Valborgsmässoafton

Valborgsmässoafton. Sol och blåst. Men trots blåsten kändes det riktigt varmt då jag var ut till brevlådan för att titta efter post. Detta år har valborgsmäss blivit en klämdag. Alltså arbetsfri för oss pensionärer som har ett alldeles eget sätt att förhandla oss till latardagar. Dag mellan röd dag och röd dag tycker jag man inte ska gå igång med tyngre sysslor än nöden kräver. Så istället gör vi om dagen till en arbetsfri dag. 

Måndag, telefonsamtal med lillasyster. Har blivit en återkommande punkt på veckoprogrammet nuförtiden. Kollar upp om vi lever. Båda lever idag…

Lillasyster är inte den rätta att tala traditioner med. Hon brukar svara då jag frågar henne om hon minns det eller det, att hon inte har klara minnesbilder från vår tidiga barndom. Så det blev ett samtal om nutid. 

Senare språkade jag med väninnan. Hon minns tydligt hur även hon hade haft hårda förhandlingar med sin mamma om att få ta av de förhatliga stickiga långstrumporna, byta dem mot de knäkorta vita fina strumporna istället till valborgsmässoafton. Finkläderna plockades fram. Oftast var det den inköpta klänningen som skulle bäras examensdagen. Den fick JU egentligen inte användas före examen. Dock fick vi då vi passerat 10-års åldern ha de kläderna på oss till valborgsmäss och/eller första maj. Visserligen blev det inte för lättköpt, löften om försiktighet fick fortfarande avläggas trots att man slapp de tuffa förhandlingar. Den del av förhandlingar som från min sida bestod i gråt och tandagnisslan….att alla andra får….det är bara jag som inte får…. ha på mina nya fina kläder. 

Så här i vuxen ålder misstänker jag att mina föräldrar inte hade någon unik situation, med en gråtande unge. Det har framkommit under årens gång då ämnet har avhandlats, att det var mer än jag som fick träna att förhandla och kompromissa. 

Fast jag kan inte minnas att jag någonsin blev nekad att bära mina fina examenskläder till första maj. Och vad jag minns speciellt var, så fruktansvärt kallt det var om benen och låren och upp över rumpan, då man varit van vid tjocka varma yllebyxor och ullstrumpor hela vintern. Och så ont det gjorde veckan efter då man ådragit sig blåskatarr efter valborgsmäss-kvällen nere vid sundet och majbrasan. Det var varmt på framsidan, den sidan mot elden, medan på ryggen slet den kalla blåsten och såg till att man var stelfrusen i sina nya fina tunna kläder. 

Idag passade solen på att spela oss ett spratt igen. Lockade fram vårkänslor hos både folk och fä. Undrar hur många som gick till jobbet idag i vårkläder?  Nu ikväll är det som vanligt denna valborg. Regn och blåst. Maken snorar och nyser. Han har varit och dragit på sig en förkylning. Om nu någon vet vad det är. Vi brukar kalla det så, förkylning, men jag tror de flesta säger influensa nuförtiden. Dock har han klarat detta utan att vara ute och frysa om rumpan. Fixat det ändå. Så någon majbrasa för vår del blir det inte. Men det är absolut inget jag gråter över idag.