Min väninna förvånades över mina uttalanden om att jag såg att hon inte var på väg ut på shoppingtur. Hur kan du se det, undrade hon. Ja, jag såg att du hade bara 27% på din mobbe och det ger man sig inte iväg hemifrån med.
– Huuuuur kan du veta det, sa hon efter en stunds tystnad som jag tolkade som att hon kontrollerade någonting – någonstans. Kanske rentav pluggade in laddaren i mobben efter mitt uttalande.
– Jo men du har JU valt att vi ska ha glädjen av att ha lite koll på var respektive av oss befinner sig. Då får man det det onda med det goda.
– Ja men sådan stenkoll!!! Trodde jag inte, sa hon.
Så då jag igår fick en kommentar efter mitt senaste inlägg om vår marknadshelg och båttur, då jag läste att hon varit ute på hiskeligheter, blev jag tvungen att kolla. Hon skrev även att hennes mobbe hade dött. Och att hon hade åkt ambulans. Men bara som följeslagare. Var det hennes mobbe som legat på båren? Näääää, troligen inte. Men som sagt. Jag kunde inte ringa henne utan fick söka data runt hennes resa i historiken. Och mycket riktigt. Hennes telefon visade fortfarande, så här dagen efter, inga livstecken. Men den hade rest med hem till Sverige och hemmet. Och i historiken kunde jag se:
Bild 1. Mobben hade först rest in till stora staden Helsingborg, därifrån in till Helsingör, med en topphastighet av 22 km/h, resan var 5 km lång. Hoppas inte mobben har tendenser att bli sjösjuk, då bör den byta ägare.
Bild 2. Sen hade mobben gjort en snabb tripp upp mot Stenegade för att återvända ner till hamnplan, 15 min. Ja ja, nu hann nog ägaren ta sig ett bloss också….
Nere vid hamnen tillbringade mobben en timme och sju minuter, vid Jernbanevej. Så länge att mobbens ägare förmodligen intog lunch med dricka…..hmmm…
Sedan följde en resa i ryslig fart! 43 kilometer med en topphastighet av 157 km/h. Det är ingen varken buss- eller tågresa med den hastigheten. Men som mobbens ägare skrev i sin kommentar…transport med blåljus och tut-tut. 23 minuter mellan Helsingör och Köpenhamn, det var snabbt! Sen är det två sekvenser med ”no information available” beroende på att mobben troligen var på sjukhuset med sin ägare.
Bild 3. En niominuters resa från sjukhuset ner till ”Hovedbanegarden” centralstationen i Köpenhamn, ger mig en indikation om att mobben nu åker buss.
På stationen tillbringar mobben 44 minuter, innan den är på väg igen till Hyllie i Malmö. 42 minuters resa.
Än så länge är mobben i livet! Skönt. Från Hyllie mot Kävlinge snirkligt och krokigt, åker mobben buss?? Verkar så… 16 km och det tog 23 minuter, bör vara buss…..
Bild 4. Mellan Kävlinge och Ramlösa station, 44 minuter visar inte mobben hur den reste. Började den att vara vek och eländig vid denna tid? Men sedan ser jag hur den trots allt hittar sista biten, mellan Ramlösa station och hemmet, en tolv minuters färd. Skönt att den stackaren fick dö på hemmaplan. Nu återstår det att se vad som händer. Om ägaren till mobben ska köpa nytt eller….
Idag ringde väninnan och berättade för mig vad som hänt. Med medföljande hälsningar från den som legat på båren. Som nu är på väg hem till Sverige igen.
Och då jag berättade för väninnan om att hennes mobbe berättat allt detta för mig som jag skrivit ovan, blev hon imponerad även om hon inte var förvånad. ”Storebror ser dig” är ett gammalt känt uttryck som vi hört genom åren. Men att vi både hjälper storebror och betalar för att storebror ska kunna fungera…..ja, fattar vi det
Margareta
Ja se det var ett äventyr!
Men att storebror (läs: väninnan) har sådan koll på mig, visste jag inte. Både kul och spännande. Det gäller att hålla sig i skinnet, när nu STOREBROR kan se var jag är.