Vann vi, eller förlorade vi…..?

Nu skyndade jag mig att dra kontakten till strykjärnet ur vägguttaget. Medan maken är utom synhåll. Annars är jag övertygad att han minns något litet knyte med stryktvätt som vi lagt åt sidan förut. Lite udda grejer som vi inte ens saknat. Men han är expert på att minnas det som ligger i hörnorna och är på gränsen att övergå från att vara nödvändigheter till att bli onödor. 

Så…. ett glas vatten att släcka törsten … och sedan favorithörnan i soffan. Nu tror maken att jag kopplat upp mig för att ”subba” lite. När jag har lite behov att att slappa en stund brukar jag logga in på bridgesidan och anmäla mig som ”subb”. Det innebär att jag hoppar in helt oförberedd i en turnering eller en match där jag ersätter någon som tappat internet-uppkopplingen. Det är riktigt intressant att få ingå i ett partnerskap med vem som helst, snabbt läsa av vad partner har för system och spela det! 

Det där med att kunna olika varianter av system är en form av utveckling. Och utveckling i vår ålder ger nästan lika mycket glädje som ett rejält lönelyft….Hör nu kära Magdalena, jag sa NÄSTAN. Har du möjlighet att glädja mig ändå mer så ser jag gärna att det sker. Jag är medveten att det inte låter sig ske före nyår….men jag kan påminna dig om du vill.

Igår midsommarafton var vi med i en sådan utvecklingsfas. Ett nytt sätt att spela kubb. Vi har sett på reklamen i TV att nu, nu ska man elda upp sitt gamla kubbspel och köpa ett nytt nästan likadant. Men med snedställda toppar där siffror fanns. Som ett slags bowlingliknande formation ställs kubbarna upp. Och man har ett spel där man kan spela olika varianter av spel, förmodar jag. Men det är väl tokigt att kasta bort sina gamla spel, istället för att utveckla dem. 

Barnbarnet föreslog att vi skulle spela ”rundkubb”. Jaha, vad är det undrade vi gamlingar. Väl medvetna att vi inte håller oss uppdaterade om alla sorters spel och dobbel som lanseras. Skrattande insåg hon att hon fått med gänget på idén om detta, för oss, helt obekanta spel. 

Vi uppdelades i lag, udda personer så en som inte blev vald blev skänkt till barnbarnets lag. Ni får skiten som blev över….lät vi ödmjukast meddela. Och därmed gav vi motståndarna det övertag att vara en man mer. Banan byggdes upp. Stegades och justerades, jag är säker på att ingen av dessa som stegade har samma steglängd, så justering av banans längd skedde ett antal gånger. 

Pinnarna kastades och det visslade runt smalbenen på en. Andra laget kastade och sedan blev vi kommenderade att byta sida! Med fågelholksliknade ansikten stod vi där….. vaddå byta sida. Ja jo, det bör vi, menade lagledaren i andra laget som försökte att introducera oss i detta ädla spel. 

Sida byttes och plötsligt insåg vi att det var INTE bra att ha slagit kull de kubbar vi lyckats välta. Nu var vi plötsligt motståndare till oss själv…. eller….?

Matchen fortsatte och vi bytte sida med jämna mellanrum, precis som man gör i rundpingis. Allt efter vad lagledaren sa……. många kommentarer utdelades som det brukar göras i dessa kubbmatcher. Om hur man siktar dåligt, hur man tittat för djupt i glaset till midommarsillen och så vidare. Slutligen stod maken och jag, åldringslaget, med en kubb kvar. Och sex pinnar. Elegant slog jag ner den kvarvarande kubben, och maken hade nu tre pinnar på sig att slå ner kungen. Vilket han gjorde. Detta innebar att vi vann, eller förlorade vi kanske. Det var JU tid med sidbyte. Så vi stod i begrepp att gå över på den förlorande sidan. 

Det slutade med att vi bad att få reglerna nedskrivna. Så nästa gång skulle vi uppenbara oss lite mer pålästa. Ska bli spännande att få dem, reglerna, nedskrivna.