Marknadshelg

Marknad, sommarens stora händelse, inköp av onödor på löpande band. Senaste åren har vi blivit härdade marknadsbesökare. Låter oss inte omkullpratas omedelbart av de slipade marknads-knallarna. Lyssnar snällt en stund men ber att få fundera över saken. Att sova på saken, faktiskt. Vi orkar inte i denna värmen att dra runt i alla stånden, utan vi tar det på två dagar. Och vissa fördelar är det med det att vi går två dagar. Vi stod och tittade på vakuumpåsar…..hur har vi det med sådana? Inget som man köper på ICA-affären precis. Behöver vi sådana i sommar??? Vet ej….ska vi köpa?? Nej vi chansar inte. Brukar sluta med att vi har ett inneliggande lager för minst två livstider av sådana prylar man inte inhandlar så ofta. Kommer hem och öppnar skåpet för att lägga in grejen vi köpt och ….kors….det ramlar ut ett överflöd av dem vi köpte förra gången, då vi inte mindes om vi hade blivit utan, eller inte. Vi skulle behövt köpa ett nytt skåp istället, att förvara allt i. Så vi övertalar knallen att lägga sitt krut på en annan kund istället. 

Samtalet med knallen ändrade karaktär, övergick till ett ömsesidigt nyfiket intervjuande. Han undrar om vi åkt långt för att komma till marknaden. Ja, ungefär 4 mil säger jag. Och genast får jag ett ögonkast som skvallrar om att han inte tror oss. Givetvis förstår vi vad han menar. Fyra mil är nästgårds häruppe. Fast för oss då vi är i Skåne är fyra mil en resa. Inte en shoppingtur ens, som det är häruppe. Knallen var från västkusten, göteborgshållet. Så om någon av oss, precis dagarna innan åkt långt så, var det JU knallen.

Så många som reagerar på min skånska dialekt. Var kommer du ifrån säger folk häruppe….. jag bor här, svarar jag. I alla fall en fjärdedel av året. Tvivlande blickar får jag till svar. Jag vet hur det känns att vara invandrare… man hör inte riktigt till gruppen… betraktas som en outsider hela tiden. Fast närmsta kretsen, släkten, ser mig som en del i det hela sedan många år. Vi talar om mansålder, och jag tror det är någonting ditåt…som jag varit en del av gänget här. Och dem av mitt liv.

Lördagens besök på marknaden blev på grund av att vi funderat över natten på flera saker. Dels hur vi hade med påsmaterial till vakuummaskinen, dels ett gobelängtyg som jag fick sådan lust att köpa för att sy trevliga kassar av. Jag vet att nuförtiden har många människor blivit flitigare att använda kassar som de tagit med hemifrån. Och jag har under årens lopp sytt och presenterat mina vänner mina hemmagjorda alster. Har mottagits med glädje. Kassarna får gärna vara vackra så man kan ha dem hängande på en krok i hallen som dekoration. Där är de lätta att komma ihåg att ta med då man går iväg för att shoppa. Från början då jag gjorde mina första kassar, använde jag heminrednings-grejer som hade bytts ut. Typ gamla draperier och gardiner. De slits JU inte, kanske bleks av sol och användning. Men nu hade jag råkat få ögonen på ett mysigt tyg. Genast satte mina pysselgener igång att planera vad man kan använda detta tyg till. Maken muttrade. Du har JU inga ögon för sådant arbete längre sa han. Men men, man kan rita och berätta, visa hur man vill ha det klippt. Sömnaden klarar han galant med den nya fina maskin vi har som till och med trär tråden själv.

Om man kollar stora kända designers så gör de bara skisserna och möjligtvis en prototyp till sina arbeten. Resten får deras kollegor framställa. De som sköter det löpande arbetet. 

Bra kassar kan man aldrig få för många av. Knallen i tygståndet kände igen mig och visste genast vad jag skulle ha. Diskussioner om att inte klippa tumnageln av sig kom som vanligt från denna här, medan knallen kontrade med att: ah nä, en sån snålis var han inte. Han tog istället hänsyn till mönsterrapportena och till och med skänkte mig en halv decimeter gratis för att jag skulle få ut maximalt av mitt köp.  

