Sovit skånska sängen

Hemmaplan igen. Sovit i skånska sängen inatt. Underligt att man hänger med i svängarna. Allting går så fort numera. Vi fick tråkigt väder de sista dagarna i stugan. Kallt och regn. Visserligen fryser vi inte ihjäl, men +6° i augusti, efter denna sommar som har varit, då känns denna temperatur onekligen lite kylig. Och det är inte lika enkelt att uppfatta det som mysiga innekvällar. Inte lika mysigt som då oktobermörkret smyger sig på med regn rusk och höststormar. Då man njuter att man har en mysig yllepläd att lägga över axlarna och är glad att man inte har något ärende att göra utomhus. Så vi avbröt ett dygn tidigare än vi spekulerat på förut. 

Vi brukar undvika att ”ligga på vägarna” under helgdagar. Om något inträffar lör- eller söndag så är verkstäder stängda. Något vi fick erfara då vi fick en buss in i husvagnen för några år sedan. En lördag. Hur knöligt det var med assistans längs vägen. Men vi fick hjälp, tur vi inte hade bråttom någonstans. Det där med bråttom har vi inte haft i år heller, varken upp eller hemresa.  

Nu satt vi i stugan och fattade ett beslut att köra en söndag trots allt. Men vi skulle ta det med ro. Lovade vi oss själv. Och det gjorde vi. Många förarbyten, många kafferaster och inte så långa dagsetapper. Ingen som väntade på oss. Kunde ”mosla” oss fram i vår egen takt. 

Övernattningen på ”vår” vildcamping betalades som vanligt med hundra lucidorer. I ett kuvert som stoppas in i en springa mellan ribborna på det fallfärdiga skjulet. Hotet om att det kostar 120 kronor om de kommer på oss med att ”tjuvcampa”, har vi skrattat åt många gånger. Skämtande har vi sagt att vi borde försöka, men nej, där går gränsen. Vi gör oss inte till tjuvar för en så ”sketen” summa som tjugo spänn. Så snällt ner med en hundring i ett kuvert och in i springan…. ett av Sveriges dyraste dassbesök. Det är det enda som finns i faciliteter, förutom soptunnan, men vi hade inget att slänga i den. 

Måndagen körde vi vidare ner genom Härjedalen, Hälsingland och ner mot Dalarna. Siljansbygden är fantastisk, inget att diskutera. Sommarens hetta visade inte längre upp några påtagliga spår efter sig. Men allting verkade ha skördats på åkrarna. Har skördarna blivit brådmogna och fått räddas in tidigare än andra år? Allting var bara stubbåker vart vi såg. Man kan bara undra, vet ej hur och var man får svar på sådant. Jag bara tycker att vi tidigare år har sett mycket skördande på åkrarna då vi kört söderut i slutat av augusti. 

Framåt kvällen möttes vi av regn då vi nådde Östgötaslätten. Detta samtidigt med skymningen gjorde att vi stannade och övernattade på smålandsgränsen. Mörkerkörning och regn, nej tack. 

Så tisdagen körde vi en behaglig dagsetapp. Kunde packa ur husvagnen och fara iväg och inhandla lite förnödenheter innan kväll. Och fick handla med pensionärsrabatt! Det gladde oss verkligen. Efter månader på en av Sveriges dyraste orter vad gäller vanliga dagligvaror känns det som lyx att stoppa potatis, grönsaker och mejerivaror i varukorgen utan att få skrämselhicka. 

