Sommaren lider mot sitt slut häruppe i norr. Min svåger som gästade kaffe i förra veckan satt och sammanfattade sommarens händelser. Denna extremsommar i alla bemärkelser. Torkan har varit lite mindre aggressiv än den som vi har fått rapporter om från Skåne, men någon större nederbörds-mängd har inte visat sig här uppe i fjälltrakterna mer än senaste veckan. Och då den slutligen kom var det som om den skulle kompensera för hela sommaren. Bäckarna forsar som om de vore vårflod. Och stigen bort till dass platsar i vilken dagstidnings helst, översvämningområde!! för att man nästan behöver bära flytväst.
Jag är lika förundrad över dessa dramatiska väderomslag som sker häruppe. När jag sneglar ut genom fönstret ler solen mot mig såpass att jag gör en snabb kontroll…..var har jag solglasögonen? Aha, i handväskan. Fram med dem. På med fleecetröja och öppnar ytterdörren. Den slits nästan ur händerna på mig, östa-vinden får bra vindfång i min dörr. Men vad nu? Sken inte solen för en halv minut sedan? Nu piskar regndroppar stora som IKEA-köttbullar på skallen på mig då jag sticker ut huvudet. Av med solbrillorna och jag sträcker in handen efter paraplyn som hänger i hallen, vid ytterdörren. Ut och iväg. Tre steg….sen skäms jag över mig själv. Som helsingborgare borde jag veta att paraply och regnväder hör inte ihop. På stigen, med foppatofflorna fulla av vatten står jag med ett ”ännavänt” paraply. Och regnet som piskar mig i nacken. Men mitt ärende kan inte vänta så det är bara att fortsätta. Förödelsen med de genomsura kläderna och den ännavända paraplixen får jag fixa senare. Väl tillbaka i stugan möts jag av ett leende och en lätt beklagande röst: hur är det? Gick det bra, undrade han den där ”nakne martyren” om ni minns honom… att han kände både empati och sympati med mig framgick tydligt. Det där uttrycket ”olycksbröder” flimrade förbi i min hjärna för ett ögonblick. Och då jag hängde paraplyn på kroken utanför ytterdörren förvissade jag mig att den hamnade på rätt håll. Ooops!
När sommaren byter skepnad och visar hösttendenser inträder ett förhållningssätt i alla stugor häruppe. Ganska lustigt…samma år efter år. Vi får bråttom att hinna med allt som ska utföras. Viktigheter. Under hela juni och juli ”glassar” vi runt och det är som vi lever i evigheten. Allting ”hinns” som norrlänningarna säger häruppe. Sen i slutet av sommaren blir det bråttom bråttom.
Räk-och kräft-aftonen har vi väntat skulle bli ett lämpligt tillfälle för hela sommaren. Det blev nu i söndagskväll. Surströmmingsaftonen hänger naturligt ihop med potatispremiär och när surströmmingen börjar säljas i affärerna. Så den kan vi inte påverka så mycket. Den kommer att äga rum onsdag… en av de sista sommar-höstmarknaderna häruppe löpte av stapeln i lördags i Dikanäs. En by som ligger längs Saga-vägen från Vilhelmina över Marsfjällets skuggsida upp mot Skalmodal och om man fortsätter en liten bit till hamnar man i Norge.
Men nu i lördags, var det Dikanäs som var dagens utflyktsmål. Med dess höstmarknad. En marknad utan karuseller eller andra tivoliliknande förlustelser. En vanlig gammaldags marknad med traktens utbud. Stånd efter stånd med stickade vantar, strumpor och mössor. Inte mycket som lockade mig till några inköp. Men väl till en och annan idé inför stundande vinter. Jag gick runt och nöp och kände på kvalitéer och garntjocklekar. Lyssnade på försäljarnas presentation av sina varor. Såg hur de olika stickorskorna (jag såg bara kvinnor som producerade stickat) hur de uppskattade sitt arbete och tog betalt för det. Kvalitetsmässigt skiljde ingenting på de vantar som kostade 500:- pix och de som kvinnan i ståndet bredvid sålde för150:-. Men hon med femhundrakronors betraktade sig som konstnär, medan hundrafemtio-kronors kvinnan hade det som tidsfördriv och hobby. Till och med mönster som var hämtade ur samma bok, förmodligen lånade på bibblan eller om de ägde en bok gemensamt…..vem vet.
