Berättansvärt? Eller?

Nu har du inte skrivit på eoner.. klagar väninnan då jag pinglar henne för att höra om ni lever nere i södra Sverige. Som om det är en massa händelser häruppe I Norrland som kan vara berättansvärda. Oj då ett nytt ord, berättansvärda… jomenvisst, visst rullar dagarna på här också. Men jag vet inte om det är så uppseendeväckande. Vädret har blivit svalare. Men vi har fortfarande en konstig sommar. Inga mygg. Inga fåglar. Tranorna som brukar vara bakom ladan har jag varken sett eller hört i år. Sjöfåglarna har blivit sällsynta. Förr brukar vi ha rödbena som traskade i strandkanten. Flera år sedan jag såg henne. Inga svalor i år som kommit för att hämta mat till sina ungar. De enda vi sett är sädesärlan, gulärlan och talgoxen som häckat runt oss. Lite grönsiska har flockats runt oss såhär i slutet av sommaren innan de ger sig iväg söderut. Myggen som vi inte saknar har ändå varit förutsättningen för många småfåglar. Humlor har glatt surrat omkring fötterna på oss, de som är specialiserade på vitklöver. Denna blomma som växer när allt annat torkat bort. Det är som om något hänt med vår gamla värld. Som om något har förändrats, katastrofalt. 

Bakningen är på gång. Vårt årliga tunnbrödsbak. Maken högg ved i går, rustade till vår ”bagarstuga” så den kan nyttjas. Dagen idag var tänkt att vara bakdag, men så fick vi en middagsinvitation så vi sköt på bakningen en dag. En mål mat går före allt annat anser vi. I våra yngre dagar hade inte de olika evenemangen kolliderat, men vi har ingen anledning att komprimera de olika händelserna. Här tar vi en dag i taget. 

Lördagen var det Rönäs-dagen i byastugan. Den byggnad som jag alltid tänker på som gammskolan. Det hus där maken gick sina 6 första skolår i. Det hus har i dag har övertagits av byalaget. Stugan  sköts av dem och hyrs ut till boende, eller som bagarstuga. I källaren finns en riktigt fin vedeldad stenugn som man kan baka i vilken dag på året som helst, oberoende av väder och vind. Nu håller man en dag på sommaren öppet hus i stugan med samling av bygdens folk. Kaffe och våfflor, lotterier och pilkastning. I all anspråkslöshet. Men det är trevligt att träffa bygdens folk, så här en gång om året åtminstone. Fast huvaligen vad folket åldras runt omkring oss. Gamla gubbar och kärringar!! Inte klokt…. 

Det är kanske också därför jag inte har så mycket att berätta. Gårdagen, måndag blev en mellandag, mulet och kyligt. Hann avsluta mina äppelvantar, de blev trevliga. Tittade på en deckare och gjorde minsta möjliga på mesta möjliga tid. En riktig slappardag. 

Nu tar vi bagarmössan på i morgon. Maken har gjort i ordning en ny kvast till bakhällen. Varit i skogen och grävt björkrötter för att foga samman kvastriset som han fixade tidigt i våras då björken fortfarande savade. Det är mycket som vi försöker att hålla kvar av de gamla traditionerna runt vårt tunnbrödsbak. Nyköpta fina bakspjälkar eller fjälar duger inte, nej vi använder det gamla. Ser det som det roligaste, att ha kunskaper om historien häruppe.

Nu får vi traska iväg till middagsbjudningen. Värdinnan har säkert maten klar på minuten