Nu idag, onsdag iväg för att reklamera makens armbandsur som han köpte i oktober i fjol. Den där klockan som ”gått efter brandkäppen”, enligt ett gammalt (norrländskt?) uttryck. De tog emot klockan för att skicka på reparation. Lustigt så ofta man tittar på handleden hur mycket klockan är, när man inte har den sittande där. Maken efterlyste två stadiga gummisnoddar så han skulle kunna ha mobilen fastsurrad på armen. I väntan på den vanliga. Plötsligt undrade han vad en Apple Watch kostade…..vet väl inte jag, menade jag. Dessa pyttesmå tingestar har inte lockat mig. Hade de gjort så, hade jag haft en för länge sen. Vi traskade bort till butiken som säljer Apple-grejer. Affärsbiträdet som tog hand om oss frågade vad vi skulle ha den till, applewatchen!! Att kolla vad klockan är, svarade vi. Förvånat tittade hon på oss och frågade igen, ja men vad ska ni använda den till? Va? Hörde hon dåligt? Titta hur mycket klockan är, sa vi lite långsammare och tydligare. Vi fick frågan om vi skulle ha…..sen sa hon något om C3 eller bla bla bla…. vi sneglade över axeln om där var någon kö…..hon pratade fortare än en kulspruta. Nej ingen kö, så jag bad henne upprepa vad hon sa. Ska ni ha….bla bla bla. Och hon förevisade en massa små appar på denna förnämliga ”klocka”. Men vi pratade hela tiden var sitt språk och ingen förstod den andre. Ungefär som den spanske killen Manuel i Fawlty Towers, han som sa ”l know nothing” till allt som sades….så kände vi oss. Det är bara att konstatera att vi troligen är några gamla rester från en tidigare epok med ett annat språk. Det kanske hade hjälpt om de talade låååångsamt och försökte förtydliga som om de talade till en idiot, enligt Hasse Alfredsons gamla sketcher. Jag vet inte. Då det inte existerade någon kö bakom oss kanske det hade varit ett alternativ för att få månglat ut sin vara. 

Nu gick vi därifrån utan någon finessrik dator som vi förmodligen aldrig skulle lyckas få att visa vad klockan var, inte på innevarande laddning. Den laddning som krävs dagligen! Då det gick upp för maken att man måste ladda denna ”klocka” dagligen svalnade intresset genast hos honom. Det minns vi tydligt, hur man satt på sängkanten och drog sin klocka varje kväll i samband med sänggåendet. Och om man missade det så var man tidlös då man vaknade på morgonen…… visst fanns det ett TV-program som hette ”Back to future”? Jag tänker på det med dessa framsteg som tar oss tillbaka ….

Curry republik har en god tandoori kyckling på köpcentret. Fick bli kombinerad lunch-middag. Mums, med ett gott naanbröd till. Så besöket på stora Mammons tempel var trevligt trots allt. Väninnan slängde sig på bussen och mötte upp så vi fick en fika tillsammans. 

Maken provade att  handla ut sin medicin på apoteket, men de hade inte de saker hemma som han skulle ha. Han slog sig ner vid sin kaffekopp något förvånad att de inte hade vanligaste medikamenter. Undrade vad de säljer på apotek nuförtiden? Vi fortsatte vår fika, satt och spånade på livet och dess förtretligheter. Plötligt reste maken sig och sa….jag ska gå inom på apoteket igen. Vi undrade om han ”fått fnatt”, de hade JU inte dina mediciner för tio minuter sedan… vad tror du de tror om du kommer nu igen? Men nej då, det var bara det att han konstaterat att vi båda hade blivit så tysta…. inte likt damer av vårt slag, tysta… Tills han insett att batterierna i hans hörapparater lagt av! Och nu satt han och provade med att läsa på läpparna vad vi sa. Han gillade inte då apparaterna slutade fungera mitt i fikat. Så bort på apoteket och då han återvände efter några minuter kunde han åter delta i vårt fikapladder. Samtidigt fick vi veta att det kostar cirka 20 kronor i veckan för  batterierna till hörapparater. En kostnad som ingått i köpet sist han köpte ”hörorna”. 

Ytterligare en natt i sängen innan jag hunnit publicera det här. Vann turneringen i gårkväll, men det bryr ni er inte om, tror jag. ? Men nu ska jag ta och titta till mina fönsterträd. Det regnar ett mjukt ljummet regn, men får bli inomhus idag.