Tovade produkter fanns men jag tyckte att deras utbud kunde varieras mycket mycket mer. Jag har inget behov av tovade prydnadstomtar, ej heller tovade grytunderlägg. Det finns så mycket mer man kan göra medelst tovning. (Ska jag säga med mina sjutusen stickade vantpar, ha ha) strosade vidare och erbjöds smak av tunnbröd och olika ostar från diverse småbruk runt i trakterna.
En man med firma i Vilhelmina hade utställning med kaminer och kassett-insatser för öppna spisar. Jag stod och tittade på hans sortiment. Vi har talat om en sådan investering till stugan, men det har hitintills stannat vid diskussionen. Vi har inte undersökt marknaden häruppe i norr, och från Skåne transporterar man kanske inte sådana prylar. Är JU ganska skrymmande. Så jag stannade till hos försäljaren som för tillfället talade med en annan kund om kaminer. Smyglyssnade lite, det hade med säkerhetsavstånd och så att göra då man installerar kaminer och spisar. Skadar aldrig att man hör om dessa fakta. Då de var färdiga kom han fram till mig och frågade om han kunde hjälpa mig? Jag förklarade att jag ville veta var han fanns så jag visste hur långt från stugan han hade sin firma. Vilhelmina …ok. Sedan presenterade han två olika kassetter han hade med i utställningen. Och han hann nästan förklara skillnaden på dessa, då en man bakom mig plötsligt avbröt med att fråga om dessa kassetters verkningsgrad….eller vad det var. Försäljaren lyste upp. Här var det en man som visste vad han pratade om. Han skiftade inriktningen och slutade tala med mig, fortsatte att tala om kaminer och kassetter på detta språk som förenade dessa kloka karlar. Jag snodde på klacken och gick! En så oproffsig försäljare får gärna fortsätta sin affärsverksamhet med dessa karlar. Att han förlorade en bra kund med sitt uppförande har han förmodligen ingen susning om… men han blir heller inte anklagad för att ha kvinnoaffärer….ha ha.
En god lunchfika i bygdegården stillade hungern, och gjorde också att vi inte lockades till impulsköp av diverse sylter, safter eller marmelader som ändå hamnar längst in i skafferiet och glöms bort. En stycken försäljare av marknadskarameller såg jag och han gjorde inga strålande affärer. Timmarna bara rullade iväg. Vi hade sagolik tur med vädret, så där i Sagavägs-trakter.
Ingen sol som gassade och gjorde oss svettiga. Bara så där lagom skönt, lagom varmt. I detta landet lagom. Så våra kläder passade, annars klär man sig för det väder man har hemma på morgonen, vilket under dagen visar sig att det var ett felaktigt val.
Så småningom hamnade vi längst ner på bygatan där den gulmålade gamla handelsboden stoltserade sedan säkert hundra år. Hamreby stod det med jättebokstäver över entrén. Och den var öppen!! Lite förvånad blev jag då jag visste att byn hade både en ICA och en Konsumbutik. Kan inte vara underlag för tre butiker i en by med så lite bebyggelse. Knappt för dessa två livsmedelsaffärer heller. Men förklaringen var kanske skylten som blygt satt på hörnet av denna stolta byggnad; ATG och Svenska Spel!! Alltså hade denna butik som sålde gummistövlar, ullgarn, ljusmanschetter á la 70-tal, fiskenät för sikfiske och mycket annat som man aldrig hittar i en normal nutida affär, denna butik hade ortens spelare som fasta kunder. Och på detta vis drivs denna handelspunkt vidare, denna affär som var forböndernas rast- och samlings-plats, långt långt innan det fanns något som hette ICA eller Konsum. Enligt min svägerska drivs den av två systrar, barn till mannen som lät uppföra denna stolta byggnad, ”Hamreby”.