Vi ville äta lunch i thai-matståndet. Det är så god mat och finns bara att tillgå marknads-dagarna häruppe. Slog oss ner vid ett långbord. Ett par som satt mittemot avnjöt friterad kyckling. Såg gott ut. Men vi ville ha det gamla vanliga, ett spett med kött…vårrulle och ris. Småpratade lite om det fantastiska marknadsvädret. Och plötligt frågade paret mittemot om det var jobbigt att bo i Malmö. Jag vet inte sa jag, jag har aldrig provat. Min bosättning i Helsingborg duger ypperligt, svarade jag. Förvånat tittade de på mig, men konstaterade att jodå, de hade nog hört att det fanns en stad med det namnet. Samtalet spann vidare med försiktiga undringar om livet där nere i södern kontra livet häruppe i norr. De var övertygade att det visslade revolverkulor i luften hela tiden där nere. Det rapporteras dagligen om det i media. Och nog har de rätt. Våldet tycks ha blivit grövre och har kommit närmre oss. 

Jag minns en sommar för länge sedan, vi hörde om ett mord på Edvin Berlingsgatan i min stad. Det skedde medan vi var häruppe på besök i makens föräldrahem. Man berättade på nyheterna i flera dagar om händelsen och detaljerna runt den. Känslan jag hade att vi bodde i ett sådant syndens näste, kommer jag ihåg. Minns även svärföräldrarnas beklagande blickar mot oss. Att vi efter besöket hos dem skulle återvända till dessa farliga trakter. Idag omnämns liknande händelser med en liten artikel. Ser inte ut att vara mer allvarligt än den artikel som för några årtionden sedan rapporterade om ungdomar som snattat i butikerna. Och på mobilen plingar det till en kort signal nu och då, skottdrama här eller där i Sverige, som om det vore ett sorts räkneverk i mobben på hur många skjutna det blivit denna veckan. 

Jag blev tillfrågad av någon marknadsbesökare hur jag skulle göra den 9 september. Vadå 9 september, frågade jag? Jag var inte uppmärksam att valet låg så tidigt i månaden. Men ojdå, jo det blir så i år. Andra söndagen i september. Hur jag tänkt göra vet jag inte ännu. Vi har de senaste åren poströstat. Men var finns det en post idag? Verkar vara enklast att hålla sig hemma och göra som vi gjort i långa tider. Gå upp på byn skola och rösta. Jag fick en karamell av Socialdemokraterna i deras stånd på marknaden. Inget som var mer påkostat än de har haft alla år på marknaden, inga valstugor. Hos Vänsterpartiet snodde jag åt mig två kolan. En mint och en gräddkola. Medan jag lyssnade på deras intensioner, vad göra efter valet. Alliansen, där kunde jag vinna en lunch med en ortens politiker om jag snurrade på ett hjul. Blev inte ens inbjuden till hjulsnurr. De jagade ungdomar. Jag nämnde att jag var röstberättigad jag också, och generat erbjöd de mig att få snurra…. jag gick därifrån. Om jag vunnit hade de insett att jag inte var bybo. Och lunchen hade varit förslösad. För deras del. Men gratis är gott som lillasyster alltid säger. Så jag hade nog gått dit…. men men. 

Söndagseftermiddag, efter sommarprataren inbjöds jag till en tur med båt. Fick sitta vid kaptenens bord då jag intog kaffe med dopp som var det enda de hade på menyn på den båten. Men det var en underbar tur. Soppatorsk ville inte kapten riskera. Därför styrdes mot land och tankades en gång. Vi gled längs strandlinjen och tittade på snön på fjällen, hur mycket det tinat de veckor vi varit här. Kaffe och kardemummabullar smakar bra på sjön. Sjön suger, är ett gammalt uttryck jag hört, och kan bekräfta. Cirka femtio meter från landstigningsplatsen stannade motorn. Jag fick plocka fram årorna och rädda oss från att lida sjönöd. Men jag hade inte räknat med det arbetet. Och jag ror mycket bättre med högeråran än vänster så, om jag inte fått instruktioner från kapten hade vi fortfarande suttit och snurrat runt runt i sjön. Men vi kom iland. Det är en mysig liten roddbåt vi har. Med en sexhästars fyrtaktare i aktern… Yamaha….samma märke som min skoter. Jag vet inte om det finns svenska utombordare att köpa längre. Jag vet att jag sett Cresent motorer, men japanerna har troligen övertagit den marknaden. 

Nu ska vi tända en liten brasa, häruppe är snart de enda platser i landet man får elda på. Vi ska ”sota” lite mat som äldst-svågern brukar säga om våra grillningar. Så fram med lite grönsaker till en sallad…..