Extrapris på meloner

Måndag, vanlig vardag igen. Har varit här i dagarna fem så lagret på bröd och mjölk har sinat. Hade också valt att inte transportera mitt insulin genom hela landet. Så inom på apoteket och hämta ut några pennor, stod också på listan över inköp. Insulin är en kylvara och bör förvaras kylskåpskallt, tills då man tar det i bruk. Då bör man ha det rumstempererat. Får heller inte frysa. Likväl får det inte förvaras för varmt. Så då man tar en ny insulinpenna i bruk bör den inte ligga solbelyst mellan injektionerna. Hade en gång en patient som hade sin ”penna” liggande i fönsterkarmen. Där solen ibland belyste den. 

Vi förstod inte varför hennes värden låg så högt. Frågade henne ett otal gånger om han av misstag haft sina pennor så att de frusit? Nej hon garanterade att hon skötte sina mediciner helt enligt vetenskap och beprövad erfarenhet…  Dock vet vi att man inte märker meddetsamma om det hanterats felaktigt. Det tar någon vecka innan mer påtagliga symtom säger att man inte varit optimalt medicinerad under en period. Och som av en händelse berättade hon att den låg på samma ställe, i fönstersmygen vid köksbordet. Lätt ihågkommen och tillgänglig. 

Vad vi då insåg var att sommartid med den solstekta hörnan, gjorde att insulinet ”kokte” i pennan och gjorde insulinet overksamt. Likväl som det insulin som frusit och mist sin verkningsgrad, lika väl hade det hänt med det som blivit överhettat i solstekta fönstersmygar. Så lite försiktig är jag med detta hormon som jag har som medikament. Men iväg till apoteket som tyvärr hade denna vara slut för tillfället! Yippie! Bara en resa på 4 1/2 mil EN VÄG i onödan. Men vi passade på att gå på COOP för lite inköp. De har mycket bättre grönsaker än ICA-butiken i Hemavan. Och prismässigt är allting ganska mycket billigare. Bland annat skiljde det 20:- på ett kilo bacon som stod på vår lista… men de har inte det brödet vi vill ha. Så det var bara några småsaker kvar på inköpslistan som vi skulle ha på ICA. Bröd och vår mjölk, den skånska mjölken. Lät mig lockas av extrapriset på melon, 10 kronor kilot sade stora reklambladen utanför affären. Tog en lite mindre…där fanns som vägde upp emot fem kilo. Men jag fann en liten rackare, två och ett halvt kilo ungefär. 

Mjölk, fil, gräddfil, lite vanlig grädde till jordgubbarna som vi föll för, även den frestelsen. Sopsäckar som inte fanns på COOP, lades också i inköpskorgen. Så ja, det var allt. Vi hade varit iväg flera timmar så hemlängtan började sätta in. 

Jag tog våra näverkassar, gick runt kassan för att packa och maken matade upp på bandet. Fram med kortet och betala… jag fick ta hand om den otympliga melonen som fick en egen kasse att vara i. Jag hörde kassörskan säga ett belopp och maken slog snällt på knappen för ”GODKÄNN BELOPP”. Dålig hörsel och lång kassakö bakom en, gör att man handlar per automatik. 

Så och så och färdig…. jag stoppade ner det sista i kassarna, ner i inköpsvagnen för att komma ifrån trängseln runt kassan. 

Gick ett tio-tal meter, stannade upp och frågade maken: sa hon ett belopp på över femhundra? För dessa skitsaker?? Va? Eller spelade min dåliga hörsel mig ett spratt? 

Maken suckade, trött på mitt evinnerliga ifrågasättande av allting. Men visste att han inte skulle få någon husfrid förrän han kollat vad jag pratade om. Fram med plånboken igen. Jag är tacksam att han är snabb på att stoppa undan kort och pengar, men det suckas djupt då jag insisterar på att få en koll. Och jominsann, över femhundra pistoler för lite småsaker. Vi lusläste kvittot och insåg att vi köpt ingefära för 238:- det var mycket ingefära….men ingen av oss hade köpt någon sådan. Däremot hade kassörskan sluntit med fingret lite. Samtidigt blir vi lite upprörda över vår nonchalans att inte vara mer uppmärksamma på vad som händer då vi står och betalar, och att vi inte gör en snabb rimlighets-beräkning.

Jag för min del är nog lite snabbare än maken att uppfatta sådana misstag, skyller det på en gammal yrkesskada, man gav aldrig en injektion eller infusion förrän man gjort en rimlighets-beräkning av det läkemedel man skulle ge. Skämtsamt har jag många gånger sagt, att en felräkning är det samma som en död patient. Vilken jättedöda patienter med dessa tio gånger för dyra meloner. Det vill jag kalla ett extrapris. Eller hur?  Samtidigt med att vi protesterade högljutt, då vi upptäckte felet på kvittot, tittade kassörskan bort mot vårt håll. Hon hade kanske även hon, gjort en rimlighets-beräkning? Vem vet. Men jag behövde inte ta många steg tillbaka mot kassan förrän hon bekräftade att det var nog något som gick fel… 

Då vi visade kvittot fick vi alla tvåhundratrettioåtta kronorna tillbaka. Melonen struntade hon i att ta betalt för…. så kan det gå när inte haspen är på…. men håll med om att det verkligen var extrapris på meloner….

Onekligen kom samtalet senare runt middagsbordet att röra sig om alla dessa människor som inte upptäcker när sådana saker händer. Och alla dessa som inte tar tillvara sitt kvitto. Vi gillar att ha koll på läget.