Jag botaniserade i hyllorna, och jag kände mig som om jag besökte tider som flytt. Plötsligt fick jag något i ögonvrån, ögonvrån på mitt dåliga öga! En kaffepanna! En riktig gammaldags kaffepanna att ha med i skogen och använda över öppen eld! En sådan skönhet!! Med svängd pip! Jag stelnade till. Beundrade den. Den ska jag ha!!! Åh, som den blänkte och lockade!
Den där resan vi gjorde från Rönäs-Gantofta för många år sedan dök upp i mitt minne. Vi var inte ägare till stugan på den tiden. Hade varit och hälsat på i makens barndomshem någon vecka. Skulle hem till jobb och vardagslunk igen. Då vi bestämde oss för att åka ner genom Norge. Och samtidigt skulle vi göra ett försök att hitta en gammal handelsbod som eventuellt kunde ha någon ”skogs-panna” med svängd pip kvar i sina lager. Jag vet inte hur många handelsbodar vi var in i, men de var många. Och jag minns fortfarande de förvånade ansiktsuttryck som vi fick se då vi lyckades förklara vad vi var spekulanter på.
Hade blivit något av ett ”måste” att hitta en trevlig sådan kaffepanna. Inte för att vi var utan ”skogspanna”, hade faktiskt flera stycken. Men en var för liten, en var oerhört bönglig efter år i ryggsäckar. Vi var arvtagare till dem av olika anledningar. Jag tror att det senare följde med ytterligare två stycken i stugköpet. Även de med mindre skavanker och opassligheter. Och vi hade fortfarande efter minst trettio år inte hittat den där som hade allt….hade ”det”… Men där på Hamreby i Dikanäs stod den och ropade på mig. Oj då vilket köpsug jag fick! Skulle jag fråga maken? Göra stora investeringar så här på ålderns höst brukar vi gemensamt bedöma behovet av. Men mindes plötsligt hur han lät sist jag på en loppmarknad fick syn på en kaffepanna, en väldigt charmig.
Jaha, menade han, hur många behöver du….samtidigt…. och där gick proppen ur mig den gången. Men det var ju loppis och begagnat. Nu stod jag redan i kön till kassan med min blanka fina nya ”svängd-pip-försedda” kaffepanna. Kanske? Ska jag fråga? Jag beslöt mig för att ta en bild av pannan, skicka som ett MMS och sedan pingla en signal, för att väcka hans uppmärksamhet. Han hör inte alltid då det kommer meddelanden. 
Några minuter senare fick jag ett bekräftande: den ska vi ha…..vad kostar den? Skit du i det, kontrade jag. Vilket gjorde att han trodde den var jättedyr.
Jag kände mig rik som ett troll som gjort detta fynd efter att ha letat efter en sådan i minst trettio år. I bilen hem satt jag med kannan i knäet och beundrade den. Fick medhåll av mina svägerskor att den var fin. Ingen andades en stavelse om att den skulle vara trevlig att ha ängsblommor i. Häruppe är kaffepannor ett heligt ting och de används till vad de är avsedda för: koka kaffe i. Så nu får vi se om vi lever till det tillfället då vi får inviga den. Kaffebönor har vi, kaffekvarn investerades i senast i vintras. Ska vi sota ner pannan över öppen eld? Eller ska vi använda den på vanliga keramikhällen inomhus?
Givetvis hör jag dina tankar….vad kostade den??? Jag fick en spänn tillbaka på en ”Ingmar Bergman”. Det var väl inte farligt? Två hyfsade flaskor vin kostar mer
Margareta
Visst är lagom bäst!
Du kan ju använda en av alla dina andra kaffepannor till att ha någonslags blomma i!
Märkligt att inte ”karlförsäljare” har förstått att även kvinnor kan köpa tekniska prylar! De lär sig nog aldrig. Eller bilförsäljare, som vänder sig till mannen, när det är kvinnan som ska köpa.
Välkomna hem, förresten!