Könsneutralt eller inte

Läste i dagens blaska att beroende på vilket parti jag röstar på i höst, kan jag antingen göra anspråk på- eller inte göra anspråk på herrtoaletterna ute i offentliga miljöer. Om jag ska vara helt ärlig har jag om nöden varit oerhörd, inte brytt mig särskilt om jag gjort en lagöverträdelse då jag använt avträden ej avsedda för mig. Jag har stått i kö på konserthuset, väl medveten om att jag skulle missa en del av nästa akt, om jag snällt stod kvar i kön. Samtidigt var det tomt i kön till herrtoan. Skulle jag våga? Resolut var vi några damer som enades….ja vi skulle mot allt vett och sans göra en överträdelse…sagt och gjort…ett par stycken av oss… in på herrtoan. Ingen blev avslöjad som någon lagöverträdare, men skammen brände på kinderna resten av kvällen. Som vi burit oss åt!! Kanske är det någon av dessa mina medsystrar som dragit fram saken i ljuset? Och fått vissa av våra politiker att nappa på den delikata frågan. 

Sistlidna vecka var jag åsyna vittne till en episod som mycket väl kan ha bidragit till att debatten har väckts. Marknadshelg. Värme. Törst och trötta fötter var orsaken till att vi, maken och jag gick upp på församlingshemmets kaffeservering. Hembakt drömrulltårta och gott kaffe var perfekt anledning att låta fötterna vila en stund. Vi satt och summerade helgens upplevelser och var överens om att vi var nöjda med marknaden. Vi hade inte våldhandlat detta år, men ändå köpt lite ”onödor”. Sådär lite…eller mycket så man känner att det räcker för ett år framåt. Beslöt oss för att styra kosan hemåt. Ska bara inom toa sa maken, innan vi reste oss för att gå. Tog brickan med och styrde in den i brickuppsamlingen.

Väl utkomna i hallen dök Laila upp från köksregionerna. En gammal jobbkompis som varje gång hon ser mig, berättar att brödfatet jag gjorde i näver den sommaren vi jobbade tillsammans, använder hon dagligen och det håller fortfarande. Jag gjorde ett snabbt överslag, det är tjugofem år gammalt, sa jag. Ja, menade hon, det verkar outslitligt. Men jag är rädd om det… småpratande med henne, märkte jag inte vad som hände bakom min rygg. 

Maken hade gått bort mot kön till toaletterna. Samtidigt öppnades ena dörren och ut kom det en man, lättad. Maken tågade käckt bort till den dörren, öppnade och skulle precis gå in, när en dam lösgjorde sig från den relativt långa kön. Upplyste maken att det var en kö!!! Före honom! Beslutsamt slöt maken dörren till toan, pekade på den tydliga tecknade figuren klädd i byxor på dörren. Och en snabb jämförelse mot andra dörren där det fanns en kvinna (om det nu inte var en skotte i kilt som stått modell). 

Sen gick han in på herrtoan och uträttade sitt ärende. Väl därinne slogs han av tanken, att det kanske var så att mannen som han efterträtt, snällt hade bidat sin tid i kön. Skammen sköljde över honom. Hur göra? Gå ut och be om ursäkt? Säkert hade någon kommenterat att det var så dags att p….a till kvälls när halva natten gått. Van som han är vid att tanten han bor ihop med alltid har någon dräpande replik.  Eller skulle han krypa ut genom fönstret? Som en inbrottstjuv fast tvärtom? En utbrottstjuv? Beslutsamt gick han ut den vanliga dörren, seglade förbi kön utan att ägna dem en blick. 

Men det första jag fick veta då vi kom utanför församlingshuset var händelsen. Händelsen som jag menade enbart var ett uppror mot hela #meetoo-rörelsen. 

Han förstod inte mina hänsyftningar ….och ska jag vara ärlig vet jag inte riktigt heller om jag har tolkat det rätt….. men man vill JU vara modern och använda uptodate-uttryck. 

Men i min hemkommun kommer det att bli ett politiskt beslut, beroende på vilket parti som får majoritet i stan, om vi bör träna bäckenbottenmuskulaturen bättre eller om vi kan slippa köerna ute i offentligheten