Jag vet inte riktigt när det i mitt medvetande dök upp ordet ikon, som då hade övergått från att vara en helig bild framställd förmodligen för att vara någon dekoration i en kyrka någonstans i de länder öster om Östersjön, till ett synonymt uttryck för något viktigt. Ja jag vet faktiskt inte om de även var förknippade med den grekisk-ortodoxa kyrkan. Men ordet fick en dubbel betydelse då det så småningom blev jämställt med en betydande synonym för ett speciellt ämnesområde. Eller en synonym med en alldeles speciell person…. bara det att det pekade ut så att det borde vara omöjligt att missuppfatta.
Jag accepterade tidens sätt att använda sig av ord som satte en särprägel på det som det talades om. Men hade svårt att uttala dem själv. Det kändes fortfarande främmande och klumpiga i mitt språk.
Sen helt plötsligt började folk tala om appar……… jaha…..vad är nu det? Appar?? Trots att jag varit tidig med att köpa iPhone och ha installerat ”sådana där” appar, förstod jag inte ordet. Men ok, en helt ny uppfinning måste ha ett namn…. men appar?? Vad betyder det? Jag höll tyst med min okunskap, lyssnade vad folk sa…….appar och appar. Minns hur jag första gången blev tillfrågad hur många appar jag hade…. vadå??? Var det något man borde hålla rätt på? Hur många appar man hade? Var det viktigt? Hur många man hade? Eller låg det viktiga i att hålla rätt på hur många man hade? Eller rent av var det viktigt att man hade så många att man inte kunde hålla koll på dem? Jag låg lågt med mina funderingar… även om man lite dum, behöver man inte gå till torgs med det dagligen. App-snacket fortsatte. Det var bara att forska, vad betyder det? App? Så småningom fick jag via en alldeles utomordentlig APP!! veta att app var en förkortning av ordet applikation. Jaså det var inte konstigare än så.
Det låter som jag talar om stenåldern kanske, men det är inom överskådlig tid sedan, som ordet mobil betydde en rörlig prydnad upphängd där den sattes i rörelse av vinddraget. En sorts perpetuum mobile. Inte något man kunde nå runt världen med. Som man kan med den mobil man pratar om idag, och meddelst. Och har appar i.
Vi har tagit till oss bildspråket som en sorts informationstavla, med dessa appar. Lätt att hitta det program vi söker, eller den tjänst vi vill ha ombesörjd. Först utvecklades det för mobiler, för att följa på ipads och andra läsplattor. Jag har numera vant mig vid att möta appar överallt. Och får erkänna att det är lättare att hitta en app eller en bild på ett visst program, än om jag tvingas leta efter och läsa små bokstäver.
Medan jag funderar på detta med bilder, minns jag en gång i tiden då jag försökte få mina barn att läsa text istället för att titta på bilder. Jag ville de skulle lära sig läsa och förstå en text även om den inte var illustrerad. Dottern var inga problem med men sonen fortsatte att föredra sina seriemagasin framför böcker. Men det kanske berodde på innehållet i de olika varianterna. Har tänkt på dessa saker då jag sett barnbarnen läsa Harry Potter-böckerna. Här är det skriven text och inte bilder som gäller om du ska få höra om dessa barn Harry och hans vänner.
Men bilderna tränger sig på oss. Är vi medveten om hur mycket? Jag har de senaste veckorna kollat av i SVT-play appen om det finns några trevliga program som jag missat. Och jodå, en dansk serie av Adam Price hade jag missat. Sicken tur att jag hittade den. Och har kunnat följa nu några veckor. Bad maken kolla om den gick i TV eller om den bara var ett program på webben. Javisst, skulle han kolla…..vad heter den, frågade han….. vadå heter….jaså den heter….. tablå….!!!! Jag viftade med händerna flaxade som en gammal skadeskjuten kråka, men kunde trots allt inte komma på vad serien hette som jag hade sett fyra avsnitt av. Jag hade ingen aning om vad den hette, men jag vet hur bilden ser ut. Så nu inser jag att jag använder mig av bilder och appar.
Nästa steg är att jag slutar att skriva…..övergå till att beskriva saker och ting via bilder. Emoji har gjort detta möjligt. Enkelt och bra. Behöver man inte hålla koll på presens particip eller ackusativobjekt och sådant tjafs. Bara rita. Kolla bara hur många olika ”smileys” det finns på olika känslor. Sen är det ju enklare internationellt. Behöver inte lära varje ord på ett annat språk…bara rita… är det kanske en utopi?
Jag har upplevt flera utopier blivit vardagsgrejor. Så än ska jag inte säga aldrig
Margareta
Jag funderar på vad vi har i morgon, som vi kan klara oss utan idag.