sa att hon kunde ge mig lite tips om hennes önskningar inför julen. Kryssa för det det önskar, sa jag. Ha ha ha, vilken opsykologisk farmor! Och vilken smart unge! Givetvis var det ritat ett tydligt kryss på allting i katalogen utom de tyngsta krigsleksaker som hon tydligen inte fann intressanta! Det hedrar dej tjejen, att de fick vara otippade!! 

Men kan vi, bara för att vi sätter upp en skylt på brevlådan, skydda oss för att slippa läsa och lockas? Jag har inbillat mig det och gått i fällan. Reklamen når oss i alla fall och jag till och med ber om den!! Som kund hos den eller den butikskedjan, säger jag jatack om de frågar om de får informera mig om deras utbud och deras kampanjer. Så nu sitter jag här med en överfull brevlåda, läs e-post, som är ändå billigare för deras del när de skickar mig denna nästan dagliga påminnelse om hur underbara resor det finns, hur billigt det är med några burkar kaffe. Om jag bara handlar för 200:-. Att vi sen kör bil och/eller åker tåg/buss för dubbla summan av den insparade förtjänsten, påminn oss inte, snälla….. 

Uppe i Norrland hör man ofta ursäkten att: det är för turen, som man sitter och åker långa resor för att reklamen t.ex. sagt att osten är billig i Tärnaby torsdag. Ofta är osten slut eller har de inte fått hem den ännu, men den besvikelsen kan man inte visa. Nej man säger att det var trevligt med bilturen till byn. Och man skulle ändå tanka!

Igår var vi ut på Mammons tempel för att köpa en cykellykta som realiserades efter sommaren. 30 kronor är jättebilligt för både lyse både fram och bak! Med medföljande batteri. Kors så billigt! Tåg in till stan, middag på etablissemang och jag hittade några onödiga moccabakelser då vi stack inom för en liter mjölk på ICA. Så cykellyktorna kostade några hundra spänn…. men de är fina….

Torsdagskväll, satt i soffan och lyssnade på bok. Stickade på ett par vantar. Då tutade det i mina öron. Brev damp ner i lådan.  Sneglade på klockan. Var det min bridgepartner som anmälde återbud? Annars är det väl ingen vid denna tid på dagen som mailar… men nej. Det var researrangören vi åkt med senaste åren, som erbjuder sista minuten-resor. Och dessa har jag själv bett om att få information om. Så den reklamen får jag själv avbryta om jag vill få slut på den. En enkel manöver att klicka avbryt….längst ner på sidan. 

Men jag har inte gjort detta ännu. Så upp med mail-programmet. Smög kärvänligt bort till maken i ”hans” soffa. Förvånat tittade han upp, och mina smidda ränker är avslöjade i samma ögonblick jag närmar mig hans soffhörna. Jag behöver inte försöka dölja mina avsikter, fungerar ändå inte. Så jag erkände….lite sista minuten i höst, sa jag. 

Vi kan väl kika vad de har i höst. Europas huvudstäder lockar. Jag har visserligen sagt att jag inte är färdig med London, har varit dit tre vändor. Men vad mer har de? Berlin? Wien? Prag? Prag är vi överens om att det finns mycket mer där att se för vår del, men Rom eller Paris, borde vi inte ge dessa städer en chans? 

Språkmässigt är jag oerhört ängslig både för Frankrike och Italien. Men vad är det värsta som kan hända? Att inte bli förstådd är inga bekymmer. Det problemet har vi JU då vi går in i en affär i Sverige och möter en snabbtalande ung expedit. (Jag skrev om det i ”Sovit skånska sängen” i augusti i år) så det är vi tränade på, det dilemmat. Därför beslöt vi att nu gör ett försök att åka till det land med den horribla rotvälskan som de frambringar då de talar. Frankrike. Rom får vänta. Men Paris är inte så långt. Och vet ni vad? Vi ska få delta i en champagne-provning. Undrar om vår ekonomi någonsin hämtar sig? Nu gäller det bara att hålla sig vid liv och inte dra på sig några krämpor som hindrar oss. 

Men ett par träffar med mina bridge-elever, hinner vi. Förmodligen kommer det lite goda råd om vad vi MÅSTE göra då vi besöker den staden. Och Ian, min bridgepartner får äntligen sina råd åtlydda. Jag har ett flertal gånger frågat honom som engelsman, uppväxt i London, vad jag absolut bör besöka i London, då jag varit på väg dit. – Paris har han svarat!! Du ska ta snabbtåget till Paris! Tok där, har jag svarat. Jag åker väl inte till London för att besöka Paris! Men han har vidhållit att Paris är mycket mycket mer värdefullt att besöka än London. Så nu kära fransmän….upp till bevis. 

Om inget annat att göra kan jag JU gå på ”bia” och hoppas att de inte har dubbat den danska filmen ”The guilty” som hade premiär i Frankrike den 18 juli. Gått på biorna i Danmark sedan juni och går upp på biorna i USA i oktober. Men Sverige, åh nej, vi tycks inte få se den… ett annat alternativ är att åka över till Helsingör och se den. Så får jag göra franska saker i Paris. Jaha, varför nu denna film? Jo ”min” fransman rekommenderade mig att gå och se denna film. Han sa att den var mycket bra. Givetvis väckte det min nyfikenhet på vad det är för en film. Då jag letat på nätet har jag sett trailrar och det är många av mina favoritskådisar från Danmark. Även temat verkar vara i mitt tycke. Så….jag släpper inte mina försök att hitta filmen och kanske få se den. 

Detta är JU ett helt naturligt beteende för oss, att bli nyfikna vad andra talar om och rekommenderar. Detta ingår förmodligen i lektion ett, på reklammakarna charmskola. Och det får gärna vara lättfångat. Så efter att ha smugit mig ner bredvid maken i soffan med mina förtjusande bilder över Sacré-Cœur, Notre Dame och Eiffeltornet, kanske tjejen uppväxt på Röamöllegatan känner sig som hemma på Moulin Rouge, det dröjde inte länge förrän vi var överens, (i alla fall jag) om en vecka kan vi väl offra av vår dyrbara tid för att ge fransmännen en chans. Bonne chance, som min groda brukar säga.  

Nu ska jag spela en turnering som jag spelar en gång per vecka, en turnering jag betalar 1,25 dollar för att delta i. Men sedan slipper jag reklam på min bridge-sida i exakt en vecka! Så den ram som omger hela sidan med blinkande blixtrande bilder som jag hela tiden försöker undvika kan jag köpa mig fri från… kom och köp konserverad gröt var en mycket uppseendeväckande revysång en gång i tiden. Då det inte fanns med på världskartan att man köpte färdigkokt gröt, det som är det allra enklaste av all kokkonstens rätter att fixa till. Kom och köp frihet från reklam!!! Visst är vi tokiga …