Vi har kommit till en punkt….

Vi har vissa stolpar, punkter som är märkesgränser som vi ska över, känns det som. Den första var nog då man skulle börja skolan…sen flytta hemifrån…. gifta sig och bli förälder är också de märkesgränser här i livet. Sedan rullade livet på ganska många år tycker jag det känns som.
Visst upplevde man förändringar…. men det var inga stora förändringar. Framför allt inte vid de löneökningarna som man lyckades få. Vi köpte hus och fick på det viset även egendom att ansvara för. Nog tycker jag att jag sammanfattat livet ganska enkelt. Vardagarna var som vanligt, frukost med morgontidningen….jobb… hem middag och sedan fortsätta läsa det man inte hann på morgonen. TVn och natti natti… så rullade de flesta veckorna och månaderna på.
Någon vis människa har sagt att: livet, det är det som rullar förbi medan du drömmer om framtiden…
Men oj då vad jag blev djupsinnig. Men är man gift med en som gjort eftertänksamhet till en konstart har man väl rätt att grunna på saker och ting. Jodå, jag sa att maken gjort eftertänksamhet till en konstart… han svarar aldrig på en fråga medan man fortfarande minns vad frågan man ställde handlade om…nej det ska tänkas. Jag sa till svägerskan, hans lillasyster, att maken fortfarande inte bestämt sig om han vill åka med till Prag, resan vi gjorde över nyår. Men trevligt hade han….har han erkänt..
Anledningen till samtalet med lillasyster var den att vi kunde inte själv bestämma oss i en fråga. Skulle vi sluta ha dagstidningen hem i brevlådan? Eller skulle vi helt övergå till den digitala varianten? Beslöt oss för att ta in en extern ståndpunkt. En som var uppväxt med vanor liknade både makens och mina vad dagstidningen hade för betydelse i våra liv. Jag minns min faster som talade om den tidning vi har idag: den tar jag inte i….inte ens med tång….sa hon om den friliberala tidning som jag haft prenumeration på i nästan hela mitt vuxna liv. Maken är uppväxt i ett hem med tvärtom…. man läser INTE Västerbottens Folkblad, en röd tidning, i det huset. Detta trots att den sista av hans föräldrar varit död i snart 30 år.
Dagens nyhetsflöde kommer från alla håll och kanter så jag tror INTE att man idag kan anse att man läser snedvriden propaganda om man läser en tidning från ett parti som man inte stöder. Men man stöder partiet ekonomiskt…ja ja. Men vill man ha nyheter eller inte? Jag tror inte i alla fall att man ändrar ståndpunkt, men då jag tänker tanken, kan jag ett ögonblick tvivla. Och ledarsidorna är det frivilligt att tycka vad man vill om. De tar trots allt upp gemensamma samhällsdebatter oberoende vilken politisk åsikt man har, även om den där amerikanska historien fått mycket ”space” senare år.

Vem vet, inte du, vem vet, inte jag sjunger en av våra kända svenska tjejer…. och jag håller med henne, vi vet inget om hur vi påverkas.
Nu blev i alla fall lillasyster involverad i frågan om man skulle släppa den papperstidning som brukar ligga snällt i brevlådan varje morgon. Kanske ska man ta och köra förbi huset där vår tidning trycktes till för något år sedan. Och titta på den bilpark som inköpts senaste tiden… för att kunna dela ut tidningen, som gjorde att tidningsbuden inte behövde ha privata fordon i tjänsten. Ska man ta in den aspekten också i sammanhanget? Vad ska vi med alla de bilarna till?
Jag som har minnen från den tiden då Ebba cyklade och delade ut tidningen, samtidigt som hon spanade efter ”Rappe” hennes lilla älling som hennes söner hade burit hem till henne som en okläckt älling efter rävens framfart… hon hade skött om den och Rappe brukade komma fram då hon kallade på honom, tills en dag….nästa vår… Rappe hade fått andra intressen…. men hon fortsatte att ropa: Rappe, Rappe, Rappe! då hon passerade de områden han senast setts i. Långt långt innan tidningsbuden var bilburna.
Men hur är det nu med den där punkten? Ska vi släppa?? Papperstidningen? Största problemet verkar vara att vi har ingenting att rensa fisken på i stugan… men vi tar en runda upp till storebror…in i skrubben under trappan och där finns det dagstidningar, säckvis… så det problemet såg inte lillasyster som ett problem alls…snarare mindre för dem att ta hand om…syskonen…

Då blev sista kollen….har vi fått mer i pengabörsen efter nyår? Nja en 3 %-ig höjning av pensionen. Och en 10 %-ig höjning av prenumerationsavgiften av tidningen. Gjorde inte frågan svårare…
så nu står vi där…ett av livets stora förändringar. Vi går över till att bli digitala. Sen får de göra vad de vill med alla sina fina bilar, skicka dem till Malmö de också.
Vi spar skog, vi spar energi att omvandla träd till papper. Men onekligen känns det som man omvandlar ytterligare saker till ”på låtsas”. En av de första saker jag fick lära mig i svensk-undervisningen var: substantiv: = något man kan TA på, röra vid. Senare i livet fick jag veta att substantiv: = något man kan skriva en eller ett framför…. man får lära sig att ändra sig är inte fel… det är kanske så med att ha tidningen i brevlådan också…eller i mobben.
Egentligen är det inte konstigare än att ha många av sina vänner på nätet. De finns där och inte här. De är digitala de också. Nästan som pappersdockorna som jag hade som liten tös. Man klippte ut och klistrade upp dem på en styv kartongbit. Sen ritade vi kläder och klippte ut med små flikar så man kunde hänga dem på dockorna. De blev så fina. Men de var ju bara bilder som speglade en önskedröm om en docka med så fina kläder. Nuförtiden är ju dessa lekar omvandlade till datorspel med samma grundförutsättning. Fantasin är mitt hjälpmedel i sysselsättningen.

Så jag får allt vackert acceptera att tidningen är precis så som jag velat ha den. Fickformat, upplyst bakgrund så den är lättare att läsa. Lätt att förstora texten. Inget att städa bort. Sätter inte mörka fläckar av trycksvärta på bordduken.
Om ni tycker att jag har svamlat ovanligt mycket, förstår ni kanske vilket dilemma detta är för mig, att släppa dagstidningen…..men nu ska den bort….precis som trettiofyran…. nu så är det slut på gamla tider…..